Så bidrar Wikipedia till digitaliseringen av kulturarvet

Wikipedia är en av de plattformar som kulturarvsinstitutioner kan använda för att fler ska ta del av deras digitala material, så också människor utanför landets gränser. I Sveriges museers rapporter de senaste åren lyfter branschorganisationen gärna fram sina digitala besök, som i stor utsträckning består av innehåll som museerna har publicerat på Wikipedia.

I fjol uppgick dessa till 185,7 miljoner.

Det finns en frustration i kulturarvssektorn. Det går för långsamt.

Karin Åström Iko
Riksarkivarie

John Andersson är verksamhetschef för den ideella föreningen Wikimedia Sverige som arbetar för att fler ska använda Wikipedia. Han beskriver för Altinget hur föreningen delar folkbildningsambitionerna med kulturarvsinstitutionerna.

– Vi försöker sprida kunskap till så många som möjligt, inom så många olika områden som möjligt, säger John Andersson.

”Det går för långsamt”

Kulturarvsinstitutioner av olika slag arbetar i dag med att digitalisera sina samlingar och därigenom säkerställa bevarandet av och tillgången till material för såväl allmänheten som forskningen. Men röster har höjts för att det inte går fort nog.

– Det finns en frustration i kulturarvssektorn. Det går för långsamt, säger Karin Åström Iko till Altinget.

Som arkivmyndighet sätter Riksarkivet ramar och regler för hur digitaliseringsarbetet kan bedrivas. De driver också ett så kallat digitiseringscentrum i Fränsta dit myndigheter och andra offentliga organisationer kan vända sig.

Det digitala kulturarvet är till stor nytta för Wikipedia där användarna själva skriver och redigerar innehållet, men också behöver hänvisa till källorna varifrån informationen hämtats. Om den finns digitalt kan läsaren klicka sig vidare för mer information och för att kontrollera källan.

Vår roll är inte att styra digitaliseringen. 

John Andersson
Wikimedia Sverige

– Om du skriver om en stad till exempel så kan kulturarvsinstitutioner ge dig historiska bilder av hur staden såg ut. Det ger en mer heltäckande bild, säger John Andersson.

Institutionernas ansvar

Civilsamhället kan också spela en egen roll i digitaliseringsarbetet. Wikipediaanvändare bidrar till exempel till att utveckla material från kulturarvsinstitutionerna genom att söka efter mer information.

– Vi gör också översättningar som de kan ta del av och håller på att experimentera med hur vi kan få ett bra flöde mellan oss, säger John Andersson.

Samtidigt anser han att digitaliseringen i slutändan är institutionernas ansvar.

– Vår roll är inte att styra digitaliseringen och vi kan inte kliva in och utföra deras uppdrag. Men vi kan hjälpa till med spridningen och ge råd till de institutioner som vill lyssna.

Först i kön

Både John Andersson och Karin Åström Iko pekar på skillnader mellan de olika kulturarvsinstitutionernas möjligheter att arbeta med digitalisering, där också allmänhetens inflytande skiljer sig åt, enligt Andersson.

– Kungliga biblioteket digitaliserar vanligtvis sitt material hylla för hylla. Men när de får förfrågningar från forskare eller allmänheten så kan de prioritera den förfrågningen. Det har kanske ett länsmuseum inte resurser att göra, säger John Andersson.

Han tror att institutionerna behöver arbeta mer strategiskt med digitaliseringen.

Vi på Riksarkivet måste också bli tydligare i vår kommunikation, men det finns ingen quick-fix.

Karin Åström Iko
Riksarkivarie

– Varje museum eller arkiv har material som är unikt för dem. Vad är det för material och när är det nyttigt? Om ett stort jubileum är på gång, som 100 år av demokrati i Sverige, kanske man vill ha ut så mycket information som möjligt när man vet att folk kommer att vilja läsa på.

”Då tar det stopp ändå”

Utifrån sin roll på Wikimedia har Andersson också noterat en del brister i själva digitaliseringsarbetet.

Det handlar till exempel om oklarheter kring upphovsrätt och bristande, i vissa fall utdaterad, kunskap hos institutionerna. För Wikipedias användare är, utöver kvaliteten på materialet, också den så kallade metadatan viktig. Det gör materialet sökbart, men innebär ytterligare ett steg i arbetet. 

Andersson vill se mer koordinering mellan institutionerna, eller från nationellt håll. Samma fråga dök upp på ett seminarium om digitaliseringen i samband med Biblioteksdagarna tidigare i våras då Karin Åström Iko hänvisade till den samordning som redan finns på området, bland annat inom ramen för samverkansplattformen Digisam som erbjuder vägledning i digitaliseringsarbetet.

– Även om det kanske finns en myndighet med samordningsfunktion på pappret finns det mycket otydlighet. Och om det finns en standard men de som arbetar på institutionerna inte känner till eller vet hur de ska implementera den, då tar det stopp ändå, säger John Andersson.

– Det finns ingen myndighet som kontrollerar att alla gör rätt, säger Åström Iko. Däremot tror jag inte att vi behöver fler myndigheter, utan snarare att vi kanske borde tydliggöra olika myndigheters uppdrag och utbilda mer. Vi på Riksarkivet måste också bli tydligare i vår kommunikation, men det finns ingen quick-fix i en digitaliseringsprocess.

En fråga för utbildningssektorn

Riksarkivet är en av de myndigheter inom kulturarvsområdet som under många år velat se mer pengar till digitaliseringen. Det är inte billigt att digitalisera material, och Karin Åström Iko beskriver hur forskningsprojekt som vill ha arkivmaterial digitaliserat backar när de hör vad det kostar.

– Vi har data, men ingen är villig att betala för den. Om forskningsprojektet betalar för det kommer nästa och använder det gratis, sedan är det klart att det alltid finns specifika forskningsfrågor som kräver väldigt specifikt material.

Riksarkivarien anser att det är en stor och viktig fråga också för forskningens infrastruktur. Budgeten ligger på kulturens område, men Åström Iko ser också att det är en fråga för utbildningssektorn och andra sektorer.

– Det finns så lite pengar i kulturbudgeten, och det är också det som gör att det går så långsamt och är så frustrerande, säger hon.

Även Wikimedia Sverige vill se mer resurser till institutionerna. Trots priset anser John Andersson att digitaliseringen har ett stort värde när det väl är färdigt och materialet finns tillgängligt.

– Det finns enorma kostnadsbesparingar, möjligheter för företag och industrin och demokrativinster när information kommer närmare människor, säger John Andersson.