Kullgren måste sluta ägna sig åt tummetottspolitik i skogsfrågan

Just nu tappar svensk skogsnäring marknadsandelar till likvärdiga men billigare produkter från Asien (Kina) och Sydamerika. I november 2025 lovade regeringen via statssekreterare Daniel Liljeberg rejäla omtag i skogspolitiken. Man utlovade en reform av samma magnitud som 1993 års skogsutredning utgjorde och att det skulle bli det största som hänt inom svensk skogspolitik på 32 år. En proposition om omläggningen skulle läggas senast den 17 mars 2025. Lägger vi inte fram en proposition – då har vi misslyckats totalt, var budskapet.

”Begriper inte detta jublande”

En presskonferens blev utlyst till just den 17 mars och förväntningarna var mycket stora. Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) inledde med att de utlovade stora omtagen skulle presenteras. Nu ska näringsfriheten och konkurrenskraften stärkas och avverkningarna öka. Skogsägarna ska få mer frihet. Men 15 minuter senare avslutade ministern presskonferensen utan att förklara hur och när de stora förändringarna ska ske. I stället presenterades några förslag i en lagrådsremiss. I sak är det rimliga justeringar av regelverket, men knappast mycket mer.

Jag kan inte för mitt liv se att dessa lagändringar påverkar svensk konkurrenskraft i skogsbruket. Konkurrenskraften påverkas i stället av industrins internationella konkurrenskraft, tillgång på arbetskraft och energi, produktivitet, innovationskraft, kunduppfattningar för att nämna några faktorer.

Jag kan inte för mitt liv se att dessa lagändringar påverkar svensk konkurrenskraft i skogsbruket

Pliktskyldigt försökte Skogsindustrierna låta nöjd efteråt. Organisationen påstod att näringen kommer att öka sin investeringsvilja, tillväxt och jobbskapande.  LRF och skogskooperationen var påstått lika glada utan att tala om hur medlemmarna gynnas. Jag begriper inte detta jublande.

Reformera skogsnäringens policyprocesser

Lika svårt är det att förstå miljörörelsens och vissa politiska partiers oerhört kraftfulla negativa reaktioner om att helvetet nu kommer att bryta ut. Förvärrad naturkris, naturens värdekedjor försvinner, hot mot samhällsekonomin kommer inte att ske med de föreslagna lagändringarna. Hela presskonferensen var ett svek mot näringen, alla de experter, tjänstemän och remissinstanser som verkligen arbetat för viktiga och stora förändringar. 

Givet de stora utmaningar svensk skogsnäring står inför och det politiska dödläget måste skogsnäringens policyprocesser reformeras. I stället för att justera detaljer och bedriva tummetottspolitik bör regeringen omedelbart tillsätta en framtidskommission för skogsnäringen som bemannas med kloka individer utan egenintressen i näringen.

Kommissionen bör få det uppdrag som Skogsutredningen inte fick, nämligen att göra  relevanta omvärldsanalyser, problemidentifikationer och behandla hela värdekedjan (skog-industri-marknad) som en integrerad helhet  Målet med arbetet är att svensk skogsnäring får en framtid med högre ekonomisk avkastning, ökad sysselsättning, en ökad reell klimatnytta, stark ekologisk hållbarhet och större bidrag till samhällsutvecklingen genom högre förädlingsvärden.  Arbetet måste utmynna i en ny vision och strategier om var vi vill vara med näringen 2050.

Ny maktutredning om skogen

Skogsstyrelsen har i en ny maktutredning beskrivit de tre faktorer som hindrar förändring i svensk skogs- och skogsnäringspolitik:

• En mycket långvarig marknadsintegrering av skogsprodukter där politiker och skogliga aktörer har en volymstrategi som förstärker skogens nyttjande ur ett produktionsperspektiv.
• Politiska koalitioner, där regeringar förhandlar om skogspolitiken och kompromissar för att blidka stödpartier i utbyte mot regeringsmakten.
• Svängdörrar mellan politik och näringsliv.

Det var väl det som (be)visades förra veckan?