Stoppa politikens detaljstyrning av den högre utbildningen

Utbildningsminister Johan Pehrson (L) har meddelat att regeringen ska utreda lärosätenas myndighetsform, där stiftelseform kan komma att ersätta den nuvarande formen. Sveriges förenade studentkårer välkomnar en diskussion om akademisk frihet, men ett fokus på styrform skymmer mer akuta hot mot den akademiska friheten.

Säkerställ den akademiska friheten

I dag är det tydligt att finansieringen kan styras och villkoras oavsett styrelseform. Sverigedemokraterna hotade nyligen att dra in stödet till Chalmers, en stiftelsehögskola, på grund av dess satsning på inkludering. Det visar att finansieringen fortfarande kan villkoras oavsett om lärosätet är en myndighet eller en stiftelse. I vissa fall riskerar finansieringen till och med att bli mer sårbar, om beroendet av externa medel ökar riskerar även styrning från andra aktörer att öka. För att säkerställa akademisk frihet krävs en stabil grundfinansiering som inte är beroende av externa aktörer eller dagspolitiska påtryckningar.

Examensordningen är den lag som reglerar vilka examina som kan ges och kraven studenterna behöver uppfylla. Lärarutbildningen har flest examensmål, vilket gör den ineffektiv och svår att anpassa. En statlig utredning föreslår att examensmålen minskar, men samtidigt ökad detaljstyrning, exempelvis genom krav på kognitionsvetenskap.

Det är lärosätena som har kompetens att utforma utbildningar, inte politiken. Därför bör ansvaret för examensordningen flyttas från regeringen till en myndighet för att minska politisk detaljstyrning och bättre anpassa målen efter studenternas och lärosätenas behov.

Stärk autonomin

Akademisk frihet lovordas i regeringens nyligen presenterade forskningsproposition, men samtidigt ökar man detaljstyrningen genom konkurrensutsatta basanslag och riktade satsningar. Fokus på excellenskluster och strategiska teknikområden gynnar starka forskningsmiljöer men fördjupar klyftorna mellan lärosäten. Det innebär att mindre lärosäten riskerar att förlora forskningsanknytning, vilket påverkar kvaliteten på utbildningarna.

Det är lärosätena som har kompetens att utforma utbildningar, inte politiken.

Dagens finansieringsmodell innebär stora ekonomiska risker för lärosäten som breddar sitt utbud. För att stärka autonomin krävs en reform där stabil grundfinansiering säkrar akademisk frihet och långsiktig kvalitet.

Därtill saknar Sverige grundlagsskydd för akademisk frihet, till skillnad från exempelvis Finland. Att regeringen vill se över lärosätenas institutionella autonomi är positivt, men det krävs konkreta åtgärder. Akademisk frihet måste grundlagsskyddas för att trygga oberoende för lärare, forskare och studenter.

Högskolans roll undergrävs

Svensk högskola är en unik resurs, och offentligt finansierad utbildning kräver vissa ramar från politiken. Men med detaljstyrning och osäkra resurser, undermineras högskolans roll som kunskapsinstitution.

Vi välkomnar en utredning av universitetens myndighetsform som ett steg mot ökad autonomi. Men flera av hoten mot akademisk frihet, avsaknad av grundlagsskydd, osäker finansiering och politisk detaljstyrning, skulle inte försvinna inte med en ny organisationsform. Utan en verklig frihetsreform blir talet om styrform en dimridå som döljer högskolans verkliga problem.