Birdlife: Jägarintresset har oproportionellt stort inflytande

DEBATT. Naturvårdsverket har aviserat att strategin för svensk viltförvaltning ska ses över. Vi hoppas verkligen att den nya versionen innebär en bättre balans mellan olika intressen, skriver Daniel Bengtsson, Birdlife Sverige.

Daniel Bengtsson
Fågelskyddsansvarig, Birdlife Sverige


Den andra delen av Naturvårdsverkets preliminära förslag till jakttidsändringar har nyligen varit ute på remiss. Birdlife Sverige ser mycket positivt på förslagen om att inte längre tillåta jakt på ejder och alfågel.

Här uppfattar vi att Naturvårdsverket har följt den riktlinje som vi anser vara självklar, nämligen att jakt inte ska bedrivas på hotade och tydligt minskande arter.

"Att döda för nöjes skull"

Glädjande nog förefaller myndigheten därmed göra avsteg från sin generellt rådande inställning att jakt kan bedrivas på utsatta arter, så länge jakten utgör en relativt liten påverkan på populationsnivå.

Det resonemanget hade varit lättare att följa om det funnits någon i Sverige som i nuläget var beroende av fågeljakten för sin överlevnad, men då denna typ av jakt är att betrakta som ren nöjesjakt går den i dagsläget inte att försvara. Att döda för nöjes skull med motiveringen att det tillhör vår ”kultur” är inte ett hållbart argument. Åtminstone inte för de flesta medlemmar av vårt samhälle, som förväntas bygga på solidaritet, etik och moral.

Oproportionellt inflytande

Birdlife Sverige ställer sig kritisk till att delar av Naturvårdsverkets strategi för svensk viltförvaltning grundar sig i synen att ”jakt, viltturism och annat brukande av vilt inte ska begränsas av omotiverade hinder utan utgångspunkten är att det ska främjas” samt att ”så många arter som möjligt ska vara föremål för allmän jakttid”.

I skuggan av dessa främjanden får viltturism och friluftsliv (av annat slag än just jakt), aktiviteter med långt fler utövare än jakt, knappt någon uppmärksamhet över huvud taget. Tyvärr speglar detta vilket oproportionellt stort inflytande jägarintresset har, inte minst i riksdagen där en avsevärt större andel av ledamöterna är medlemmar i riksdagens jaktklubb jämfört med hur stor del av Sveriges befolkning som är jägare.

Bättre balans mellan intressen

För att påvisa hur jaktintresset lätt krockar med andra intressen kan nämnas att ingen fågelguide som värnar sina deltagares upplevelser skulle komma på tanken att anordna en exkursion längs Ölands östkust i samband med andjaktspremiären i augusti.

Då Naturvårdsverket nu aviserar att strategin för svensk viltförvaltning ska ses över och uppdateras, hoppas vi verkligen att den nya versionen innebär en bättre balans mellan olika intressen hos besökare i naturen.

Förväxlingsrisker

När det gäller förslaget att införa allmän jakt på enkelbeckasin finner vi en rad ”motiverade hinder” för detta. I stora delar av södra och mellersta Sverige är denna art på tillbakagång och antalet recept på enkelbeckasin i moderna kokböcker visar att arten knappast kan ses som en födoresurs.

Därtill gör beckasiners hastiga uppflog att risken för skadeskjutning är påfallande stor. En relativt sen jaktstart (föreslagen jakttid 1 oktober – 31 december) motiveras av möjlig förväxling med dubbelbeckasin (som flyttar i juli – september), men inget nämns om förväxlingsrisk med dvärgbeckasin, en annan mycket snarlik art. Denna uppträder tillsammans med enkelbeckasin och är i princip omöjlig att särskilja under jakt. Det finns inga rimliga skäl att införa allmän jakt på enkelbeckasin.

Utländska jägares jakttryck

Jakttiden på ripor måste minska och inte öka som i Naturvårdsverkets förslag. En anledning till att vi värnar riporna är deras stora betydelse för vinteröverlevnad hos jaktfalk och andra rovfåglar. Dalripan har minskat i stora delar av utbredningsområdet och vi anser att jakt på ripor endast ska tillåtas i fjälltrakterna, där bestånden är starkast.

Vi framhärdar också i vår uppfattning att Sverige definitivt inte ska ha tidigare jaktstart än Norge, utan flytta fram jaktstarten till 10 september, för att undvika en snedbelastning i jakttrycket från utländska (till stor del norska) jägare.

Riporna ska inte heller jagas ända fram på vårkanten, eftersom man då bedriver jakt på de fåglar som lyckats överleva vintern och med stor säkerhet kommer att gå till häckning. Jakten riskerar då att få negativa effekter på det häckande beståndet.

Forrige artikel Energiföretagen: Dyrare bioolja hindrar utfasning av fossila bränslen Energiföretagen: Dyrare bioolja hindrar utfasning av fossila bränslen Næste artikel Segerlind (V): Stoppa djurtransporterna mellan länder Segerlind (V): Stoppa djurtransporterna mellan länder
  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas ekocid mot tallskogens ekosystem fortsätter.

