LO: Plattformsutredningen faller kort – stärk skyddet för arbetare

Plattformsarbetet har under senare år gjort sitt stora intåg på arbetsmarknaden både i Sverige och övriga Europa. Arbetet har i många branscher medfört prekära arbetsförhållanden, det vill säga otrygga arbetsförhållanden med dess konsekvenser och en låg nivå av autonomi eller inflytande.

Plattformsarbetet har också fört med sig en trend där arbetsgivare undflytt sitt ansvar för sina arbetstagare. Därför har EU nu valt att skärpa reglerna för digitala arbetsplattformar.

En av dessa skärpta regler innebär att den som säljer arbete genom en digital arbetsplattform ska anses vara en arbetstagare om inget annat bevisas. Med andra ord innehåller EU:s direktiv en presumtion om anställning.

Bra men inte tillräckligt 

I förra veckan lämnade utredningen om genomförandet av plattformsdirektivet över sitt betänkande (SOU 2026:3) till arbetsmarknadsminister Johan Britz (L). Utredningen lägger bland annat förslag för hur presumtionsregeln i direktivet ska genomföras i svensk lag.

Även om utredningen i stora drag har gjort ett bra och gediget arbete i att anpassa de tvetydiga EU-reglerna till det svenska arbetsrättsliga systemet, hade vi hellre sett ett annat genomförande av presumtionsregeln.

Den springande punkten för varför EU valt att reglera plattformsarbete är just bristen på arbetsgivaransvar från plattformsföretagen. Det råder en stor maktobalans mellan själva plattformarna och dem som utför arbete via plattformarna. Presumtionen gör det enklare för den som arbetar via plattformarna och deras fackliga företrädare att tillse att de är att betrakta som anställda.

Hotar arbetares rättigheter 

Att vara och betraktas som anställd är nämligen nyckeln till rättigheter och skyldigheter på vår arbetsmarknad. Tyvärr har utredningen baserat sitt förslag till presumtionsregel på de regler om bevisbörda som återfinns i exempelvis diskrimineringslagen.

En slags bevislättnad där arbetstagarsidan behöver styrka omständigheter som tyder på diskriminering, och inte själva diskrimineringen i sig.

Utan en fungerande presumtion är risken stor att lagförslaget blir tandlöst för plattformsarbetare när arbetsgivare jagar billigare och billigare arbetskraft

Översatt till plattformsarbete skulle arbetstagarsidan, enligt utredningens förslag, behöva visa omständigheter som tyder på att den som utför arbete står under plattformens ledning och kontroll för att en anställning ska anses föreligga. Bevisbördan skulle därefter gå över på plattformen om de skulle vilja motbevisa presumtionen.

Omvänd bevisbörda krävs

Erfarenheten har tyvärr visat att denna konstruktion, med delad bevisbörda för samma påstående, inte har fungerat i diskrimineringsfall. Med största sannolikhet kommer den heller inte fungera vid plattformsarbete. Förslaget kan i stället innebära att vi missar direktivets viktiga mål. Utan en fungerande presumtion är risken stor att lagförslaget blir tandlöst för plattformsarbetare när arbetsgivare jagar billigare och billigare arbetskraft.

Den rättsliga presumtionen borde i stället genomföras som en regel om omvänd bevisbörda. Den digitala arbetsplattformen ska ha bevisbördan för att avtalsförhållandet inte är ett anställningsförhållande.

Det skulle utgöra en presumtion i begreppets fulla mening. Detta skulle vara ett steg framåt i kampen att garantera bättre villkor för plattformsarbetare i Sverige och EU.