Sveriges lärare vet vad som krävs – nu är det politikens tur

Det finns mycket som är bra i svensk skola. Varje dag ger vi lärare järnet i skolor och förskolor för att varje barn och elev ska få de bästa förutsättningarna att lyckas. Läraryrket är ett av samhällets viktigaste och mest meningsfulla yrken, men tyvärr är det långt ifrån självklart att stanna kvar i det. Vår yrkesvardag blir alltmer ansträngd. Problemen vi möter har påtalats i åratal, i vissa fall decennier, men förblir ändå olösta. 

Det handlar om en verksamhet som är underfinansierad. Om lärarbrist, om olikvärdighet mellan skolor och kommuner, om ett otillräckligt stöd till de elever som behöver det allra mest. Om för stora elevgrupper och om en arbetsbörda som går ut över det viktigaste vi har: undervisningens kvalitet och elevernas möjlighet att lyckas. 

Krisen fördjupas 

Inget av detta är nytt. Ändå passerar mandatperiod efter mandatperiod utan att problemen får de lösningar som krävs. Tvärtom förvärras läget i takt med de nedskärningar som genomförs i kommun efter kommun. Sveriges Lärare ser med växande oro på utvecklingen. Våra medlemmar vittnar om en allt tuffare och mer pressad vardag, där varken tiden eller resurserna räcker till. Där de saknar förutsättningar att kunna fokusera på sitt huvuduppdrag, undervisningen, och fullt ut hinna se och möta varje elev. Det säger sig självt att dessa villkor får alltför många att lämna yrket i förtid, eller att aldrig söka sig dit från första början.

Symbolpolitik löser inte problemen

Det är nu 375 dagar kvar till nästa riksdagsval. Skolan har seglat upp som en av de viktigaste valfrågorna för väljarna. Det är något politiker bör ta fasta på. Men om skolan verkligen ses som en framtidsfråga av politiken – som det så ofta sägs – då måste den också behandlas som det. Det gäller både i debatten, i politiska beslut och i kommande budgetar.

Regeringen måste visa att den är beredd att göra verkliga satsningar som svarar mot skolans faktiska behov.

När riksdagen öppnar den 9 september är vår uppmaning tydlig till alla riksdagspartier som samlas inför ett nytt arbetsår: prioritera skolan. Sätt skolans verkliga behov före symbolpolitik och fokusera på det som faktiskt gör skillnad, det vill säga på långsiktigt hållbara lösningar på skolans grundproblem. 

I det sammanhanget blir också regeringens höstbudget central. Trots att regeringen presenterat en rad skolreformer i utredning efter utredning, var det som faktiskt nådde skolan i den senaste budgeten mycket magert. Det duger inte. Regeringen måste visa att den är beredd att göra verkliga satsningar som svarar mot skolans faktiska behov.

Fler kollegor och rimlig arbetsbelastning

Att alla elever får samma chans i skolan – och det redan i förskolan – bygger på att läraryrket blir hållbart över tid. Detta är ytterst ett politiskt ansvar. Och för den som faktiskt vill vända dagens utveckling vet vi lärare vad som krävs. Formeln är varken ny eller särskilt komplicerad.

• Det krävs fler utbildade kollegor och en rimlig arbetsbelastning.
• Det krävs reglerad tid att planera, genomföra och följa upp undervisningen liksom grupper som är tillräckligt små så att varje elev hinner bli sedd.
• Det krävs ett tydligt statligt ansvar för att säkra likvärdigheten över hela landet i form av en långsiktig och stabil finansiering, bortom kommunernas skiftande prioriteringar och förutsättningar.
• Och det krävs att varje skattekrona som avsätts till skolan också stannar i skolan och går till elevernas undervisning, inte till privata vinstutdelningar.

I dag, på Sveriges lärares dag, förtjänar lärarkåren all uppmärksamhet. Men det landets lärare främst efterlyser är politisk handling. Att våra frågor tas på allvar och inte reduceras till slagträ och symbolfrågor i den stundande valrörelsen. Låt oss hoppas på politiker som vill utgå från den fråga som borde vara den mest självklara av alla: Hur ser vi till att alla elever i Sverige får en likvärdig och god utbildning- och varje lärare förutsättningar att ge just det?