Känsliga samtal om utsläppshandel under Parisavtalet

Efter de första dagarnas förhandlingar så är det snart halvtid i samtalen på teknisk nivå i Katowice. Regelverket för att få Parisöverenskommelen att gå från ”idé till praktik” börjar alltmer smalnas av, men det är fortsatt högst oklart om ramverket kan komma på plats innan förhandlingarna är slut.
– Det har varit ovanligt få blockeringar hittills, vilket är ett gott tecken. Men tidsramen är tajt, mycket behöver fortsatt klaras av innan ministrarna kommer nästa vecka, säger en delegationsledare till Altinget.

Under radarn från de mest uppmärksammade kapitlen i förhandlingarna, som rör klimatfinansiering och transparensen i rapporteringen av ländernas insatser, så har också andra känsliga frågor, bland annat utsläppsmarknaderna, klättrat på agendan.

Läs mer: Svensk chefsförhandlare ska leda EU i finanssamtalen

De regelverk och verktyg som bestämmer hur en utomstående part kan skaffa utsläppskrediter genom att investera i utsläppsminskande åtgärder i tredje land, ska nämligen ta en ny form utifrån Parisöverenskommelsens artikel sex. CDM-projekt såsom REDD+ och gemensamma implementeringar (JI) är några av de verktyg som nu kan användas för att exempelvis kunna investera i förnybar energiinfrastruktur eller bevarande av regnskog.

Nya utkast betar ner antalet alternativ

Under onsdagen kom nya utkast till det regelverket ut som förhandlarna senare under dagen skulle rycka tag i. Enligt experter från universitet som följer förhandlingarna så anses fortsatt många frågor vara olösta, men hos förhandlare som deltar i samtalen så beskrivs arbetet som framgångsrikt hittills.

Utvecklade länder ska stoppa sina egna utsläpp och sedan assistera det globala syd att ställa om. Inte fortsätta släppa ut hemma, investera hos andra och begära några krediter för detta.

Dipti Bhatnagar
Friends of the Earth i Mocambique

– Vi kommer troligen inte att kunna enas om alla detaljerna, exempelvis vilken sorts program som ska vara aktuella framöver, men ju mer vi kan enas kring principerna och reglerna för att få till en kontroll av de nya handelsverktygen, desto bättre, säger en förhandlare för EU-blocket till Altinget och fortsätter:

– En förhoppning är exempelvis att vi kan få till ramarna så att vi kan börja med implementeringen av ersättaren till CDM. Det skulle göra att vi efter en övergångsperiod, kanske fram till 2022, kan ersätta nuvarande handelsverktyg.

"Allt som liknar klimatkompensering kan inte accepteras"

Dessa samtal får vissa miljöorganisationer i förhandlingarna att se rött på. De vill helst rycka ut hela artikeln i Parisöverenskommelsen.

– Vi ska stoppa utsläppen vid källorna, allt som liknar klimatkompensering kan inte accepteras, säger Dipti Bhatnagar vid Friends of the Earth i Mocambique till Altinget.

De menar att diskussionerna om en handel i slutändan också skymmer det faktum att de investeringar som behövs ska ske genom bistånd.

– Vi kan inte sluta att fokusera på det som faktiskt gäller här, utvecklade länder ska stoppa sina egna utsläpp och sedan assistera det globala syd att ställa om. Inte fortsätta släppa ut hemma, investera hos andra och begära några krediter för detta. Det bygger inte förtroende att fortsätta förespråka den här vägen, och det är det som vi verkligen behöver för att nå våra mål, fortsätter Dipti Bhatnagar, som är en del av den så kallade klimaträttviserörelsen vid förhandlingarna.

I de faktiska förhandlingarna så drivs inte er linje av något land. Finns det inga förutsättningar att handeln kan vara positiv ur ert perspektiv?
– Fråga dem som har drabbats av utvecklingen av handeln under nuvarande regelverk. Det är de som bor vid skogar som hägnats in för att ”skyddas” och vaktas av poliser, de som ska fiska i sjöar som ska bli ”blåa utsläppsreservat”. Vi har ingen erfarenhet av att det någonsin har varit positivt för lokalbefolkningen, så varför skulle det bli det nu?

Lösa eller fasta tyglar?

I de faktiska förhandlingarna är det istället ett spann mellan dem som vill hålla ramarna för verktygen så öppna som möjligt, och dem som vill skärpa reglerna. I det senare lägret återfinns bland annat EU, som hitintills inte har velat använda sig av nuvarande utsläppshandelsverktyg i Kyotoprotokollet för att uppnå sina egna utsläppsmål.

– Med ett regelverk som faktiskt ser till att det bara är utökade utsläppsminskningar som skapas genom handelsverkygen så tror vi att kapitel sex kan bli en viktig katalysator för att öka på klimatomställningen, utöver de nationella åttagandena, säger en förhandlare från EU-blocket till Altinget.

Hur ser ni på kritiken från rättviserörelsen?
– Vi har ju inte använt oss av verktygen hittills till våra egna mål, men för att mobilisera ännu mer privata investeringar så kan dessa verktyg verkligen ge ett resultat.

"Hetluft" och "dubbelräkning" farhågor i samtalen

Hos förespråkarna för ett skärpt regelverk så krävs det att ramarna garanterar att utsläppsminskningarna inom handeln är utöver det som redan hade skett. För att undvika så kallad ”dubbelräkning” krävs därför konservativa bokföringsregler och referensbanor som ska ligga till grund för att beräkna effekten av investeringarna.
Hos de parter som hellre håller tyglarna lösa, så anses däremot att för strikta regler begränsar möjligheterna till att bygga ut en omfattande marknad.
– Bland annat Brasilien ställer krav på detta, för att acceptera de nya reglerna. Men då finns det också en stor risk att vi skapar så kallad ”hetluft”, där utsläppsenheter skapas utan någon ny insats. Det skulle underminera förtroendet för marknaden igen, vilket är ett misstag vi inte kan upprepa, säger förhandlaren från EU-blocket.

Schweiziska forskaren Regina Betz, som följer förhandlingarna om artikel sex, skriver till Altinget att för många viktiga frågor fortsatt är olösta för att hon ska kunna göra en bedömning av läget efter det senaste utkastet.
– Det är inte ens klart hur parterna ska kunna använda sig av utsläppsenheterna, skriver hon.