VA-i-tiden: Gör om och gör rätt

Regeringens förslag till Hållbara vattentjänster utgår från att de små avloppen under 200 personekvivalenter står för huvuddelen av utsläppen. Det är fel. Regeringens förslag bygger på SMED:s rapporter vars teoretiska beräkningar inte är evidensbaserade utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet, och som inte överhuvudtaget beaktar markretention som funnits genom hela världshistorien.

Förslaget vilar alltså inte på någon saklig grund vetenskapligt, utan är i stället ett uttryck för att om man upprepar ett påstående ständigt och regelbundet – att det är de 12 procent enskilda som står för 90 procent av utsläppen – så blir det en sanning som återupprepas i förslaget.

”Ge rotavdrag för uppgraderingar”

Kunskapen om utsläpp, det vill säga evidensen, finns inte Sverige vilket även dåvarande miljöminister erkände i riksdagen 2021. Då skyddet för människans hälsa och miljö inte säkerställs, och påståendet om att de enskilda är förorenarna har ingen grund, är förslaget om att kommunen ska göra en bedömning av kommunalt VA för en ökad flexibilitet bara ett spel för gallerierna. Om bedömningen leder till en uppgradering av en befintlig VA-anläggning, så inför då i stället rotavdrag precis som för solpaneler.

Förslaget om att kommunen ska göra en bedömning av kommunalt VA för en ökad flexibilitet är bara ett spel för gallerierna.

Det demokratiska underskottet kvarstår då det enligt förslaget är kommunerna som ska utreda och fatta beslut om alternativa lösningar. Vid oenighet om behov av kommunalt VA kan endast den enskilde i domstol få lagligheten av beslutet prövad enligt kommunallagen, men inte sakfrågan om behovet finns prövad i mark-och miljödomstolen.

Leder till ”folkfördrivning”

Den omvända bevisbördan i LAV § 6 åsidosätter grundlagens regler kring likhet inför lagen och skyddet för äganderätten. Konsekvensen av förslaget innebär att kommunernas hetsjakt med tvångsanslutning, där rekvisiten till skydd för människans hälsa och miljö inte ens undersöks. Vilket resulterar i folkfördrivning och byte av befolkning, uttryckt som bebyggelseomvandling gentemot invånarnas vilja, tyvärr fortsätter i Sverige.

Den omvända bevisbördan i LAV § 6 åsidosätter grundlagens regler kring likhet inför lagen och skyddet för äganderätten.

Den omvända bevisbördan måste ändras, och kommunen måste påvisa genom en ISO-standard, att de enskilda VA-anläggningarna är ett hot mot skyddet för människans hälsa och miljö, och inte bara presumera det. Avloppsdeklaration har två syften, att bygga upp ett nationellt register över alla fastigheter, samt att garantera stadigvarande arbetstillfällen för hela VVS-branschen vilka livligt biträder förslaget.

Ansvaret för denna tillsyn enligt miljöbalken åvilar kommunerna, men som kommunerna inte fullgör på grund av bristande resurser, enligt förslaget, men som den enskilda betalar i kommunalskatt, vilket med förslaget innebär en dubbelbeskattning. Förslaget saknar också vidare helt en jämförelse om sårbarhet mellan kommunala och enskilda VA, vid cyberattacker, krig, föroreningar i form av bakterier, PFAS i kommunala VA där det enskilda är överlägset.

”Kostnader inte i proportion till miljönyttan”

Den enskildes kostnader i en anslutning står inte i proportion till miljönyttan som uppnås och står i diskrepans till EU:s proportionalitetsprincip samt nyttokostnadsprincip. Noteras bör att kommunernas eftersatta VA-underhållsskuld uppgår till 800 miljarder kronor, det vill säga tio försvarsbudgetar. Här ska också understrykas den kostnadsökning som Nils Holgerssonrapporten visar på mellan 1996–2020 för VA- taxor med 97 procent i relation till övriga kostnader som för samma tid ökat 29 procent.

Mot bakgrund av civilutskottets tillkännagivande april 2021 om tvångsanslutningar kan inte riksdagspartierna upphöja förslaget till lag i riksdagen den 21 juni, för då fortsätter tvångsanslutningarna och rättslösheten gentemot enskilda, vilka inte är värdigt en rättsstat som Sverige.