    Enligt min mening bör viltförvaltning och jakt utgå från statens uppgift att bevara olika arter. Naturvårdsverkets utgångspunkt att främja jaktturism och nöjesjakt har blivit det allvarligaste hotet mot skogens biologiska mångfald. I södra Sverige har Naturvårdsverkets viltförvaltning lett till att den en gång vanligaste skogsbiotopen- tallskogen- är på väg att minska i sådan omfattning att en annan statlig myndighet, Skogsstyrelsen har börjat förbjuda avverkning eftersom det hotar tjädern. Den kaosartade statliga förvaltningen inom natur- och miljövård måste avregleras. Avveckla planhushållningen inom viltförvaltningen och utgå från hur skogens mångfald kan främjas. Sätt upp minimimål för hjortviltet och låt därefter skogsägarna reglera älgstammen så att det blir möjligt att använda alla trädslag i skogsbruket. Varför är Naturskyddsföreningen och WWF så tysta när länsstyrelsernas och Naturvårdsverkets viltförvaltning kommer upp? Är det för att de får hundratals miljoner årligen av Naturvårdsverket och SIDA utan upphandling och måste säga rätt saker eller hålla tyst? Statligt finansierade ideella organisationer var typiskt för Sovjetunionen. Borde inte de ideella organisationerna lära sig något av det?

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas planhushållning av jakten är en jättelik förlust ekonomiskt och miljömässigt.

    Beräkningarna över hur stora förluster länsstyrelsernas och Naturvårdsverkets planhushållning av jakten skiljer sig åt men några beräkningar slutar på 15-20 miljarder varje år. Kostnaderna består i skador på skogen, belastning på sjukvården samt bestående kostnader för invaliditet mm. Till det kommer den omfattande miljöförstörelse som blir följden när skogen endast kan föryngras med gran i södra Sverige. Jägareförbundet hör till Naturvårdsverkets hov av lobbyorganisationer och mottar utan upphandling ca 100 mkr årligen. Därutöver för Naturvårdsverket en viltförvaltning som innebär att Jägareförbundet snyltar på de enskilda skogsägarnas skogsbruk..
    Länsstyrelserna och Naturvårdsverket är förmodligen de enskilt största leverantörerna av olycksdrabbade till sjukvården. Det märkliga är att den till länsstyrelsen kopplade rådgivande länsviltnämnden till stor del består av organisationer som i andra sammanhang säger sig värna skogens mångfald t ex Naturskyddsföreningen och andra miljöorganisationer. Att de tillstyrker de ansvarslösa förvaltningsplanerna vittnar antingen om att ledamöterna i nämnden inte förstår sambandet mellan länsstyrelsens viltförvaltning och den utarmning som man klagar över i andra sammanhang. Ett annat skäl kan vara att de mottar så mycket pengar från staten att de väljer att vara tysta mot bättre vetande..
    Om man avreglerar jakten och endast bevakar viltstammarna ur ett bevarandeperspektiv, vilket ju gäller för allt annat vilt än hjortviltet skulle skogens mångfald öka när älgstammen minskar . Om älgstammen sänks till Finlands nivå skulle det förmodligen leda till besparingar på 5-10 miljarder årligen. Jaktturismen kan fortsätta och skogens mångfald öka bl a med tjäder som enligt Skogsstyrelsen hotas av Länsstyrelsernas och Naturvårdsverkets förvaltning. Staten kaosartade naturvård i skogsbruket saknar helt trovärdighet när statens egna myndigheter orsakar den utarmning miljöministern säger sig vilja motverka. Med en avreglering blir alla vinnare utom möjligen den starkt överskattade jaktbyråkratin.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Regeringen, Naturvårdsverket och länsstyrelserna efterlever inte gällande riksdagsbeslut.

