Debatt

Turkiet-avtal kostar människoliv

DEBATT. Flyktingöverenskommelsen mellan EU och Turkiet har hindrat syriska flyktingar från att lämna landet. Vi vet inte hur många människoliv det har kostat, men det är väldigt allvarligt, skriver Morten Kjærum, chef för Raoul Wallenberg-institutet.

Foto: Foto: EU-kommissionen
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Av: Morten Kjærum, chef på Raoul Wallenberg-institutet

Att rädda liv är den absoluta utgångspunkten för flyktingarbetet och för FN:s flyktingkonvention.

Och här ligger grundproblemet med EU:s flyktingavtal med Turkiet. Avtalet fick till följd att den sista stenen lades på muren mellan Turkiet och Syrien, så att det i dag är nära nog omöjligt att lämna de dagligen återkommande skräckupplevelserna i Syrien.

Vi vet inte hur många människoliv det har kostat, men det är väldigt allvarligt. Samma konsekvenser såg vi under kriget i Jugoslavien, då europeiska länder med sina visumregler hindrade bosniska flyktingar från att lämna Kroatien.

Följ upp med återbosättning

Turkiet-avtalet borde ha följts upp med effektiva återbosättningsavtal med EU och andra länder. Få länder kan köpas med ekonomiskt stöd för att acceptera att antalet flyktingar bara stiger, utan att någon reser vidare. Därför bör ekonomiskt stöd i närområdena kombineras med återbosättningsprogram, för att säkerställa att människor på flykt får rätten till liv.

När det gäller flyktingsituationen i Europa 2014-2015 sägs det ofta att Europa blev taget på sängen. Jag har suttit på möten från 2010 och framåt med EU:s flyktingministrar, där högkommissarien för flyktingar och andra har vädjat om mer ekonomiskt stöd och hjälp till återbosättningar. Tystnaden har varit förlamande och stödet minimalt. Så det har kommit tidiga varningar, men förmågan att lyssna har brustit. Det här måste bli bättre i framtiden.

Otillräcklig livsmedelsförsörjning och bristande uppfyllande av andra basala behov i grannländerna var huvudorsakerna till att flyktingarna flyttade på sig. Men också bristande skolgång för barnen. Omkring 700 000 barn har varit utanför utbildningssystemet i flera år. Det gör att ansvarskännande föräldrar flyttar på sig för att säkerställa en framtid för sina barn.

Mot ett normalt liv

I framtiden måste flyktinginsatsen bygga på att flyktingar i exil ska få leva ett så normalt liv som möjligt. Det måste säkerställas att flyktingbarnen inte förlorar flera år av skolgång, och därmed rätten till en framtid. Dessutom måste man kunna inspireras av experiment med att stimulera privata företag att etablera sig i de områden som berörs av flyktingkriser.

Jordaniens regering försöker att med hjälp av skattelättnader dra till sig företag, som kan skapa arbetsplatser till flyktingar och lokalbefolkning. Raoul Wallenberg-institutet håller på att utveckla ett universitetsprogram för unga syrier i Jordanien, Turkiet och Libanon. Det innefattar också de professorer som har flytt från Syrien. Målet med de här och andra initiativ är att undvika att flyktingar hamnar i en passiv försörjningssituation under flera år.

EU har ett ansvar

Men även om allt det här skulle gå i lås, har Europa fortfarande ett ansvar. EU måste vara solidariskt utåt och inåt, inte bara vad gäller ekonomin, utan också när det gäller återbosättning för flyktingarna. Ingen – förutom människosmugglare – tjänar på ett system som bygger på att flyktingar måste kasta sig ut på livsfarliga resor.

För den enskilda individen handlar det om gambling med livet som insats, och för det mottagande samhället är det omöjligt att förbereda ett ordentligt mottagande. Så det är en win-win-situation att skapa fler legala vägar till Europa för flyktingarna. Det kan ske med hjälp av att man utfärdar humanitära visa för personer i akut nöd i ett konfliktområde, som till exempel Syrien. Det gjorde Raoul Wallenberg för judarna i Ungern 1944-45. Men det kan också vara att stödja flyktingar i grannländerna. Man kan utvidga familjeåterföreningen eller utfärda särskilda studie- eller arbetsvisa etc. Dessutom ska det väletablerade internationella kvotsystemet byggas ut.

Vi känner väl till delarna i en framtida europeisk flyktingpolitik, och vi vet att det kan fungera, så nu krävs det bara politisk vilja och ledarskap. Det handlar om rätten till liv och rätten till en framtid.

Dokumentation

Debatt på Altinget: Flyktingkrisen och EU

Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Fler inlägg i debatten

Björk (V): Öppna fler lagliga flyktvägar till EU
EU:s flyktingpolitik måste reformeras. Men de lagförslag som just nu behandlas av EU-parlamentet och Rådet går åt helt fel håll. Istället för att stänga EU:s gränser måste EU öppna fler lagliga flyktvägar, skriver EU-parlamentarikern Malin Björk (V).

Valero (MP): Inför svensk modell för spårbyte för asylsökande i EU
För att asylsökande ska kunna få snabbare tillgång till arbetsmarknaden bör EU följa den svenska modellen om spårbyte, där asylsökande som fått avslag, men som jobbat medan ansökan har behandlats, kan ansöka om arbetstillstånd utan att lämna landet. Det skriver EU-parlamentarikern Bodil Valero (MP).

Vill du delta i debatten? Kontakta debattredaktör Ola Hjalmarsson på [email protected]



E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00