Så här lagstiftar EU

LAGPROCESSEN: När EU lagstiftar är alla de tre stora EU-institutionerna inblandade. Kommissionen kommer med lagförslag, och Europaparlamentet respektive ministerrådet ändrar, godkänner eller förkastar kommissionens förslag var och en för sig. Läs här hur det går till.

Av Iza Havelund

Innan ny lagstiftning från EU blir till en lag i Sverige och övriga medlemsländer måste tre institutioner behandla och godkänna ärendet:

EU-kommissionen föreslår ny lagstiftning, liksom regeringen gör i Sverige. Förslaget skickas vidare till de två andra institutionerna Europaparlamentet (EU:s riksdag) och rådet (alla ländernas ministrar). Kommissionens lagförslag antas bara om en majoritet i såväl rådet som parlamentet ger förslaget grönt ljus. De två institutionerna måste alltså vara överens.

Om majoriteten i de två institutionerna röstar nej förhandlar man vidare tills en majoritet röstar ja. Det kan ta uppemot tre förhandlingsomgångar – och i vissa fall kommer man inte överens och förslaget kasseras. 

Ett exempel på ett lagförslag från kommissionen skulle kunna vara ett krav på att alla EU-medborgare måste betala för plastpåsar till varorna i mataffären. Syftet skulle vara att minska nedskräpningen i EU. Men vad skulle Europaparlamentet och ministerrådet tycka om det? Deras åsikter är avgörande för huruvida det nya kravet ska kunna implementeras. Låt oss titta på hur det skulle kunna gå till om EU skulle godkänna plastpåselagen.

  • Initiativ från EU-kommissionen 
    Det är alltid kommissionen som har rätten att lägga nya förslag. Till exempel ett förslag om att EU:s medborgare måste vara tvungna att betala för plastpåsar där de handlar sin mat. Kommissionen formulerar en skiss som man visar för Europaparlamentet, rådet och de nationella parlamenten, som sedan får möjlighet att ta ställning till idén innan förslaget formuleras klart. Det är tänkt att underlätta den kommande processen.

    Ett särskilt utskott i kommissionen utarbetar det slutgiltiga förslaget. 

  • Andra behandlingen i Europaparlamentet
    I parlamentet behandlas rådets ändringsförslag inom tre månaders tid. Det sker genom omröstning i plenum. Andra behandlingen kan ge fyra olika resultat:  

    1) Parlamentet godkänner rådets uppfattning, och lagförslaget godkänns,  

    2) Parlamentet kan inte komma till beslut innan fristen går ut. Lagen godkänns därmed i den form den haft efter rådets första behandling,           

    3) Parlamentet röstar nej till rådets ändringar. Ärendet godkänns därför inte och avslutas. Den här omröstningen görs med absolut majoritet,  

    4) Parlamentet ändrar med absolut majoritet i rådets första behandlingsomgång och skickar sin uppfattning till en andra behandling i rådet

  • Första behandling i ministerrådet
    Rådet – som i det här fallet består av medlemsländernas miljöministrar – får inte tillkännage sin åsikt i frågan förrän parlamentet har röstat. Rådet kan:

    1) acceptera parlamentets uppfattning, varefter lagförslaget blir antaget som lag, eller  
    2) anta nya ändringar i lagförslaget, vilket innebär rådets första behandlingsomgång, som därefter skickas till parlamentet för en andra behandling.

  • Första behandlingen i Europaparlamentet
    Parlamentsledamöterna går igenom förslaget från kommissionen. Det sker först och främst i parlamentets miljöutskott. När partiernas medlemmar i utskottet har kommit överens, röstar hela parlamentet kring huruvida parlamentet håller med kommissionen om att plastpåsar hädanefter måste kosta pengar och inte vara gratis. Här får ärendet huvudsakligen två olika förlopp:

    1) Röstar majoriteten ja skickas förslaget vidare till omröstning i rådet.

    2) Om parlamentarikerna inte är nöjda med förslaget har de möjlighet att lägga fram ändringsförslag. En ändring skulle t.ex. kunna vara att storleken på plastpåsarna avgör om kunderna måste betala eller inte. Röstningen sker med enkel majoritet, vilket innebär att en majoritet av parlamentarikerna måste rösta ja för att lagen ska kunna godkännas. Parlamentets uppgift är också att kontrollera att lagförslaget är ekonomiskt hållbart på lång sikt, d.v.s. säkerställa att det finns tillräckligt med pengar för att göra verklighet av lagen.

  • Andra behandlingen i ministerrådet
    Rådet tar återigen ställning till parlamentets ändringsförslag och mottar även EU-kommissionens åsikter om parlamentets ändringsförslag vid den andra behandlingen. Rådet kan antingen:  

    1) godkänna alla parlamentets ändringsförslag, vilket gör att lagförslaget godkänns, eller

    2) inte godkänna alla ändringsförslagen. I det här fallet möts rådet och parlamentet i en ”förlikningskommitté”, där man tillsammans försöker nå enighet.

  • Förlikningsförfarande
    Om ministerrådet inte vill godkänna parlamentets uppfattning vid den andra behandlingen inkallar rådets ordförande och parlamentets talman förlikningskommittén, som består av lika många parlamentsledamöter som representanter för rådet. Förlikningskommittén utarbetar ett sammanflätat lagförslag med utgångspunkt från parlamentets och rådets andra behandlingsomgång. Det här måste de göra inom en begränsad tidsram. Om förlikningskommittén

    1) inte godkänner ett gemensamt utkast faller det liggande lagförslaget och ärendet avslutas.  

    2) antar ett nytt gemensamt utkast skickas det till en tredje behandling i Europaparlamentet och ministerrådet.

  • Sista chansen: Tredje behandlingen i Europaparlamentet och ministerrådet
    Parlamentet och rådet tar emot utkastet från förlikningskommittén, och förhoppningsvis kan de båda institutionerna godkänna det. Den här gången finns det ingen ordningsföljd för när de två lagstiftande institutionerna kan rösta, och de kan inte komma med ändringsförslag.

    1) Godkänner parlamentet och rådet förlikningen blir lagförslaget slutgiltigt antaget.

    2) Om en eller båda institutionerna röstar nej, eller inte tillkännager sin uppfattning före utgången av den sista fristen, faller förslaget och ärendet avslutas. Röstning sker med enkel majoritet i parlamentet och med konsensus eller kvalificerad majoritet i rådet. Ärendet kan bara återupptas med ett nytt lagförslag från kommissionen.

    När de tre institutionerna har kommit överens skickas resultatet (direktiv eller förordning) till de 28 medlemsländernas parlament, där de formellt antas (implementeras) som nationell lag.

Se lagstiftningsprocessen grafiskt återgiven här:

Ladda ner PDF-version