Sätt kulturen framför kulturkanon, Liljestrand

Regeringen, med kulturminister Parisa Liljestrand (M) i spetsen, försöker att lansera en kulturkanon. Vi ser det som ett missriktat prestigeprojekt från Tidöregeringen. Det står i kontrast mot de nationellt fastslagna kulturpolitiska målen om mångfald, yttrandefrihet och konstnärlig frihet. Trots att kulturministern lyfte vikten av kulturens roll för att stärka samhällets motståndskraft under Sveriges ordförandeskap i Nordiska rådet gör regeringen ändå svaga satsningar på kulturen utifrån ett beredskapsperspektiv.

Kväv inte kulturen

Kulturen speglar samhällets mångfald. Den är levande och i ständig förändring. Den skapas underifrån – i föreningslokaler, i folkbildningen, av fria konstnärsgrupper och våra kulturinstitutioner. Kulturen kan inte reduceras till en statligt fastslagen lista. När staten vill bestämma vad som är värt att läsa eller lyssna på riskerar vi att kväva det som gör kulturen värdefull.

På samma gång riskerar vi att krympa den konstnärliga friheten som ytterst handlar om yttrandefriheten och grunden för det demokratiska samhället. Samtidigt som Parisa Liljestrand gläds över en smal kanon fortsätter ministern med nedskärningarna i den statliga kulturpolitiken. Folkbildning och kultursamverkansmodellen har drabbats av kraftiga nedskärningar, vilket utarmar den kulturella infrastrukturen i hela landet och påverkar väldigt många svenskar.

Hela samhället behöver rustas

Vi har det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Rysslands aggressiva anfallskrig mot Ukraina har i grunden förändrat förutsättningarna för Europa. Sverige genomför en stor upprustning av totalförsvaret där kapaciteten hos det militära försvaret har prioriterats. Det har blivit allt tydligare att hela samhället behöver rustas. Ett starkt civilt försvar är en nödvändighet för att stå emot yttre påverkan.

När staten vill bestämma vad som är värt att läsa eller lyssna på riskerar vi att kväva det som gör kulturen värdefull.

Det civila försvaret innefattar bland annat sjukvård och infrastruktur men också folkbildning och kultur. I Ukraina har Ryssland som mål att utradera den ukrainska kulturen. En militär strategi för att krossa det ukrainska folkets motståndskraft genom att angripa deras identitet och historia. Försvarsberedningen skriver i sin rapport om ”kraftsamling” och om kulturlivet som ”en motståndskraft i sig”. Den påtalar betydelsen av såväl det historiska kulturarvet som den samtida kulturen. Man betonar vikten av att så långt det är möjligt upprätthålla kulturverksamhet även under krig.

Stärk befolkningens motståndskraft

Vi uppmanar Parisa Liljestrand att stärka upp regionala kulturverksamheter i hela landet – som en del av en stärkt civil beredskap – i stället för att lägga pengar på att förvalta en statlig beslutad kanon. Genom att säkra medel till scenkonst, museer och kulturarv, fria teatergrupper och folkbildning kan vi stärka motståndskraften i befolkningen.

Vi ser också att det saknas resurser för att säkerställa en säker förvaring av det kommunala och regionala kulturarvet som behöver nya magasin, arkiv och lokaler för undanförsel. Rådet för skydd av kulturarv, som samordnas av Riksantikvarieämbetet, behöver ges tydligare roll och förutsättningar att även arbeta med den regionala nivån. Ett sådant statligt initiativ, att också inkludera den regionala nivån, skulle få ett starkt gensvar från kulturlivet och vi regionala kulturpolitiker kan lova att bidra med stort engagemang. Vi är övertygade om att ett skydd för kulturen skyddar vår yttrandefrihet och demokrati.