Försvarsmakten tar inte hand om sin personal

Sverige befinner sig i ett nytt säkerhetspolitiskt läge. Med medlemskapet i Nato och kraftiga försvarssatsningar ställs högre krav på vår Försvarsmakt än någonsin tidigare i modern tid. Mitt i materielinköp och nya förmågor riskerar vi att glömma det viktigaste, de soldater, sjömän och officerare som varje dag bär ansvaret för Sveriges försvar.

Personalen räcker inte till

Redan i dag ser vi stora problem med personalförsörjningen. Soldater lämnar i förtid på grund av osäkra anställningar och begränsade karriärvägar. Officerare möter en löneutveckling som inte står i proportion till ansvaret, och många saknar möjlighet att planera sitt liv långsiktigt. Detta är inte bara en arbetsmiljöfråga, det är ett hot mot vår försvarsförmåga. Konsekvenserna är påtagliga.

Övningar måste ställas in eller minskas i omfattning för att personalen inte räcker till. Värnpliktiga får inte alltid det stöd de behöver från erfarna instruktörer. Regementen riskerar att tappa kontinuitet när unga officerare väljer civila karriärer. Ett regemente utan erfarna ledare är i praktiken bara tomma kaserner. Samtidigt förlorar staten stora resurser när dyrt utbildad personal slutar efter bara några år i tjänst. Att satsa miljarder på nya vapensystem blir meningslöst om det inte finns tillräckligt många som kan använda dem.

Att satsa miljarder på nya vapensystem blir meningslöst om det inte finns tillräckligt många som kan använda dem.

Medlemskapet i Nato innebär dessutom nya krav. Sverige ska inte bara kunna försvara sig självt, utan också bidra med kvalificerade förband till alliansens kollektiva försvar. För att vi ska tas på allvar som partner kan vi inte nöja oss med att köpa in ny materiel. Vi måste visa att vi har en långsiktigt hållbar personalförsörjning. Våra soldater och officerare är den resurs som avgör om Sverige kan leverera på de åtaganden vi nu tagit på oss.

Förbättra löneutvecklingen

För att vända utvecklingen krävs mer än ord. Vi behöver reformer som gör skillnad i vardagen för de som valt att försvara Sverige. I riksdagen vill jag driva på för att staten och Försvarsmakten tillsammans ska:

• införa ekonomiska incitament som studielånssanering, förbättrade pensionsvillkor och bostadsförmåner
• skapa en rättvis och förutsägbar löneutveckling som motsvarar personalens ansvar
• erbjuda tydliga karriärvägar och fler civilt meriterande utbildningar under tjänstgöringen
• förbättra arbetsmiljön genom att stärka balansen mellan tjänst och familjeliv samt minska den onödiga byråkratin.

Personalpolitik prioriteras inte

Försvarsmakten kan inte lösa detta ensamt. Här krävs politisk vilja och långsiktiga satsningar. Det duger inte att tala om vikten av försvaret samtidigt som personalpolitiken hamnar längst ner på prioriteringslistan. Vi behöver en nationell strategi för personalförsörjningen som är lika självklar som materielplanen. Det handlar ytterst om förtroendet mellan staten och de människor som valt att försvara den.

Materiel är avgörande, men utan människor som kan använda den är den värdelös. Om vi vill ha ett starkt försvar som kan möta morgondagens hot krävs en personalpolitik som gör det möjligt för fler att både börja och stanna kvar i Försvarsmakten. Att investera i personalen är inte en kostnad. Det är den mest avgörande investering vi kan göra för Sveriges trygghet.