Debatt

Sveriges viktigaste infrastruktur är hopplöst underdimensionerad

Sverige står inför stora samhällsförändringar. Klimatet förändras, våra städer växer och förtätas. VA-planeringen måste kunna ta höjd för framtidens behov. Detta gäller både kapacitet och utsträckning av näten. Det skriver representanter för fyra betongrörsföretag.

Det finns inga incitament för kommuner att planera för framtiden eftersom all VA-planering sker som en reaktion på samhällsutvecklingen, skriver debattörerna.
Det finns inga incitament för kommuner att planera för framtiden eftersom all VA-planering sker som en reaktion på samhällsutvecklingen, skriver debattörerna.Foto: Fredrik Sandberg/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Samtliga debattörer

Christer Dieden
S:t Eriks AB
Mats Edling
Meag Va-system AB
Alexander Lundgren
Benders Sverige AB
Erik Simonsen
Cementa AB 

All infrastruktur är inte likvärdig, och behandlas heller inte likvärdigt av stat och kommun. Vatten och avlopp, som är en av vårt samhälles viktigaste och mest kritiska funktioner, planeras tyvärr i dagsläget som ett svar på utmaningar och nya projekt. Det finns inga incitament för kommuner att planera för framtiden eftersom all VA-planering sker som en reaktion på samhällsutvecklingen, och därmed inte lämnar utrymme för kommunerna att utveckla näten via VA-taxan. Lagstiftningen medger helt enkelt inte att finansiera proaktivt nätbyggande via VA-taxan.

”Dyrare och sämre för alla”

Nyligen lämnade regeringen en proposition, Vägar till hållbara vattentjänster, som skulle kunna bli ett steg på vägen. Förslagen pekar i rätt riktning, och ser ett behov av att reformera lagrummet för VA-planering. Till och med VA-taxan diskuteras, men inte tillräckligt.

Ett problem för kommunerna är att VA-taxans utformning och reglering inte möjliggör investeringar för mer än ett par år i taget. Det gör att man exempelvis inte kan bygga med så stora rör som kommer att behövas på sikt, utan att man är bunden till den infrastruktur som finns och till de planer som redan är antagna. Välvilligt kan detta tolkas som ett sätt att skydda VA-kollektivet mot ökade kostnader men på sikt blir det alltid dyrare och sämre för alla när man tvingas bygga om och byta ut rör, särskilt i befintliga stadsdelar.

Lagstiftningen medger helt enkelt inte att finansiera proaktivt nätbyggande via VA-taxan.

Propositionen föreslår att kommunerna ska upprätta vattentjänstplaner. I dessa planer ska det även finnas en bedömning av hur de allmänna VA-anläggningarna ska hanteras vid en ökad belastning som uppkommer vid skyfall, för att möta klimatförändringar och förtätade städer. Detta är ett viktigt steg i rätt riktning. När det gäller dagvatten blir det möjligt för kommunerna att bygga förebyggande för att hantera mer dagvatten om man väljer öppna lösningar, där ökade volymer hanteras i diken och dammar.

Planera långsiktigt

Däremot går det inte att bygga förebyggande med nedgrävda lösningar med rör och magasin vilket är en allvarlig begränsning, inte minst i samband med förtätning. Diken och dammar kan finansieras med exploateringsavtal och kommunalskatt medan investeringar i rör och magasin begränsas av VA-taxan.

Just nu är dock det viktigaste att propositionen faktiskt identifierar problemen. Vattentjänstplanerna kan förhoppningsvis fungera som väckarklockor i många kommuner. I takt med att fler identifierar problemen kommer kraven öka på lagstiftarna att möjliggöra lösningar. Och det är bråttom.

Även om propositionen inte innehåller allt som behövs kan nästa steg diskuteras, det vill säga hur vi kan möjliggöra för kommunerna att planera långsiktigt i stället för att endast tillgodose nuvarande projekt. Dagens regelverk är föråldrat samtidigt som förutsättningarna förändras mer och snabbare än någonsin. Här behöver nätägare ges ökade möjligheter att agera mer proaktivt.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00