    Riksdagen har beslutat att älgstammen skall vara i balans dvs att inte vara så stor att det inte går att använda alla trädslag i skogsbruket. Det är ju förutsättningen för att skogens mångfald skall bestå och utvecklas. Regeringen, Naturvårdsverket och länsstyrelserna vägrar efterleva riksdagens beslut genom att driva upp älgstammen så att den är t ex dubbelt så tät som Finlands.
    Efter 50 år med en för tät älgstam är alla betesreserver nerbetade och det har blivit omöjligt för skogsägaren att bedriva det skogsbruk som Riksdagen eftersträvar. Orsaken är att om länsstyrelsen beslutar om en för hög älgstam är det inte tjänstemannen eller landshövdingen som straffas för det, de är ju ansvarsbefriade till skillnad från skogsägaren. Nej, istället är det skogsägaren som straffas.
    Om älgstammen betar ned en skogsägares plantering åläggs skogsägaren att återställa den annars straffas han medan länsstyrelsen går fri. Trots att staten förstör föryngringen vägrar man ersätta skogsägaren för förstörelsen. Istället träder en ny statlig myndighet fram, Skogsstyrelsen, och kräver att skogsägaren skall rätta till föryngringen på egen bekostnad. Länsstyrelsen, Naturvårdsverket och regeringen främjar alltså jaktturismen och nöjesjakten genom att förstöra skogsägarens egendom och dessutom straffa skogsägaren.
    Det enda sättet att undkomma detta är att plantera gran som älgen, om den inte lider av svår svält, inte äter. Därför driver myndigheterna fram granplantering överallt med sin viltförvaltning.
    I nästa skede hävdar myndigheterna att de måste rädda skogens mångfald som hotas av den omfattande granplanteringen.
    Om Regeringen, Naturvårdsverket och länsstyrelserna efterlevde Riksdagens beslut och sänkte älgstammens täthet till Finlands nivå skulle förmodligen en hel del av mångfaldsproblemen lösas, men det vägrar myndigheterna. De kan ju främja jaktturismen på skogsägarens bekostnad och dessutom straffa honom för det samtidigt som de själva inte kan ställas till ansvar.
    Enligt riksdagsbeslutet skall länsstyrelsen bevilja skyddsjakt skyndsamt och generöst när älgskador börjar uppträda. Det vägrar länsstyrelsen och Naturvårdsverket göra. Om man överklagar till den offentliga förvaltningens egna domstolsväsende, regeringen utnämner ju domarna, så betyder medborgarens rätt till skydd av egendom ingenting i jämförelse med ett allmänt råd från en myndighet och skulle de någon gång bry sig om medborgarnas rättigheter så kommer utslaget så sent att älgarna sedan länge betat ner skogsägarens föryngring.
    Naturvårdsverkets främjande av jaktturism går före omsorgen om skogens mångfald och har lett till kaos i skogspolitiken medan regeringen rullar tummarna och ser på.
    Sedan när är Naturvårdsverkets främjande av jaktturism viktigare än dess uppgift att övervaka miljöutvecklingen inom skogen? Har Naturvårdsverket en näringspolitisk uppgift? Varför straffas skogsägaren när myndigheterna bryter mot gällande riksdagsbeslut?
    Vi måste få riksdagsledamöter och partier som värnar medborgarnas rättigheter och tar itu med myndigheternas vägran att följa gällande riksdagsbeslut.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Naturvårdsverket och Regeringen driver avsiktligt oförenliga agendor i skogspolitiken.

    Naturvårdsverket demonstrerar med sitt beslut hur statsbyråkratin delar upp myndighetsutövningen mellan olika myndigheter och vägrar samordna statens styrning. På så sätt kan regeringen driva olika agendor inom samma politiska område. Med jaktadministrationen i Naturvårdsverket och länsstyrelsen kan regeringen driva på förstörelsen av skogens mångfald genom alldeles för höga viltstammar och med skogspolitiken försöker de göra skogsägaren ansvarig för förstörelsen och driva konfiskation och socialisering av markägarens mark och rättigheter vidare. Skogsägaren straffas och görs ansvarig för den förstörelse Naturvårdsverket och länsstyrelserna ägnar sig åt med miljöminister Lövins goda minne.

    Regeringen gör inget för att lösa konflikterna. Tvärtom gör den sitt bästa för att underblåsa dem. När Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket skriver till regeringen och begär ett klarläggande av implementeringen av EUs artskyddsbestämmelser vägrar regeringen att göra det. Naturvårdsverkets jaktbeslut är ett exempel på hur regeringen vägrar samordna statens myndighetsutövning inom jakten med statens myndighetsutövning inom miljö- och skogsvård. Bristerna i samordningen är så omfattande och pågått så länge att det är uppenbart att de är avsiktliga.
    Tjänar regeringen på att hålla konflikterna vid liv eller är konflikterna ett resultat av att statsförvaltningen håller ett hov av lobbyorganisationer och måste ha flera olika politiska agendor inom samma område för att hålla kvar lobbyorganisationerna ? Det räcker inte med att betala ut miljardbelopp utan upphandling varje år.
    Jaktbeslutet skall göra Jägareförbundet nöjt. Skogsägarna får betala med förstörd skog. Det ger också Naturskyddsföreningen och WWF argument för att kräva att skogsägarnas mark och rättigheter skall konfiskeras eller socialiseras.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Kan Naturvårdsverket bedriva näringspolitik?

    Naturvårdsverkets uppgift är att övervaka miljön och det har bl a ansvaret för statens uppgifter inom bevarandet av olika arter. Till det har av någon anledning också lagts uppgiften att ägna sig åt myndighetsutövningen inom jakten - där man blir en av parterna i viltförvaltningen. Naturvårdsverket kan på så sätt sköta övervakningen av sin egen verksamhet. Om Skogsstyrelsen istället skötte myndighetsutövningen av jakt- och viltvård skulle Naturvårdsverkets miljöövervakning fungera bättre. Naturvårdsverket skulle kunna upptäcka och ingripa mot en viltförvaltning som gått snett. Samtidigt skulle staten tvingas att samordna skogsvård och viltvård så att de hänger ihop. Skogsstyrelsen skulle inte kunna försvara att älgstammen är dubbelt så tät som i Finland och betar ned all skogsföryngring utom gran och samtidigt förespråka att skogsägarna skall föryngra med mer tall och löv. Naturvårdsverket skulle kunna ifrågasätta viltförvaltningen och dess påverkan på skogens olika ekosystem med utgångspunkt i statens uppgift att skydda olika arter. Det gör inte Naturvårdsverket för närvarande.

