Karin Karlsbro (L) skriver att jag ställer EU:s bönder mot Ukrainas genom att arbeta för en sådan mer balanserad förlängning av tull- och kvotfriheten för jordbruksvaror från Ukraina som efterfrågas av europeiska jordbrukare. Det är ingenting jag skäms över.

Två tankar i huvudet 

Att hålla två tankar i huvudet samtidigt och väga lovvärda men delvis motstående målsättningar mot varandra är tvärtom, enligt mig, kärnan i ansvarsfull politik – även när det innebär mothugg i falsett från vänsterliberaler som Karin Karlsbro.

Karin Karlsbro behöver inte påminna mig om de fasansfulla konsekvenserna av Rysslands anfallskrig eller tvivla på min inställning gällande behovet av vårt fortsatta stöd till Ukraina – både militärt och ekonomiskt.

Jag var, för tio år sedan, bland de första som gjorde det i frågan om invandringen till Sverige kontra vår mottagnings- och integrationskapacitet. Motsvarande svåra avvägningar mellan den gröna omställningens mål och Sveriges och Europas konkurrenskraft har varit den röda tråden i mitt uppdrag i Europaparlamentet under de senaste fem åren. 

Insatserna bör öka

Nu, när Europas bönder går på knäna, till stor del på grund av den svällande regelbörda som Karin Karlsbro med vänsterkollegor entusiastiskt har drivit igenom i EU, är det naturligt för mig att ta anledningen bakom bondeprotesterna på allvar.

Karin Karlsbro kanske inte håller med, men för mig är slutsatsen tydlig: Rysslands anfallskrig i Ukraina har ökat, inte minskat, behovet av insatser för våra jordbrukare för att säkra vår livsmedelsförsörjning.

Karin Karlsbro behöver inte påminna mig om de fasansfulla konsekvenserna av Rysslands anfallskrig eller tvivla på min inställning gällande behovet av vårt fortsatta stöd till Ukraina – både militärt och ekonomiskt.

Plumpa och onyanserade påhopp om att den som jobbar för ett mer balanserat skydd för utsatta europeiska jordbruksprodukter ”slänger Ukraina under traktorn” får stå för henne.