Från första januari 2024 sänks reduktionsplikten. Reduktionsplikten, alltså kravet på att ha inblandning av olika former av biobränsle i drivmedel, har av den tidigare regeringen ansetts som en viktigt metod att minska klimatpåverkan från trafiken. Men när man bränner biobränsle bildas ju koldioxid. Det tar 60–80 år innan koldioxiden från skogsbiodrivmedel återresorberats av ett nytt lika stort träd... Så lång tid har vi inte på oss att hindra klimatförändringarna. Om man i stället använder biodrivmedel från ettåriga grödor resorberas koldioxiden redan efter i princip ett år. Men då uppstår ett annat problem. Grödor med ett års cirkulationstid utgörs främst av spannmål. Det biobränsle som används i svenska drivmedel importeras till 93 procent från andra länder. 

Enligt beräkningar gjorda av jordbruksorganisationen Gro Intelligence räcker den totala mängden spannmål som används till biobränsle till föda för 1,9 miljarder människor. Enligt FN:s livsmedelsprogram är det nu en miljard människor som lever i hunger och framtidsutsikterna är mörka på grund av begränsningar av export från Ukraina och svår torka i Afrika och nu även i södra Europa.

Men järnvägen i Sverige är till största delen redan elektrifierad.

Ska grödor användas till mat eller transporter? Den förra regeringens biobränsleintresse anser jag vara oetiskt.

Järnvägen är redan elektrifierad

Det är märkligt att reduktionsplikten har fått spela en så stor roll i den svenska klimatdebatten. Till och med Naturvårdsverket spelar med i föreställningen att biobränslen är klimatneutrala. Den statistik som Naturvårdsverket visar om hur koldioxidutsläppen från trafiken minskat sedan 2000 är falsk, eftersom man inte räknar in koldioxid från biobränsle. Men atmosfären skiljer inte på koldioxid från fossila källor eller biobränslen.

I stället för att maskera trafikens klimatutsläpp måste vi göra något åt dem. I det offentliga samtalet diskuteras att elektrifiera vägtrafiken. Elektrifiering av vägar beräknas kosta cirka 300 miljoner kronor per mil. Att elektrifiera dieseljärnvägar kostar cirka 50 miljoner kronor per mil.

Men järnvägen i Sverige är till största delen redan elektrifierad. Så i stället för att satsa på att skapa elvägar är det effektivare att överföra vägtrafik till järnväg. Energiåtgången för lastbilstransporter som drivs med el är tre gånger större än för eldrivna tåg per tonkilometer/trafikarbete. Energiåtgången för elbil är dubbelt så stor som i snabbtåg per personkilometer, enligt Fröids forskning från 2021.

Stambanorna måste byggas ut

Men det är trångt på våra stambanor. Därför måste de byggas ut. Det är dyrt, det vet alla. Men det är bättre att satsa investeringarna i förstärkt järnväg än halvmesyren elvägar.