Forskare: Så kan politiker utforma en klimatpolitik som accepteras av folket

Låg grad av medborgerlig acceptans är ett återkommande argument för att inte införa verkningsfulla och kostnadseffektiva klimatpolitiska styrmedel, såsom olika former av koldioxidprissättning.

Acceptans spelar roll

Politiker har, ibland bittert, fått erfara att acceptans är viktigt. Ett av de mest uppmärksammade fallen var gula-västarna-demonstrationerna i Frankrike som uppkom som en reaktion på ett förslag om att höja den franska koldioxidskatten. Bristande medborgerlig acceptans har också sagts motivera den svenska regeringen att, under nuvarande mandatperiod, sänka reduktionsplikten och skatten på fossila bränslen.

I ESO-rapporten Minsta möjliga motstånd som släpps i morgon redogör vi för och analyserar den omfattande vetenskapliga litteraturen om medborgerlig acceptans och motstånd mot klimatpolitiska styrmedel. Vi finner att den avgjort viktigaste faktorn som skapar motstånd är upplevd orättvisa. Den kan manifestera sig på olika sätt.

För somliga handlar det om att en klimatmotiverad skatt påverkar dem själva negativt – de upplever att bilen behövs för att vardagen ska gå ihop. För andra handlar det snarare om att en sådan skatt uppfattas drabba vissa andra grupper på ett oproportionerligt negativt sätt. Exempelvis människor som har låga inkomster eller bor på landsbygden och har svårt att hitta rimliga alternativ till att färdas utan att använda fossila bränslen.

Samtidigt visar forskningen att det går att bygga medborgerlig acceptans för en verkningsfull klimatpolitisk styrning. En nyckel till att skapa nödvändig acceptans är att skapa förutsättningar för att fler ska se sig som vinnare av klimatåtgärder, exempelvis genom ekonomisk kompensation.

Kombinera styrmedel

Men kompensationsåtgärder är inte alltid enkla att genomföra och kan leda till målkonflikter eller gränsdragningsproblem, där rättviseargument används strategiskt för att maskera egenintressen. I rapporten formulerar vi en rad frågor som kan vägleda beslutsfattare i arbetet med att utforma en framgångsrik och acceptabel klimatpolitik.

Vilket styrmedel ska väljas? Det finns en avvägning mellan styrmedel som är verkningsfulla och sådana som accepteras av medborgarna. Här är ofta utbyggnad av exempelvis kollektivtrafik och subventioner mer populära än höjda koldioxidskatter, som ofta anses mer verkningsfulla. Det kan krävas kombinationer av styrmedel för att skapa möjlighet till omställning.

Det är viktigt att poängtera att koldioxidskatter inte är så impopulära som det framställs som i debatten. Åtminstone inte om man jämför dem med andra skatter som exempelvis kommunal och statlig inkomstskatt. Det är betydligt fler som vill sänka dem jämfört med koldioxidskatten – alltså skatter som finansierar välfärd i medborgarnas direkta närhet eller andra mer populära klimatåtgärder, såsom förbättrad kollektivtrafik.

Det finns ingen magisk lösning

Hur ska styrmedel kommuniceras? Forskningen visar förvisso att acceptansen för styrmedel påverkas av deras benämning och hur de kommuniceras – exempelvis väcker ”koldioxidskatt” mindre motstånd än ”bensinskatt”, eftersom syftet i den föregående framgår tydligare. Men effekterna av olika kommunikationsstrategier är små.

Det är viktigt att analysera både hur individer faktiskt påverkas och hur de tror att de påverkas.

Det finns helt enkelt inte en magisk lösning utan det är rimligare att anta en ”många bäckar små”-princip. Vi når inte acceptans bara för att ett styrmedel benämns på ett annat sätt. Men det är troligen så att kombinationer av hur styrmedel benämns, hur och när de införs och hur resurserna från exempelvis en koldioxidskatt används, tillsammans påverkar medborgerlig acceptans.

Vilka grupper påverkas och hur kan detta uppfattas? Olika styrmedel gynnar eller drabbar olika samhällsgrupper. Koldioxidskatter påverkar individer olika beroende på deras ekonomiska situation. Likt andra politikområden skapar klimatpolitik vinnare och förlorare, men det gör också frånvaro av klimatpolitik. Det finns tydliga förlorare i riskutsatta område – i Sverige och övriga världen – vars tillgångar förstörs eller inte går att försäkra på grund av klimatförändringarna. Här finns skiljelinjer och möjlighet att bedriva politik.

Politikerna måste leda vägen

Hur kan ett önskvärt styrmedel kompletteras? Det är viktigt att analysera både hur individer faktiskt påverkas och hur de tror att de påverkas. Låginkomsttagare och glesbygdsbor drabbas ofta hårdare av höjda bränslekostnader, men fördelningspolitik kan utformas för att omfördela intäkter. Exempelvis kan en generellt utformad koldioxidskatt kompletteras med återbetalning av skatteintäkterna, en riktad skatterabatt eller en kompensationsåtgärd som sänkt skatt på någon annan konsumtionsvara som inte har någon skadlig klimatpåverkan.

Det finns en uppenbar risk att ansvaret i klimatfrågan bollas mellan medborgare och politiker. Att medborgarna vill att politikerna ska ”göra något åt” eller ”lösa” klimatfrågan, samtidigt som politiker säger sig vara lyhörda för folkets åsikter och inte vill bedriva klimatpolitik som saknar acceptans. Det senare är klokt och centralt i en demokrati, men i en representativ demokrati som den svenska, förväntas också politiker opinionsbilda och hjälpa medborgare att navigera i svåra frågor.

Forskningen visar att sociala normer och partisignaler är av betydelse för individers inställning till klimatpolitiska styrmedel. Här finns alltså anledning för partier och politiker att våga opinionsbilda i frågan.