    Istället för att utgå från uppgiften inom artbevarande har Naturvårdsverket börjat utgå från en självpåtagen uppgift att bedriva näringspolitik och därvid utnyttja de befogenheter de fått för att skydda olika arter. Det har lett till att Naturvårdsverket har börjat prioritera olika arter och låtit kommersiellt gångbara arters stammar växa på bekostnad av kommersiellt ointressanta arter som är i behov av skydd. Ett exempel är att Naturvårdsverkets älgförvaltning nu , enligt Skogsstyrelsen, håller på att slå ut tallskogens ekosystem i södra Sverige. Skogsstyrelsen ingriper därför mot skogsägarna och stoppar avverkning av tallskog.
    Oredan i statens myndighetsutövning kostar skogsägarna och skattebetalarna 15-20 miljarder årligen förutom en ständigt pågående utarmning av skogen. Riksdagen måste renodla statens myndighetsutövning och ge Skogsstyrelsen i uppgift att sköta den statliga näringspolitiken inom skogen och Naturvårdsverket i uppgift att sköta miljöövervakningen.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Riksrevisionen silar mygg och sväljer kameler.

    Riksrevisionen (RRV) är Riksdagens viktigaste kontrollorgan. RRV skall dels kontrollera effektiviteten i statsbyråkratin och dels kontrollera att de medel Riksdagen anslår använts på ett effektivt sätt. Men det verkar som om RRV har svårt att skilja på stort och smått.
    Skogspolitiken har varit under ständig utredning i decennier. Det har det gjorts stora två stora parlamentariska utredningar. De viktigaste föregick 1979 års skogspolitiska beslut som drev igenom en hård satsning på tillväxt och 1994 års beslut om avreglering och "frihet under ansvar" sedan man konstaterat att den tidigare politiken lett till utarmning av skogen.
    Därefter har det tillsatts ett antal utredningar som initierats och letts av statsbyråkratin och dess hov av lobbyorganisationer som inte accepterat att skogsägarna som vilka andra företagare som helst har rätt att bestämma hur deras företag skall skötas och att den politiken leder till ökad mångfald på ett effektivare sätt än när statsbyråkratin är inblandad i stort och smått.
    Därifrån kommer idéerna om att arealer som skogsägarna sköter på ett för mångfalden intressant sätt egentligen är offentlig egendom och skall beslagtas genom att kalla dem nyckelbiotoper. Regeringen och miljöorganisationerna vägrar att acceptera frihetens konsekvens, att olika skogsägare tänker olika och utvecklar sin skog på olika sätt. Enligt miljöministern och regeringen är konfiskation och socialisering överlägsen ett fritt näringsliv med fria medborgare med rätt att bestämma över sin egendom.
    På samma sätt har statsbyråkratin reglerat jakt och viltvård. Allt mer detaljstyrning har lett till katastrofala konsekvenser för skogens produktion och mångfald. Ju mer statsbyråkratin styr desto större förluster ekonomiskt och miljömässigt.
    Statsbyråkratin har demonstrerat sin oduglighet i 40 år. Ansvarslösa och ansvarsbefriade statstjänstemän driver med stöd av lobbyorganisationer en katastrofal statlig styrning av skogs- och viltvård. Regeringen vägrar dessutom att sköta sin uppgift att samordna de olika myndigheternas verksamhet mot de mål Riksdagen beslutat. Olika myndigheter tillåts driva egen politik som motverkar varandra och Riksdagens mål för skog och viltförvaltning.
    Ett av Regeringens medel för att driva den skadliga politiken är att tillsätta små taktiska expertutredningar som styrs av statsbyråkratin eller avgränsade utredningsuppdrag till olika myndigheter och marknadsföra dem som stora och viktiga utredningar som kan ligga till grund för omläggning av politiken på olika områden. I själva verket är det en minoritetsregerings försök att hålla Riksdagen utanför det politiska beslutsfattandet i så hög grad som möjligt. Riksdagens roll skall begränsas till att säga ja till allmänt formulerade beslutsmeningar i slutet på en proposition. De skall sedan tas till intäkt för förordningar och "allmänna råd" som utfärdas av regeringen och olika myndigheter. Den sk "skogsutredningen" är ett typexempel. Den sägs behandla hur äganderätten inom skogsbruket skall stärkas men i själva verket förbjuds utredaren att granska grunderna för den konfiskation och socialisering av de små skogsägarnas egendom som Skogsstyrelsen bedriver utan lagligt stöd från lagstiftning i Riksdagen utan med stöd av "allmänna råd" och instruktioner som Skogsstyrelsen själv har hittat på. Skogsstyrelsen har valt att politisera sin verksamhet på ett sätt som är främmande för svensk statsförvaltning. Vid ett regeringsskifte bör följaktligen både styrelse och verksledning ställa sina platser till förfogande.

