Parlamentariker riktar kritik mot “hemlighetskultur” i EU

LAGSTIFTNINGSARBETE. Max Andersson (MP) riktar skarp kritik mot att lagstiftningsbeslut fattas utan insyn och att parlamentariker får förlita sig på läckor för att få information.

Den svenske EU-parlamentarikern Max Andersson (MP) riktar kritik mot EU:s kommittologisystem och bristen på insyn i det samma. Kommittologisystemet är en konstruktion i EU som är tänkt att underlätta för lagstiftarna genom att tekniska lagstiftningsfrågor ska kunna fattas av kommittéer med sakkunniga för att minska lagstiftningsbördan på parlamentet och rådet. Men Max Andersson menar att systemet används även i politiska frågor. Och han är kritisk till att det i protokollen från mötena inte framgår hur respektive länder har röstat.

– Det är inte bara ointressanta och tekniska frågor som diskuteras i kommittologisystemet utan det är högst politiska frågor som förläggs till ett system som är väldigt ogenomträngligt både för allmänhet och beslutsfattare. Det är inte demokratiskt acceptabelt att man har en hemlighetskultur där medborgarna inte får rätt att veta hur länderna röstar, säger Max Andersson, till Altinget.

Flera steg

I det första steget i kommittologin är det ofta tjänstemän eller sakkunniga som representerar sina länder. Om de inte kan nå en kvalificerad majoritet (55 procent av medlemsländerna vars befolkning måste utgöra 65 procent av EU:s medborgare) går frågan vidare till något som kallas appelationskommitté. I den representeras länderna antingen av tjänstemän, ambassadörer eller fackministrar. Men om inte heller dessa kan enas genom kvalificerad majoritet går bollen tillbaka till kommissionen som då får avgöra frågan.

Kommissionen sur

Det har fått kommissionen att surna till. Den menar att fler beslut skulle kunna fattas av appelationskommittén men att länderna undviker det i känsliga frågor. Så att eventuell “skuld” i frågan i stället hamnar på kommissionen. Kommissionen har därför föreslagit reformer av appelationskommittén. Bland annat att möjligheten att lägga ned sin röst tas bort, att det ska bli offentligt hur länderna röstar samt att kommissionen ska kunna  överlämna till rådet att fatta beslut om enighet inte nås i kommittén. Dessa förslag dras för närvarande i långbänk. Men Max Andersson hoppas att vissa steg kan tas innan europaparlamentsvalet 2019.

Används flitigt

Kommitologisystemet är flitigt använt. Varje år finns cirka 280 kommittéer som beslutar i nästan 2 000 ärenden. En av frågorna som varit inne i systemet är den politisk känsliga frågan om ett förlängt godkännande av bekämpningsmedlet Glyfosat. I det fallet togs ett beslut i appelationskommittén att godkänna medlet i ytterligare fem år. Detta efter att Tysklands företrädare ändrat sig och röstat ja. Men vem som var ansvarig förblev oklart eftersom Tysklands förbundskansler Angela Merkel i en intervju strax efter beslutet berättade att den tyske representantens beslut inte var förankrat i regeringen.

Mer utbredd hemlighetskultur 

Hemlighetskulturen inom EU gäller dock inte bara kommittologisystemet, menar Andersson. Parlamentets utskottsmöten är öppna och offentliga. Men det samma gäller inte den andra lagstiftaren, rådet (medlemsländerna).

– Ministerrådets olika representanter sitter med på våra utskottsmöten så de har koll på hur parlamentet resonerar. Men vi har inte alls samma koll på hur diskussionen går i ministerrådet när de förhandlar om samma lagstiftning. Vi är i ett demokratiskt underskott, säger Andersson.

Trilogerna

Den allra mesta lagstiftningen inom EU kommer till efter att parlamentet, rådet och kommissionen mötts i trepartssamtal (triloger). Parlamentet representeras i de förhandlingarna av en föredragande (rapportör). Men vad som sägs på mötena offentliggörs inte. Även för parlamentariker som inte är med på mötena är det svårt att får reda vad som händer.

– Det behövs mer offentlighet kring trilogerna. Systemet som det fungerar idag är ett hemlighetsmkateri så det är bara de som har god kontakt med rapportören eller goda kontakter i ministerrådet som kan få tillgång till förslagen i god tid innan mötena, säger Max Andersson.

I bland får parlamentariker till och med förlita sig till kontakter eller läckor utanför EU-instutionerna.

– Det händer att parlamentariker frågar företag som har goda kontakter med exempelvis den tyska regeringen, vad det är för förslag som förbereds. Informationen når ut till dem som har kontakter, i stället för att vara allmäntillgänglig. Det är inte ett acceptabelt sätt att jobba.

Hoppas på förändring

Max Andersson hoppas att den rapport han beställt ska öka kunskapen om kommittologisystemet och hemlighetskulturen inom unionen. Och att en förändring ska komma till stånd.

– Jag känner att det finns goda möjligheter att få till stånd en förändring när det gäller kommittolgisystemet. Det Går egentligen inte att försvara. att man inte ens som medborgare kan få reda på hur ens land har röstat när det gäller tusentals lagstifningar varje år.

 

Forrige artikel Palmolja och trästockar i skottgluggen i EU Næste artikel Tuff batalj väntar i slutliga energisamtal Tuff batalj väntar i slutliga energisamtal