
August Strindberg hade förmodligen varit besviken. Något yrväder en aprilafton var det knappast fråga om när ordförande Jean-Luc af Geijerstam presenterade analysen av Huvudmannaskapsutredningens två år långa arbete, snarare en ganska stillsam tillställning.
Efter att ha analyserat 800 sidor bakgrundsmaterial landar sex av åtta partier i att de inte ger stöd för att flytta huvudmannaskapet från staten.
En föga förvånande slutsats för den som följt frågan under årens lopp.
Ingen entydig slutsats
Att ändra en 150 år gammal institution, dagens regioner, är inget man gör hursomhelst och definitivt inte om det krävs politiskt jobbiga beslut. Mats Svegfors och Ansvarskommittén försökte, Barbro Holmberg och Indelningskommittén likaså.
Nu, knappt tio år sedan senaste försöket, landar en parlamentarisk kommitté i att det inte går att dra en entydig slutsats utan säkra kausala samband. Kort sagt: Vi vet inte.
Att skrota regionernas sjukvårdsansvar har hela tiden varit Kristdemokraternas hjärtefråga, vilket inte minst blir tydligt när partiledare Ebba Busch kallar till egen pressträff tillsammans med kommittéledamoten Elisabet Lann två timmar efter att sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson, också kristdemokrat, tagit emot slutsatserna.
Partiledarbeskedet är tydligt. Kristdemokraterna ska fortsätta driva frågan i valrörelsen 2026 och hamnar man i möjlig regeringsställning ska frågan, liksom den var 2022, vara tung i regeringsförhandlingarna. Det här ska bara genomföras, det ska KD se till. Partiledaren andas trots när hon säger att de andra partierna minsann hellre värnar sina egna regionpolitiker än vården.
Det gäller så att säga att smida medan järnet är varmt, för sannolikheten att huvudmannaskapsfrågan läggs under utredarlupp igen inom överskådlig framtid är minimal. Det är knappast heller en valvinnarfråga, även om vården brukar återfinnas på topp tre över väljarnas viktigaste frågor.
”Spiken i kistan”
Bland övriga partier, förutom hos Sverigedemokraterna, har intresset för en stor strukturreform nämligen varit tämligen svalt. En strukturreform löser varken vårdköer eller jämlikhet, inte heller att skapa en ny beslutsnivå eller en statlig myndighet, lyder argumenten.
Eller med Socialdemokraternas ord: Diskussionen om KD:s förstatligandefantasi är avslutad. Det här är spiken i kistan.
Och nu har motståndarna fått 800 sidor bakgrundsanalys att vifta med. KD och för all del SD kommer säkerligen att vifta med samma 800 sidor för att anföra motsatt åsikt i frågan.
Men frågan är om KD viftar tillräckligt trovärdigt för att få med sig väljarna även till valurnorna.














