Vad hände med folket i Folk och försvar?

Våren 1940, när Europa kastats in i ett nytt förödande storkrig, stod Sverige inför en akut kris. Landets militär var underdimensionerad och illa förberedd för de påfrestningar som ett eventuellt krig skulle innebära. Det fanns också en utbredd oro för bristande försvarsvilja. Detta år bildades Centralförbundet Folk och Försvar i syfte att minska avståndet mellan försvarsmakten och allmänheten. Genom folkrörelsernas nätverk mobiliserades under de kommande åren stöd och engagemang för att stärka Sveriges beredskap.

Handlar om annat än militär kapacitet

Var står vi i dag? Rysslands aggressionskrig i Ukraina har på kort tid omformat synen på Sveriges försvar på ett sätt som påminner om 1930-talets utveckling. Från att ha varit eftersatt och nedprioriterat under decennier, är försvaret nu en nationell angelägenhet. Återuppbyggnaden av det civila försvaret har inletts, och resurserna till det militära har ökat drastiskt. Men här finns en avgörande lärdom från det förflutna: pengar och utrustning räcker inte för att generera försvarsvilja. Den måste byggas underifrån, på en grund av samhällssolidaritet. Sveriges förmåga att hantera framtida kriser och potentiella konflikter beror inte bara på militär kapacitet utan också på vår kollektiva förmåga att stötta och ta ansvar för varandra.

Förra veckan samlades en exklusiv skara beslutsfattare, opinionsbildare och försvarsmaktens representanter i en avskild skidort för den årliga Folk och Försvar-konferensen. Frågan som måste ställas är: var har folket tagit vägen i Folk och Försvar? Folkrörelserna, en gång en av Sveriges starkaste tillgångar, har gradvis trängts undan från denna arena, och för i dag en undanskymd tillvaro i programmet. Det är en utveckling som inte bara speglar förändringar inom organisationen utan också en större trend i samhället. Föreningslivet, som en gång var grundbulten i svensk demokrati, har förlorat mark och inflytande.

Hållbara samhällen byggs underifrån

Hur ska vi åter bygga den gemenskap som krävs för att stärka det civila försvaret?

Under sekelskiftet 1900 misslyckades nationalismens förespråkare med att skapa sammanhållning och medborgaranda uppifrån. I stället var det de breda folkrörelserna som blev nyckeln till att bygga en stark samhällsgemenskap. De fungerade som viktiga mötesplatser i skapandet av det moderna Sverige, med starka ideal av jämlikhet och demokrati. Även försvaret spelade här en aktiv roll, genom Försvarets brevskola och möjligheten att gå bildningskurser.

Sedan dess har föreningslivet förändrats, och särskilt yngre generationer har haft svårt att hitta till de traditionella folkrörelserna. Hur ska vi åter bygga den gemenskap som krävs för att stärka det civila försvaret?

Hållbara, motståndskraftiga samhällen byggs underifrån. Genom starka lokalsamhällen och en anda av hjälpsamhet läggs grunden för en starkare samhällsgemenskap som behövs för att klara av att stå emot långvariga samhällsutmaningar och akuta kriser – såväl i freds- som i krigstid. Det främjar både hållbarhet och civilförsvar.

Stärk föreningslivet, satsa på kulturen

När Sverige nu bygger upp både det civila försvaret på nytt bör det vara prioriterat att dess förankring i civilsamhället är starkt. Två områden förtjänar särskilt att lyftas fram:

1. Stärk föreningslivet som en del av det civila försvaret. Totalförsvarspropositionen (Prop. 2024/25:34) nämner civilsamhällets betydelse för Sveriges civila försvar, men saknar konkreta åtgärder för att stärka dessa band. Erbjud stöd till lokala föreningar som engagerar sig i krisberedskap, självförsörjning och samhällsgemenskap. Gör föreningslivet till en naturlig samarbetspartner för både kommuner och statliga myndigheter i frågor om säkerhet och beredskap.
2. Satsningar på kultur och folkbildning. Totalförsvarspropositionen lyfter fram ett fritt och oberoende kulturliv som en motståndskraft i sig. Kulturens institutioner och den fria folkbildningen har historiskt spelat en betydelsefull roll för att förankra den civila beredskapens kärnvärden bland allmänheten: samarbete, praktiska kunskaper och behovet av starka lokalsamhällen. Folkhögskolor och studieförbund är snabbfotade och når människor över hela landet. Redan i dag erbjuds utbildningar och studiecirklar inom beredskapsområdet, men räckvidden skulle kunna bli större. För detta krävs resurser.

Det civila försvar som idag byggs upp kommer skilja sig från 1900-talets eftersom samhället och hotbilderna har förändrats. Men behovet att involvera föreningsliv och folkrörelser i den civila beredskapen förblir en viktig uppgift för att stärka civilförsvarets folkliga förankring.