    Vad är RRVs roll i det kaos inom skogsvårds- och viltförvaltning som statsbyråkratin skapat med miljöministerns och landsbygdsministrarnas goda minne? Hittills har RRV yttrat sig över hur Skogsstyrelsen skall agera för att komma så billigt som möjligt undan i den pågående olagliga konfiskationen och socialiseringen de små skogsägarnas egendom och rättigheter. Har RRV inte uppmärksammat att Naturvårdsverket och länsstyrelsernas myndighetsutövning inom viltförvaltningen kostar skogsägarna och skattebetalarna 15-20 miljarder årligen och dessutom motverkar de ansträngningar skogsägarna gör för att utveckla mångfalden i skogsbruket? Till det kommer att Naturvårdsverkets agerande medför nya krav på skattebetalarna att ställa upp med miljarder för att socialisera de små skogsägarnas mark och rättigheter.
    I alla de små utredningar som utförs av statsbyråkratin vägrar man konsekvent att utreda effekterna av den hittills förda statliga styrningen av skogsvård och viltvård förmodligen därför att en sådan skulle avslöja att den statliga styrningen hittills har kostat skogsägarna och skattebetalarna hundratals miljarder och dessutom varit förödande för miljön. När skall RRV ta sin uppgift på allvar och granska den av regeringen och övrig statsbyråkrati förda verksamheten? RRV måste ta sin roll som Riksdagens kontrollorgan på allvar och sluta springa Regeringens ärenden. RRVs roll som Regeringens kontrollorgan till Riksdagen ändrades för 20 år sedan. Det är dags att RRV lever upp till den rollen.


  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Naturvårdsverket trotsar Riksdagen.

    Naturvårdsverket och länsstyrelserna struntar i sin jakt och viltförvaltning i de beslut som Riksdagen tagit för att anpassa verksamheten till de mål för skogsvård och mångfald Riksdagen beslutat.
    När Skogsstyrelsen genomförde 1979 års skogspolitik som innebar en prioritering av skogsproduktionen så gjorde man det i enlighet med gällande riksdagsbeslut. När effekterna av 5:3- program och tvångsavverkning av den gamla bondeskogen stod klar avreglerades skogsvårdslagen och skogsägaren fick rätt att använda alla trädslag i sitt skogsbruk. Skogsstyrelsen började efterleva riksdagsbeslutet.
    År 2010 var det dags att lägga om viltförvaltningen. Det stod klart att Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas viltförvaltning hade spårat ur och blivit ett hot mot skogens mångfald genom eftersom myndigheterna hade ökat på de jaktbara djurarternas stammar så mycket att de blivit ett hot mot andra arter och redan börjat slå ut hela ekosystem regionalt däribland tallskogen. Skogsvårdslagens avreglering och skogsägarens rätt att använda alla trädslag i sitt skogsbruk stoppades av Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas viltförvaltning som ledde till att nästan alla trädslag utom gran betades ned.
    Riksdagen beslutade därför att älgstammen skulle vara i balans med det ekosystem den levde i. Skogsägaren skulle inte bara ha rätt att använda alla trädslag i sitt skogsbruk - det skulle också vara möjligt.
    Det beslutet vägrar Naturvårdsverket och länsstyrelserna med miljöministerns och landsbygdsministerns goda minne att efterleva. Skogsskadorna är värre än någonsin och granskogsbruket breder ut sig.
    Naturvårdsverket demonstrerar med sitt trots mot Riksdagen att statsbyråkratin med regeringen i spetsen anser att den inte behöver bry sig om Riksdagens beslut. Statsbyråkratin kan köra över medborgarnas valda ombud trots uttryckliga riksdagsbeslut.
    Varför reagerar inte Riksdagen trots att statsbyråkratin leds av en minoritetsregering? Varför hävdar inte Riksdagen de beslut som tagits? Har vi politiska partier med ledamöter som inte ställer upp för medborgarnas rättigheter? Om inte Riksdagen hävdar de beslut man fattat varför skall vi då rösta på de partier som sitter i Riksdagen?
    Att en myndighet som Naturvårdsverket kan trotsa gällande riksdagsbeslut och därvid ställa till med omfattande ekonomiska och miljömässiga skador är oacceptabelt. Nu säger Naturvårdsverket att de skall se över sin strategi. Det bör inte Naturvårdsverket tillåtas att göra självt. Det kommer verket bara att utnyttja för att fördröja och stoppa en ordentlig utvärdering av verkets trots mot gällande riksdagsbeslut och den förstörelse det lett till.
    Riksdagen bör omedelbart ta itu med Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas trots och sänka förvaltningsanslaget med 10% tills älgstammen minskat till en nivå där den inte ställer till skador på skogens produktion och mångfald. En första åtgärd bör vara att älgstammen sänks till 3 älgar per 1000 ha dvs samma nivå som den finska. Det kan ske t ex genom att Riksdagen beslutar att markägarna har generell rätt att bedriva skyddsjakt utan tillstånd från länsstyrelsen om älgstammen är större än 3 älgar per 1000 ha. Då får skogsägaren större möjlighet att bedriva det skogsbruk med produktion och mångfald som riksdagen satt upp som mål.




