Mer samverkan ingen universallösning för vattenkraftens svåra avvägningar

I snart två år har tidsschemat för NAP-ansökningar till domstol pausats av regeringen för utvärdering av planen. En av punkterna som kritiseras är att de regionala samverkansprocesserna har fungerat dåligt. Havs- och vattenmyndigheten lyfter i sin utvärdering fram att samverkan inte levt upp till förväntningarna, varken från berörda vattenkraftsägare eller ansvarig länsstyrelse. Det har dock inte funnits forskning som systematiskt analyserar till vilken grad huvudaktörerna i samverkansprocesserna samarbetar och når samsyn. Grunden för att förstå och förbättra förutsättningarna för samverkan har därmed varit begränsad.

Hög samsyn i en femtedel av anläggningarna

Som en del av projektet ACDChydro publicerar vi i dag rapporten Samarbete och samsyn i samverkan inom NAP som systematiskt analyserar 23 genomförda samverkansprocesser. Analysen visar att syftet med samverkan uppfylls till viss del som resultat av samverkansprocesserna. Länsstyrelsen har under samverkan sammanställt nulägesbeskrivningar med relevant information för domstolsprocessen. Vid två tredjedelar av anläggningarna har specifika åtgärdsförslag för miljöanpassning presenterats och diskuterats. Åtgärdsförslag saknades dock vid en tredjedel av anläggningarna. Det är vidare endast i strax över en femtedel av anläggningarna som huvudaktörerna uppnått hög samsyn om nödvändiga miljöåtgärder.

Det har dock inte funnits forskning som systematiskt analyserar till vilken grad huvudaktörerna i samverkansprocesserna samarbetar och når samsyn

Rapporten diskuterar hur åtgärder med nytta för vattenmiljön i regel motarbetar förutsättningarna för en effektiv tillgång till vattenkraftsel, vilket leder till svåra avvägningar. Miljökvalitetsnormer för vatten (MKN) sätter kravnivån och utgör en rättsligt bindande referens för avvägningar i beslut om miljöåtgärder vid individuella vattenkraftsanläggningar. MKN har beslutats av regionala vattenmyndigheter men kritiserats av nationella myndigheter. Kritiken är att MKN inte väger in behovet av en effektiv tillgång till vattenkraftsel i tillräckligt hög grad. Samma kritik återfinns också bland vattenkraftsägare i de analyserade samverkansprocesserna.

Mer samverkan blir mer komplext

Regeringens förslag på lagändringar inkluderar åtgärder för att samverkansprocessen ska fungera som ett forum där möjligheterna att sänka kravnivån för miljöåtgärder ska undersökas genom att ändra MKN. Från att ”endast” samverka om nödvändiga miljöåtgärder för att uppnå kravnivån föreslås därmed aktörerna även samverka om möjligheten att sänka själva kravnivån. Denna del av lagförslagsändringen kan sammanfattas som ”mer samverkan”.

Den senaste modelleringen av Svenska kraftnät visar dock, med reservation för möjliga åtgärdskrav från Natura 2000-områden, att existerande MKN leder till miljöåtgärder med en acceptabel påverkan på elproduktionen. Det finns därmed begränsat med underlag som stödjer att kravnivån behöver sänkas. Rapporten lyfter ytterligare en aspekt som talar emot att öppna upp för att justera kravnivån i samverkan, som är att man då tar bort ramen – det gemensamma målet – för samverkan, vilket gör processen mer komplex. För vissa avvägningar vid individuella vattenkraftsanläggningar kan samsyn troligen inte nås i samverkan utan behöver avgöras i domstol. Mer samverkan leder därmed inte nödvändigtvis till mer samsyn och gör samverkansprocessen mer komplex, vilket riskerar att motverka dess ursprungliga syfte.