Hur blev skyddet av Sveriges skogar ett EU-problem och vad kan göras åt det?

1997 enas forskning och politik om grundläggande principer för att bevara naturtyper som riskerar att försvinna i ett ekonomiskt rationellt skogsbruk. Processen är transparent – Miljövårdsberedningen, SOU 1997:97. I utredningen görs bedömningen att tio procent av förindustriell naturtypsareal kommer att finnas kvar i ett ekonomiskt rationellt men hänsynsfullt brukat skogslandskap. Dessutom behöver 10 procent skyddas genom reservat eller på annat sätt.

Ingen öppen process

2007 bestäms referensarealer för gynnsam bevarandestatus enligt EU:s art och habitatdirektiv. Processen är varken transparent eller politiskt öppen. Artdatabanken vid SLU svarar för beräkningar och bedömningar. Dokumentationen är bara tillgänglig på direkt förfrågan. Ingen oberoende granskning genomförs.

Nu påstås att 20 procent av skogen måste skyddas, i reservat eller liknande – trots att SOU 1997:97, med slutsatsen 10 procent, refereras som underlag. Dessutom avvisas möjligheten att förena brukande och bevarande av vissa naturtyper: ”The threshold value and the FRA:s could thus be lower if the habitat types were possible to emulate to some extent, i.e. they were at least partly management compatible. However, the management compatibility was not assessed and taken into account in the calculations.”

2010 redovisar sex ledande naturvårdsbiologiska forskare till Skogsstyrelsen att de bedömningar om skyddad skog som Miljövårdsberedningen gjorde 1997, det vill säga 10 procent, står sig. Behovet kan dock bli större om inte skogsbruket anpassas bättre och tar mer hänsyn.

Strider mot vetenskapligt underlag

2019 rapporterar Naturvårdsverket naturtyper till EU och det tänds röda trafikljus. Man påstår att det fattas mer än två miljoner hektar för att nå gynnsam bevarandestatus. Man tonar även ner att riksskogstaxeringen, på Naturvårdsverkets uppdrag, visar att nyskapandet av naturtypsklassad areal genom naturliga processer är större än förlusterna genom avverkning.

Svenska politiker råder inte över EU:s art- och habitatdirektiv, vilket ställer krav på myndigheterna att inte i onödan tolka dessa så att det inskränker möjligheterna att genomföra den i demokratisk ordning beslutade politiken.

2020 presenteras en ny skogsutredning, SOU 2020:73. Utredningen godtar Naturvårdsverkets påstående att ytterligare mer än 2 miljoner hektar kan behöva skyddas från skogsbruk.

Kungliga skogs- och lantbruksakademin påtalar i sitt remissvar att slutsatsen bygger på antagandet att det inom ramen för ett aktivt skogsbruk inte går att efterlikna naturtyper som är kritiska för arternas överlevnad. Detta strider både mot det vetenskapliga underlag som refereras och rådande skogspolitik.

2022 förmedlar svenska myndigheter en kompakt negativ bild av utvecklingen för biologisk mångfald i den svenska skogen och framhåller att bevarande av förindustriella naturtyper inte går att förena med brukande. EU:s byråkrati tar till sig myndigheternas negativa bild och i förlängningen kan Sverige tvingas minska nyttjandet av skogen för produktions- och energiändamål.

Även yngre brukad skog kan duga som naturtyp

Svenska politiker råder inte över EU:s art- och habitatdirektiv, vilket ställer krav på myndigheterna att inte i onödan tolka dessa så att det inskränker möjligheterna att genomföra den i demokratisk ordning beslutade politiken. I den bästa av världar skulle även Bryssel förstå och acceptera hur vi tänker i Sverige kring brukande och bevarade. Då skulle vi kunna hålla fast vid de nu tillämpade referensarealerna motsvarande 20 procent av förindustriella naturtyper och samtidigt kunna bruka yngre skogar på ett sätt som gör att de bidrar till att uppfylla behovet.

Nu finns inte den förståelsen i Bryssel, och då bör Sverige förhålla sig till detta och i stället rapportera referensarealer baserat på skogstillståndet vid EU-inträdet, såsom flera andra länder valt att göra. Bedömningsvis skulle man då hamna på ungefär tio procent av produktiv skogsmark, vilket motsvarar vad som i politisk enighet år 1997 bedömdes skulle behöva skyddas på lång sikt från ekonomiskt rationellt skogsbruk.