  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Regeringen ingriper bara när det passar den och dess närstående lobbyorganisationer.

    I den pågående debatten om ansvaret för bristerna i äldreomsorgen skyller regeringen på regionerna och kommunerna. Men när regeringen har det direkta ansvaret för att ingripa och rätta myndighetsutövningen vägrar regeringen att ingripa även om myndigheterna kräver ett klarläggande från regeringen.
    Ett sådant exempel är att Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket begärt ett klarläggande av hur EUs artskyddsbestämmelser skall implementeras. Det vägrar miljöminister Lövin att göra för att tvinga skogsägarna till att starta långa och kostsamma processer om de vill behålla sin mark och rättigheter eller få ersättning för intrånget. Miljöministern och statsbyråkratin ägnar sig åt landgrabbing genom att vägra klargöra hur olika politiska beslut skall tolkas.
    Ett annat exempel är att regeringen vägrar att ingripa mot länsstyrelsernas och Naturvårdsverkets älgförvaltning trots att den bryter mot gällande riksdagsbeslut och kostar skogsägarna och skattebetalarna 15-20 miljarder årligen. Det är möjligt därför att Regeringen utnämner domarna i Högsta Förvaltningsdomstolen som skall avgöra mål mellan statsbyråkratin och medborgarna. I vilka andra sammanhang tillsätter en av parterna domarna i en tvist?
    Regeringen leder en ansvarslös och ansvarsbefriad statsbyråkrati på ett sätt som gynnar närstående intressegrupper. Regeringen skyller på andra när ansvar för skandaler och misskötsel skall utkrävas.

  • Rapportera

    Sverke Liden · Jägmästare

    Statsbyråkratin försöker isolera riksdagen.

    Minoritetsregeringen och dess stödpartier försöker isolera Riksdagen så att den inte kan kontrollera och bedriva lagstiftning. Om Riksdagen inte får insyn genom utredningsväsendet och regeringen bara lägger fram propositioner som bara innehåller en beslutsmening som ger i uppdrag till regeringen att utforma lämpliga förordningar har man i princip kopplat bort Riksdagen. Varför tillvaratar inte den borgerliga majoriteten sin möjlighet att tvinga regeringen att tillsätta parlamentariska utredningar på viktiga områden t ex genom att sänka anslagsnivån till myndigheter som uppenbart trotsar gällande riksdagsbeslut?
    Exempel
    - Naturvårdsverket meddelar att det skall förändra sin viltvårdsstrategi. Hittills har Naturvårdsverket kostat skogsägarna och skattebetalarna 15-20 miljarder årligen och skadorna bara ökar ekonomiskt och miljömässigt. Naturvårdsverkets omfattande misskötsel borde utredas i en parlamentarisk utredning.
    - Statsbyråkratin tillsätter bara utredningar som behärskas och kan styras av statsbyråkrater. Ibland tas intresseorganisationer in som statsbyråkratin behöver liera sig med för att få igenom en viss fråga. I den sk Skogsutredningen lierar man sig med skogsindustrin.
    - Riksrevisionen som skulle bli ett mäktigt kontrollorgan åt Riksdagen sysslar mest med perifera utredningar av bidragsdetaljer. Vad blev det av förnyelsen och vem stoppar utvecklingen av RRV till ett kraftfullt kontrollorgan?
    - Riksdagens utskott är underbemannade i jämförelse med regeringen och myndigheterna.

    Förlorarna på den borgerliga splittringen är de ständigt överkörda medborgarna som måste försöka hävda sina intressen genom att överklaga statsbyråkratins övergrepp till domstolar som styrs av regeringen. Nu måste Riksdagen bryta statsbyråkratins försök att ta över makten från Riksdagen genom att sätta press på minoritetsregeringens budget. Minska anslagen till myndigheter som inte efterlever gällande riksdagsbeslut och kräv parlamentariska utredningar på områden som missköts av statsbyråkratin. Godkänn inte förslag till lagstiftning som är oklar och lämnar över lagstiftningen till regeringen och myndigheterna.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Hur bär sig statsbyråkratin åt för att kunna förstöra så mycket skog och natur?

