Åttapartienigheten om klimatmålen får inte slösas bort

Miljömålsberedningen fick mycket kort tid för sin översyn av klimatmålen och har utifrån förutsättningarna gjort ett beundransvärt arbete. Men när de i unik åttapartienighet slog fast att klimatmålen bör finnas kvar, med ändrade basår som mest centrala förändring, tycks regeringens iver ha avtagit betänkligt.

Vi räknade med att förslaget omedelbart skulle skickas ut på remiss och har redan presenterat vårt utkast till remissvar – slutlig version kan behöva justeras utifrån vilka frågor regeringen eventuellt ställer. Dagarna går och det är fortfarande inte klart om regeringen tänker skicka ut den – det beslutet bör klimatminister Romina Pourmokhtari ta i samma stund som hon läser detta.

Uppdatera handlingsplanen

Att alla åtta riksdagspartier nu är överens om att klimatmålen ska nås förpliktigar. Att statsminister Ulf Kristersson dessutom tryckte grönt ”Är det viktigt att Sverige klarar EU:s klimatmål för trafiken till 2030?” ger klimatminister Pourmokhtari ett starkt mandat att lägga fram politik som leder till målen.

Så vitt bekant var Sveriges ökade klimatpåverkan i fjol den värsta i hela OECD. Under tiden flyttar andra fram positionerna och tar gröna affärer framför näsan på oss

2030-sekretariatet har visat att målen kan nås utan drastiskt höjd reduktionsplikt eller väldigt dyra fossila drivmedel. Och trots att Styrmedelsutredningen under Svante Mandell först ska vara klar i maj, har den redan nu visat några större grepp som kan tas i närtid.

Satsningarna bör ingå i en målbana med utsläppsminskningar år för år  i jämn takt till 2030, 2040 och 2045. Det är också vad Miljömålsberedningen föreslår, med kloka tankar om en utsläppsbudget längre fram där överskridande ena året måste motsvaras av överprestation det nästa.

Omställning börjar på hemmaplan

Hur mycket av utsläppsminskningarna som kan göras på annat håll är den mest kontroversiella delen av Miljömålsberedningens förslag, som i princip alla partier tar upp i sina yttranden och reservationer.

Beredningens kansli varnar för att ”Uppbyggnaden av de kompletterande åtgärderna har gått långsamt”; vi kan inte lita på att de finns där om vi skulle behöva dem och måste därför i allt väsentligt klara klimatmålen hemmavid. Dessutom blir vi förstås inte en förebild för andra att vända sig till genom att minska utsläppen en halv värld bort.

Räkna på EU-böterna och använd pengarna

8–26 miljarder euro skulle det kosta Irland att missa EU:s 2030-krav, anger Irish Fiscal Advisory Council som kallar det för ”en kolossal missad möjlighet” om inte dessa jättebelopp investeras i landets omställning. Sveriges finanspolitiska och klimatpolitiska råd bör beräkna hur många miljarder nuvarande överutsläpp skulle kosta Sverige och ge förslag på hur pengarna i stället kostnadseffektivt används för att uppfylla EU-kraven och slippa böterna.

Så vitt bekant var Sveriges ökade klimatpåverkan i fjol den värsta i hela OECD. Under tiden flyttar andra fram positionerna och tar gröna affärer framför näsan på oss. Därför är det ledsamt att Miljömålsberedningen har som utgångspunkt att klimatambitionerna enbart ska bibehållas – Parisavtalet slår fast att varje klimatmässig uppdatering ska innebära en skärpning och det bör vi följa av rent egenintresse.

Det viktigaste med Miljömålsberedningen förslag är att vi nu har en aktuell åttapartienighet i stället för en åtta år gammal sjupartienighet. Nu är det dags för ”Snabba, branta och ihållande utsläppsminskningar” – som beredningens alla åtta partier skriver.