EU-kommissionären: Så ska Schengensamarbetet stärkas

Schengenområdet är en av EU:s mest betydande och synliga landvinningar. Det påverkar över 450 miljoner européers liv på konkreta sätt – främjar turism, gör varor billigare och ger möjligheter att arbeta och studera i andra länder.

Men det berör oss också på mindre påtagliga sätt. När Schengensamarbetet inleddes för 40 år sedan markerade det en ny era av öppenhet i Europa, en radikal förändring i den historia av slutna gränser som präglade Europa under en lång tid. Det var en vision om en bättre framtid.

Sanningen att säga var det nog få av de som undertecknade Schengenavtalet 1985 som förväntade sig att det skulle bli så framgångsrikt – troligen föreställde sig ingen att det under deras livstid skulle finnas en öppen väg från Atlanten till Svarta havet.

Men det finns ingen hemlighet som förklarar Schengenområdets framgång. Det är ett resultat av fortlöpande arbete och förbättringar. Att hålla igång Schengensamarbetet och få det att växa har varit möjligt endast genom att man byggt upp ett finjusterat stödsystem runt det, med ett starkt polissamarbete, utbildning av brottsbekämpande myndigheter i olika länder och till och med gränsmyndigheter som delar uppgiften att skydda varandras gränser.

Yttre gränserna måste stärkas

För att det som har uppnåtts ska kunna bevaras i 40 år till och längre än så kommer Schengensystemet att behöva förnyas kontinuerligt. Det finns inget magiskt recept för hur det ska gå till heller. Men det finns tre viktiga aspekter som kräver arbete – alla tre samtidigt.

För det första måste vi stärka våra yttre gränser.

För det första måste vi stärka våra yttre gränser. Vi håller på att införa ett av de modernaste it-systemen för förvaltningen av de yttre gränserna. Vi investerar också i mer fysisk och digital infrastruktur, särskilt vid känsliga delar av gränsen där fientliga grannar har försökt använda migration som vapen mot oss. Vi ökar dessutom avsevärt resurserna för EU:s gränsbyrå Frontex, så att den kan hjälpa EU-länderna praktiskt i gränsförvaltningen.

Migrationshanteringen måste åtgärdas

För det andra måste vi åtgärda problemen i EU:s migrationshanteringssystem. Det innebär att vi måste få ordning på våra egna rutiner: EU-länderna enades förra året om en ny migrations- och asylpakt, och i år har kommissionen kompletterat den med en ny uppsättning ändringar för att öka återvändandet för personer som inte har laglig rätt att stanna i EU. De här reformerna går hand i hand med ökade insatser för att samarbeta med tredjeländer om alla aspekter av migration, särskilt för att de ska återta sina egna medborgare. När allt detta har genomförts 2026 kommer det att göra stor skillnad.

Europol måste stärkas

För det tredje måste vi skydda Schengensamarbetet genom att se till att våra brottsbekämpande myndigheter har de verktyg de behöver för att agera mot hot. Vi måste öka våra insatser för att hantera nya typer av säkerhetshot – hot som inte respekterar gränserna. Vi måste därför stärka Europol så att byrån blir mer operativ och bättre kan stödja nationella myndigheter och samarbeta med internationella partner. Vi måste också förbättra de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter, så att utredare har mer handlingsutrymme och kan få åtkomst till och dela information som kan stoppa brott.

Schengensamarbetet började för 40 år sedan som en vision. I dag är det en realitet som vi ska fira, skydda och vidareutveckla.