Regeringen vill låta fakta gå före demokrati i svensk skola

Den nya läroplansutredningen Kunskap för alla – nya läroplaner med fokus på undervisning och lärande föreslår en tydlig vridning mot ett mer kognitivt och individualistiskt synsätt på undervisning och lärande. Utredningen betonar vikten av förmedling av faktakunskaper och förespråkar en instrumentell kunskapssyn.

Låt elever öva på praktisk demokrati

Samtidigt riskerar man att nedvärdera elevernas analysförmåga, kritiska resonemang och förmåga till förmån för gemensam kunskapskonstruktion. Denna inriktning innebär att fakta sätts före demokrati, vilket är djupt problematiskt för skolans samhälleliga uppdrag.

Den föreslagna utvecklingen är bekymmersam av flera anledningar. Ett individualistiskt perspektiv där lärande ses som kunskapsförmedling begränsar elevernas möjligheter att utveckla demokratiska färdigheter såsom samarbete, dialog, konflikthantering och ömsesidig förståelse. När undervisning och lärande reduceras till faktaöverföring minskar möjligheterna för elever att utveckla sina sociala färdigheter och öva på praktisk demokrati.

Att reducera skolans uppdrag till enbart faktainlärning innebär att förenkla och begränsa vad kunskap är och kan vara.

Utredningen hävdar att analys och att resonera är alltför komplexa förmågor för att lyftas tidigt i skolgången. Detta är motsägelsefullt eftersom grundläggande färdigheter som läsning, skrivning och matematik också är avancerade och komplexa förmågor – trots detta klarar skolan att undervisa eleverna i dessa ämnen redan från tidig ålder. Att avstå från att lära ut analytiskt tänkande och resonemangsförmåga med argumentet att det är för svårt vore därför att svika eleverna och beröva dem viktiga redskap som demokratiska medborgare.

Elevinflytande betyder inte sämre studiero

Det är avgörande att elever redan från unga år får möjlighet att öva på analys och att kritiskt föra resonemang i ett socialt sammanhang, utan att detta alltid behöver vara föremål för bedömning. Genom kollektiva lärprocesser, där elever samtalar, diskuterar och samarbetar, utvecklas den kritiska reflektionen som är nödvändig för att bli aktiva och engagerade medborgare. Att reducera skolans uppdrag till enbart faktainlärning innebär att förenkla och begränsa vad kunskap är och kan vara.

Vi ifrågasätter också regeringens påstående att elevernas inflytande bidrar till en försämrad studiero. Det är självklart viktigt att skolan hanterar störningar som orsakas av enskilda elever, men lösningen kan inte vara att begränsa alla elevers möjligheter att få öva på viktiga demokratiska förmågor. Arbetet med att öva på demokratiska färdigheter och att säkerställa god studiero måste kunna pågå parallellt, utan att man reducerar kunskapssynen och skolans bredare samhällsuppdrag.

Lärarna är anmärkningsvärt tysta

Det är särskilt oroväckande att regeringen väljer denna riktning för skolans utveckling i en tid när demokratin är hotad både utifrån och inifrån, medan oppositionen, lärarprofessionen och lärarfacket förblir anmärkningsvärt tysta. Denna passivitet väcker frågor om vilket ansvar dessa grupper är beredda att ta för att värna och försvara skolans demokratiska uppdrag.

Avslutningsvis är det viktigt att understryka att det kognitiva perspektivet på lärande har ett stort värde, men endast om det integreras med sociala sammanhang där eleverna upplever lärandet som meningsfullt under hela sin skolgång. En verkligt demokratisk skola ser kunskap som något bredare än enbart faktamemorering. Skolan ska även lära ut förmågan att tänka kritiskt, analysera och samarbeta. Den måste förbli en plats där elever lär och utvecklas tillsammans, inte isolerat från varandra.