Ändrade köregler för statens skogskydd

Gratis buss från Umeå, kaffe och skattjakt. Länsstyrelsen i Västerbotten slog på stort när länets 300:e naturreservat, Långbergskullarna utanför Hössjö, invigdes den 1 oktober i år. Och Västerbotten kommer att få ytterligare ett antal naturreservat inom överskådlig tid, enligt naturvårdsdirektör Björn Jonsson.

– Vi har fått tillskott med pengar för att jobba med de ärenden som ligger, säger han till Altinget.

De långa processerna för att bilda naturreservat är en av de frågor som är uppe till diskussion när Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen nu arbetar med att se över den nationella strategin för formellt skydd av skog, det dokument som ligger till grund för länsstyrelsernas arbete med bland annat reservatsbildning. Enligt förslaget ska länsstyrelserna få i uppdrag att redovisa hur ledtiderna mellan förslag och beslut kan kortas ned.

Skynda långsamt

Det finns många anledningar till att reservatsbildningar kan ta lång tid, enligt Björn Jonsson, och det är en process som ibland också behöver få ta tid. Men han säger att det är olyckligt de gånger markägare har fått vänta på ersättning på grund av att länsstyrelsens pengar har tagit slut.

– En reservatsbildning tar tid, det har vi försökt förklara många gånger. Det tar 3-5 fem år, ibland ännu längre tid, säger han och påpekar att det i många fall endast handlar om att det formella reservatsbeslutet blir liggande, då länsstyrelsen prioriterar mer akuta ärenden.

Skogsägare drabbas av höga naturvärden

Till år 2020 ska ytterligare 60 000 hektar av landets värdefulla skogar få formellt skydd. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen ska föreslå en ny länsvis arealfördelning. I arbetet med att revidera strategin för skogsskydd ingår att se över prioriteringarna, vilka typer av skogar som bör skyddas först.

Det känns väldigt olyckligt att man hastar igenom det här utan remiss.

Gunnar Lindén, LRF Skogsägarna, om att arbetet med att se över skogsskyddsstrategin är pressat och det inte finns tid för sedvanlig remissrunda

För LRF Skogsägarna handlar det också om vilka skogsägare som bör få gå före i länsstyrelsernas köer.

– Det allra viktigaste är att prioritera skogsägare som har marker med en stor andel utpekade nyckelbiotoper, säger Gunnar Lindén, naturvårdsexpert på LRF Skogsägarna, till Altinget.

När myndigheterna pekar ut nyckelbiotoper på en skogsägares mark innebär det ett hinder att bruka skogen, därför bör de skogsägarna som har marker med ovanligt hög andel nyckelbiotoper få förtur i reservatsprocessen, för att på så sätt kunna få ekonomisk kompensation. En sådan prioritet finns redan med i den nuvarande strategin, men enligt förslaget ska så kallade nyckelbiotopsrika marker få stärkt prioritet.

– Nyckelbiotoperna är ett ekonomiskt hot mot skogsbruket. Det blir en fara att låta skogen stå för länge, säger Gunnar Lindén.

Björn Jonsson instämmer i att marker med nyckelbiotoper kan vara problematiska för markägaren, då de blir ekonomiskt ointressanta.

Mer psykologi på länsstyrelsen

Gunnar Lindén anser att man överhuvudtaget skulle ta mycket större hänsyn till markägarnas åsikter när potentiella naturreservat ringas in på kartorna.

– När länsstyrelserna pekar ut områden för skydd bygger det på naturvårdsbiologisk teori, men man borde inte använda enbart teori utan även skogsägarpsykologi. Annars tappar man intresset för naturvård hos skogsbruket, säger Gunnar Lindén och medger att det skulle innebära att man från statens sida då och då skulle få släppa områden som anses skyddsvärda.

Världsnaturfonden WWF anser också att markägare med hög andel nyckelbiotoper bör få lättare att ta sig längre fram i länsstyrelsens reservatskö.

– Det är inte jättemånga fastigheter det handlar om och vi instämmer i att det kan ingå som en prioriteringsgrund, säger skogsexperten Linda Berglund.

Däremot är Världsnaturfonden WWF inte nöjda med att Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket föreslår att ärenden med akut hot ska få lägre prioritet. Det vill säga områden som är intressanta för reservatsbildning men där det inget arbete ännu har inletts och där det kommer in en avverkningsanmälan från markägaren.

– Vi förstår syftet, men ser stora faror i och med att verkligheten ser ut som den gör. Om man inte buffrar upp med mer resurser, finns det en risk att värdefulla skogar avverkas, säger Linda Berglund.

LRF Skogsägarna anser däremot att förslaget är bra, eftersom de akuta ärendena gör att andra pågående ärenden inte avslutas.

– Man gör inte färdigt de ärenden som pågår och lyckas aldrig få ner kön, säger Gunnar Lindén.

Stadsnära skogar ska prioriteras

Skogar som har betydelse friluftslivet och tätortsnära skogar ska framöver ges en högre prioritet, enligt Naturvårdsverket och Skogsstyrelsens förslag. Det här tas emot väl från såväl Världsnaturfonden WWF som LRF Skogsägarna, även om båda parter har synpunkter på hur det bör genomföras.

 – Vi skulle helst se att det fanns en egen arealpott för tätortsnära natur. Då blir det tydligare och det minskar risken att man gör avkall på att skydda skogar med höga naturvården, säger Linda Berglund.

Enligt Gunnar Lindén är LRF Skogsägarna i grunden positiva till idén.

– Men naturvårdsavtal vore en bättre väg att gå, avtal där man kombinerar ett anpassat brukande med naturskydd, säger han.

Björn Jonsson säger att tillgången till tätortsnära skogar naturligtvis är viktig.

– De flesta här har nära till skogen, det är inte någon stor fråga i Västerbotten.