    Hur kan länsstyrelserna, Naturvårdsverket och Regeringen förstöra så mycket skog och natur under så lång tid? Efter att ha drivit ett par processer om skyddsjakt kan man urskilja några huvuddrag.
    1. Det är skogsägaren som är ansvarig om statsbyråkratin håller en så tät älgstam så att älgen betar ned en föryngring. Statstjänstemannen som fattar beslutet är ansvarsbefriad. Om älgen betar ned en föryngring hotas skogsägaren av straff och åläggs att återställa föryngringen på egen bekostnad. Som jämförelse kan nämnas att i Finland är det statsbyråkratin som är ansvarig och betalar ut ersättning för förstörd skog. Det har lett till att Finland har hälften så tät älgstam som Sverige. Förmodligen har finansministern sagt ifrån.
    2. Länsstyrelsens beslut träder i kraft omedelbart även om det överklagas. Det beror på att älgjakten fortfarande har en oerhörd betydelse för samhällsutvecklingen, precis som i jägarsamhället. Därför finns en särskild bestämmelse för detta. Det gör att länsstyrelse, Naturvårdsverk och domstolarna kan handlägga ett ärende i maklig takt och avgöra frågan när jaktsäsongen är över. Överklaganden blir verkningslösa.
    3. Begäran om skyddsjakt kan hanteras på samma sätt med vilka argument som helst. Jag har fått avslag för att det funnits för mycket älg och en särskild skadegörande älg inte kan pekas ut, men också avslag på att skjuta en älg som lärt sig bryta sig in i ett hägn. Istället har jag tillåtits skjuta älgkalv som inte kan ta sig in i hägnet om jag kan hitta någon. Min grundlagsskyddade rätt till skydd av egendom betyder ingenting inte ens i Högsta Förvaltningsdomstolen. (Ledamöterna tillsätts ju av regeringen.)
    4. Älgförvaltningen är en av den offentliga förvaltningens mest komplicerade organisationer där man blandar myndighetsutövning med tyckanden från lobbyorganisationer ( Jägareförbundet, LRF, skogsägareföreningar, skogsbolag, Naturskyddsföreningen osv) i sk älgförvaltningsgrupper och länsviltnämnder mm. De anses ha ett "allmänt uppdrag". När jag i ett överklagande försökte reda ut ansvaret vägrade samtliga inblandade grupper och myndigheter att svara på mina frågor. Naturvårdsverket framhöll på sitt vanliga snorkiga sätt att det bara svarar på frågor om de åläggs det av domstol. Domstolen vägrade att ålägga Naturvårdsverket att svara på frågorna. Men naturligtvis är det så att en myndighet aldrig kan delegera ett myndighetsbeslut till lobbyorganisationer med "allmänna uppdrag". Ytterst är det regeringens ansvar att myndigheterna tillåts trotsa Riksdagens beslut.

    Det statsbyråkratin vill åstadkomma är att genom att blanda in så många lobbyorganisationer som möjligt, ha en så komplicerad organisation som möjligt och göra överklaganden omöjliga, att underminera de enskilda medborgarnas intressen. Statsbyråkratin drar in lobbyorganisationerna genom att betala ut miljardbelopp utan upphandling, utveckla idéer i organisationer som WWF som kan omsättas i myndighetsutövning osv.

    En viktig förutsättning för detta är att medborgarnas valda ombud i Riksdagen oskadliggörs. Det sker genom allmänt hållna riksdagsbeslut, regeringsuppdrag utan demokratisk förankring i Riksdagen, ett eget domstolsväsende där Regeringen tillsätter ledamöterna i Högsta Förvaltningsdomstolen osv. Till slut kan vare sig medborgare eller statstjänstemän säga om myndighetsutövningen går rätt till dvs i enlighet med grundlagen. Det återstår till slut bara för medborgarna att börja processa i domstol om de vill behålla grundläggande fri- och rättigheter. Det är dyrt och komplicerat för medborgaren medan statsbyråkratin har obegränsade resurser.

    Vilka effekter har detta fått. Jo, älgförvaltningen kostar 15-20 miljarder årligen för skogsägarna och skattebetalarna. Skadorna på skogens mångfald blir omfattande. Eftersom skogsägaren vet att myndighetsutövningen, i strid med gällande riksdagsbeslut är godtycklig och oftast skadlig och att det inte går att få rätt i domstol tvingas han av myndigheterna att avstå från att bedriva det mångfaldsskogsbruk Riksdagen eftersträvar. Det enda möjliga är granplantering.
    Det använder sedan lobbyorganisationerna och myndigheterna som argument för nya ingrepp i skogsägarens förvaltning genom att kräva konfiskering och socialisering av s k nyckelbiotoper osv.
    När får vi politiska partier som står upp för medborgarna mot statsbyråkratin?

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Den sk Skogsutredningen syftar till att stärka statsbyråkratin inte skogens produktion och mångfald.

    Utredaren har begärt förlängning av utredningstiden med 1 år. Regeringen har ännu inte svarat. Kanske beror det på att övriga regeringen och dess samarbetspartier förstått att miljöministerns s k " skogsutredning" inte syftar till att stärka skogens produktion och mångfald utan att stärka statsbyråkratin.

