Trump tycker inte om att amerikanska företag hämmas i Europa

President Trump sade den 26 februari 2025 att EU "... bildades för att lura USA”.

Detta är historiskt felaktigt. Men det finns ändå anledning att stanna upp en stund och fundera över varför Trump, och många andra i USA, inte är entusiastiska över EU. Det handlar om stormaktsintressen, politisk kultur och internationellt inflytande.

Det säger sig självt att många amerikaner inte är förtjusta i att behöva dela internationellt inflytande med Europeiska unionen.

När USA gav Europa ett betydande stöd genom Marshallplanen efter andra världskriget var förutsättningen från USA:s sida att de europeiska länderna skulle samarbeta närmare ekonomiskt än tidigare för att förhindra ett nytt krig. Detta ledde till inrättandet av Europeiska kol- och stålunionen, som så småningom blev Europeiska unionen. Sedan dess har samarbetets omfattning ökat dramatiskt och EU har blivit en viktig internationell aktör och stormakt.

Det säger sig självt att många amerikaner inte är förtjusta i att behöva dela internationellt inflytande med Europeiska unionen. Norge är verkligen betjänt av att EU finns och bidrar till rättsstatsprincipen i vår del av världen. Utan EU skulle små länder annars lätt kunna bli omsprungna av stormakterna. Det är annars ironiskt att Trumps agerande just nu för EU-länderna ännu närmare varandra än tidigare, och kan sätta fart på en norsk debatt om EU-medlemskapet.

Ett isolationistiskt land

En del är chockade över Trump, både politiskt och formmässigt. Men många av de frågor han står för är ämnen som har diskuterats i USA i många år. Och sett ur ett europeiskt perspektiv har USA delvis präglats av en politisk okunskap, som Charles Dickens beskrev redan 1842 i ”American Notes”. Detta har varit lätt att glömma de senaste åren eftersom demokrater och moderata republikaner har styrt USA.

Historiskt  har USA i stort sett ignorerat andra länder, såvida inte amerikanska intressen står på spel. USA var neutralt under första världskriget tills tyska ubåtar började sänka amerikanska fartyg. Det var först när Pearl Harbor bombades 1941 som USA gick med i kriget. När Trump lovvärt vill ha ett slut på kriget i Ukraina är det knappast vänlighet mot Ukraina som styr, utan att han vill ha fred i Europa och vill undvika att lägga amerikanska resurser på andras krig.

USA var inte medlem i Nationernas förbund, föregångaren till Förenta nationerna. Å andra sidan var USA ett av de första länderna som anslöt sig till FN-stadgan, men naturligtvis under förutsättning att de hade vetorätt i säkerhetsrådet. FN:s internationella domstol i Haag har till uppgift att lösa tvister mellan länderna. Internationella brottmålsdomstolen (ICC) har inrättats för att döma enskilda personer för krigsförbrytelser. USA erkänner inte dessa domstolar.

USA är medlem i Världshandelsorganisationen (WTO), men har sedan 2019 blockerat processen med att utse medlemmar till WTO:s överprövningsorgan. Det innebär att WTO inte kan fatta beslut som är riktade mot USA.

På grund av Trump har USA gått in och ut ur Världshälsoorganisationen (WHO) och Pariskonventionen om utsläpp av växthusgaser. Vi kan hoppas att Churchills uttalande under andra världskriget kommer att visa sig vara giltigt även i framtiden: ”I slutändan gör amerikanerna det rätta, efter att ha provat allt annat först.”

Stora maktintressen

Trump har startat ett handelskrig. Var för sig kommer de europeiska länderna att bli lätta byten för USA. Det är uppenbart att för Trump är det svårt att EU att stå enat och genomför kraftfulla europeiska motreaktioner, som kommer att drabba amerikanska konsumenter och företag. Behovet av europeisk enighet har också ökat i och med att Kina gör sig gällande internationellt.

Huruvida USA:s inställning till internationellt samarbete kommer att bidra till ”Make America Great Again” är tveksamt. Genom att dra sig ur det internationella samarbetet blir USA juridiskt friare än annars, men förlorar också inflytande över den globala utvecklingen. Och handelskrigen kommer till stor del att leda till förluster för alla drabbade stater, inklusive USA.

Också ett kulturkrig

I Europa anser vi att politik ska bygga på faktabaserade insikter. Utvecklingen i amerikansk politik går i den riktningen att i stort sett varje påstående om verkligheten tillåts passera in i den politiska processen. Trump är en exponent för denna utveckling. Det är skadligt för de demokratiska processerna i ett samhälle och försvårar också internationellt samarbete.

De flesta av EU:s medlemsstater är anhängare av demokrati och styrelseformer genom regler som antas av organ som står under demokratisk kontroll och oberoende domstolar. EU står för konsumentskydd och miljö. Trump är mindre bekymrad över sådana förhållanden än sina föregångare i modern tid.

EU är mycket mer regelvänligt än vad USA är. Det finns en annan förståelse för behovet av att hålla näringslivet i öronen i Europa än i USA, där tron på att marknaden ordnar det mesta är som mest utbredd. Ett slående exempel i detta avseende är de böter på en miljard dollar som utdömts till amerikanska högteknologiska företag för att ha brutit mot EU:s konkurrenslagstiftning. Liknande konkurrensbegränsande aktiviteter har tillåtits förbli oåtalade på den amerikanska marknaden.

I USA finns en utbredd uppfattning om att regleringen av näringslivet påverkar både yttrandefriheten och innovationsfriheten. I USA är viljan exempelvis begränsad när det gäller att reglera verksamheten på de stora sociala medierna. I Europa är inställningen mer nyanserad. Det behöver inte vara så att sociala medier ska tillåtas sprida falsk information, hatpropaganda och skada demokratiska processer.

Amerikanska företag som är verksamma i EU måste följa EU:s regler. Självklart kan de hålla sig borta om de är tillräckligt missnöjda med vad som gäller. Men den europeiska marknaden är stor och finansiellt stark. Trump tycker därför inte om att amerikanska företag hämmas på den europeiska marknaden.

Bryssel-effekten

De regler som EU antar gäller formellt sett bara inom EU- och EES-området, men de har ofta betydelse även längre bort än så. Det talas om ”The Brussels Effect”, ett begrepp som myntades av professor Anu Bradford.

För det första kan amerikanska företag tycka att det är lämpligt att följa europeiska regler och standarder även utanför EU-marknaden, även om de inte är skyldiga att göra det.

Det finns flera exempel på detta.

För det andra kan länder utanför EU kopiera EU:s regler.

EU:s förordningar är i allmänhet av hög kvalitet och finns i många språkversioner. Det är därför relativt enkelt för andra länder som vill ha liknande bestämmelser att låna från dessa förordningar och anpassa dem till sin lagstiftning. Det finns också fler exempel på detta, och fler kommer att läggas till, till exempel inom området integritet och artificiell intelligens.

EU har gått i bräschen för regelutvecklingen på många områden och därmed bidragit till att länder utanför EU får bra regleringar, oavsett vad USA vill ha. Det är knappast så Trump vill ha det.

Artikeln är översatt och först publicerad på Altinget.no.