
För få av er håller ögonen på det, men det är ett festligt gäng som håller till inne på Stockholms stadshus just nu.
Av totalt nio sittande borgarråd i det rödgröna styret har fem antingen avgått eller meddelat sin avgång. En del slutar på grund av ålder (som Torun Boucher i V och Jan Valeskog i S). Åsa Lindhagen ska ta sig tillbaka till riksdagen för Miljöpartiet, Karin Wanngård (S) har blivit trött på politiken efter att ha fått tvillingar och Clara Lindblom (V) tänkte först bli vice vd för det kommunala fastighetsbolaget Micasa men ändrade sig efter att Aftonbladet granskat hennes mejlkorrespondens med en hyresvärd efter en skilsmässa.
Ingen av dem är duvungar inom politiken. Jan Valeskog började arbeta med bostadsfrågor i Regeringskansliet 1990. Hans fru har också varit borgarråd och han är mest känd nationellt för att enligt uppgift ha kommit så pass dåligt överens med dåvarande trafikborgarrådet Daniel Helldén att Miljöpartiet efter valet 2018 bytte block och regerade med Alliansen i stället.
Öl och glass
Andra sidan leds av Christoffer Fjellner, en man som skapade rabalder när han drack öl och åt glass samtidigt i DN. Han flankeras av Dennis Wedin, den Boris Johnson-osande Spångabon som har öppna möten med ministrar utanför sitt hus och som vill byta ut allt knark mot fika och chark på Sergels torg.
Stockholmspolitiken är ett parallellt politiskt universum. Här är fortfarande SD paria.
Socialdemokraterna ser det som ett skyltfönster för socialdemokratisk politik, men det gör också regeringen. Karin Wanngård har gärna iklätt sig rollen som regeringens största motståndare i flera stora frågor. Samtidigt har regeringsföreträdare vid flera tillfällen pekat ut huvudstaden som en riktigt dåligt skött kommun där skatterna höjs och där allt blir sämre.
Nu väntar ett generationsskifte i stadshuset.
Emilia Bjuggren pekas ut som Karin Wanngårds självklara efterträdare som finansborgarråd. Hon var 24 år när hon kandiderade till en borgarrådspost första gången och har hunnit med mycket, både som nämndordförande och borgarråd.
Men framför allt blir hon ett ansikte utåt för en ny generation socialdemokrater i Stockholm. Tillsammans med socialborgarrådet Alexander Ojanne (som för övrigt är LO-basen Johan Lindholms son) har båda profilerat sig som motståndare till vinstintressen i välfärden, en fråga som är viktig för gräsrötterna i huvudstaden.
Lokalpolitiker i dag – ministrar i morgon
Men förändringarna är inte bara viktiga för lokalpolitiken. Ett par av de nya namnen kommer sannolikt bli nyckelpersoner i rikspolitiken under de kommande åren.
Daniel Helldén blev partiledare i Miljöpartiet efter sina år som trafikborgarråd i Stockholm. Per Bolund hann bara med ett år i stadshuset innan han blev riksdagsledamot och både Ulf Kristersson och Lotta Edholm satt so mborgarråd år innan de blev ministrar.
Hennes företrädare var Jan Björklund.
Nu formerar vänstersidan sig inför valet 2026. Vänsterpartiet har redan lanserat Alexandra Mattsson som nytt toppnamn, hon har varit förskole- barn- och fritidsborgarråd den senaste mandatperioden.
Om allt går som det brukar kommer något av toppnamnen vara minister inom ett par år.
Nämnda personer



















