Nej, Nina Larsson – vi går inte Rysslands ärenden

Att vi nu hör samma språkbruk från en svensk minister är en demokratisk varningssignal. När vi ber Larsson om ett möte för att bemöta kritiken, presentera vår rapport och diskutera hur vi tillsammans kan stärka arbetet för jämställdhet i Sverige, får vi ett nej.

Militarisering främjar inte jämställdhet

Vi är en över hundra år gammal fredsorganisation som överlevt två världskrig. Att använda kvinnor och jämställdhet som rökridå för att legitimera krig är inget nytt. När USA inledde invasionen av Afghanistan 2001 presenterades det som både ett säkerhets- och jämställdhetsprojekt. Kvinnors rättigheter användes för att rättfärdiga krigshandlingar, krigshandlingar som drabbade de kvinnor som man påstod sig försvara värst.

Demokratin stärks inte genom tystnad, utan genom att ge utrymme åt de röster som vågar stå emot krigets logik

Historien och samtiden visar att militarisering inte leder till ökad jämställdhet. Tvärtom slår den sönder samhällen och försvagar kvinnors rättigheter. Det var därför vi var med och arbetade fram FN:s säkerhetsrådsresolution om kvinnor, fred och säkerhet för 25 år sedan.

Civilsamhället måste få ifrågasätta

Det är skrämmande att en svensk minister nu återanvänder samma logik. Att beskriva militär upprustning som vägen till jämställdhet är historielöst. Jämställdhet uppnås inte med vapen. Fred uppnås inte heller genom att dra tillbaka all finansiering och anklaga fredsrörelsen för att gå främmande makts ärenden.

Larsson är tyvärr inte den första politikern att attackera civilsamhället. När makthavare börjar likna kritiska och granskande röster med fienden, då är det inte längre bara freds- och jämställdhetsarbetet som är hotat, utan yttrandefriheten och själva demokratin.

Demokratin stärks inte genom tystnad, utan genom att ge utrymme åt de röster som vågar stå emot krigets logik.