    Kanske har de övriga partierna börjat inse att det finns ett klart samband mellan ökat inflytande av statsbyråkratin och dess hov av lobbyorganisationer och ökade ekonomiska och miljömässiga skador på skogen. Det beror på att regeringen delat upp statsbyråkratins inflytande på olika myndigheter och suboptimerar varje system för sig under inflytande av sinsemellan olika lobbyorganisationer.
    Jakt och viltvård sköts av länsstyrelserna, Naturvårdsverket och Jägareförbundet. Skogsvården sköts av Skogsstyrelsen och miljöorganisationerna. Miljöövervakningen sköts av länsstyrelserna, Naturvårdsverket och miljöorganisationerna.
    Nu vill miljöministern ta över allt genom att bygga upp en ny övergripande byråkrati - ett plansystem för grön infrastruktur. Det är den "Fysiska riksplaneringen" i nya kläder som Riksdagen lade ner tillsammans med Statens Planverk för 40 år sedan efter den insett att den skulle resultera i en gigantisk byråkrati utan att tillföra någonting.
    Ett bättre sätt att effektivisera statsbyråkratins kaosartade insatser på skogsområdet är att samordna statens näringspolitik inom skogen - jakt och skogsvård - i Skogsstyrelsen och låta länsstyrelserna och Naturvårdsverket ägna sig åt miljöövervakning.
    Håll fast vid den grundläggande iden bakom skogspolitiken "frihet under ansvar" att skogsägarna skall styra skogsvård och jakt på sin fastighet och lägg ner försöken att smygsocialisera de små skogsägarnas mark och rättigheter genom olika komplicerade statliga administrativa system.
    Riksdagen måste tillse att statsbyråkratin effektiviseras - inte byggs ut.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Varför måste en skogsägare efterleva ett riksdagsbeslut medan länsstyrelsen kan strunta i det?

    Många skogsägare upprörs av att de blir straffade om älgarna betar ner deras föryngring medan länsstyrelsens tjänsteman som fattat beslutet som orsakat skadan går fri. Det samma gäller när skogsägaren begär skyddsjakt för att stoppa skadegörelsen. Länsstyrelsens tjänsteman kan stoppa skyddsjakten i strid med gällande riksdagsbeslut och skogsägaren tvingas på egen bekostnad återställa föryngringen annars utdöms vite och skogen återplanteras på skogsägarens bekostnad. I Finland är det tvärtom staten som åläggs att betala ersättning till skogsägaren för uppkomna skador.

    Likadant är det med nyckelbiotoper. Om skogsägaren orsakar någon skada på nyckelbiotopen ådöms han höga viten men om Skogsstyrelsen eller länsstyrelserna struntar i att sköta nyckelbiotoperna så att deras naturvärden går förlorade för markägaren går de statliga myndigheterna fria och skogsägaren förlorar de naturvärden han byggt upp. Skogsägaren anses inte ha rätt till ersättning för de naturvärden han byggt upp under lång tid. Så länge skogsägaren äger ett naturvärde anses det vara värdelöst men om staten konfiskerat det anses det ovärderligt.

    En rimlig lösning för att effektivisera skogsvården borde vara att staten straffas på samma sätt som skogsägaren om naturvärden går förlorade. Statens ersättning skall utges till skogsägaren som har förlorat de naturvärden som staten med sin misskötsel förstört.
    Om man inför en sådan regel skulle förmodligen myndigheterna tänka efter innan de släpper upp älgstammen eller underlåter att sköta de nyckelbiotoper de konfiskerat.

    Statsbyråkratins ansvarsbefrielse föder ansvarslöshet.

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare

    Domstolarna dömer olika beroende på vem det gäller.

    En sommarstugeägare avverkade 400 träd i Tylösand för att få havsutsikt. Kommunen tog in en konsult från Lantbruksuniversitet som värderade träden till 15 miljoner. Men det var inte virket i sig som föranledde den höga värderingen utan det biotopvärde som förstördes. Till saken hör att biotopen var tämligen ordinär.
    Hur högt är värdet på en nyckelbiotop som är så värdefull att Skogsstyrelsen anser sig ha rätt att socialisera den? Jag har aldrig sett att Lantbruksuniversitetet värderar en nyckelbiotop till 15 miljoner trots att många av dem ur samhällssynpunkt är värda mycket mer än den utanför Tylösand. Varför gör Lantbruksuniversitetet så olika värderingar av olika biotoper? Jo det finns en förväntan att domstolen skall döma på olika sätt beroende på vem som äger skogen. Domstolen anser inte att alla är lika inför lagen.
    Staten och kommunen tilldöms höga skadestånd medan den enskilde får låga ersättningar om ens något. Det är ett brott mot den europeiska rättsordningen som blivit allt viktigare i bekämpandet av odemokratiska regeringar och byråkratier.
    Därför döms enskilda till höga viten om han skadar en nyckelbiotop som staten inte betalat ersättning för medan staten kan missköta biotopen utan påföljd eller ersättning till markägaren. Naturvårdsverket och länsstyrelserna kan förstöra hur mycket skog och natur som helst med sin viltförvaltning. Skogsägaren får ingen ersättning utan straffas av Skogsstyrelsen och åläggs att återställa det staten har förstört.
    Om den sk "Skogsutredningen" lägger fram förslag utan att dessa frågor tas upp bör EU-kommissionen granska svensk myndighetsutövning och svenskt domstolsväsende med utgångspunkt i den europeiska rättsordningen innan en proposition föreläggs riksdagen. Det torde ha stöd av statsministern som upprepade gånger har framhållit vikten av den europeiska rättsordningen.

Regeringens besked: Skogsutredningen får mer tid

Regeringens besked: Skogsutredningen får mer tid

SENT BESKED. Skogsutredaren Agneta Ögren har väntat på svar i två månader. Nu meddelar regeringen att skogsutredningen kommer att förlängas, exakt hur många månader är ännu inte klart.