L-parlamentariker: Europas sista diktator måste åtalas

Ett humanitärt haveri. Något annat kan man inte kalla det som sker i och omkring Belarus.

När Svietlana Tsikhanouskaya, Belarus folkvalda president som lever i exil, talade i Europaparlamentet förra veckan möttes hon av de varmaste applåder man kan tänka sig. Men EU:s stöd räcker inte med sympati. Hennes vädjan till Europa var klar och tydlig. Sanktioner fungerar och behöver skärpas. EU och alla EU-organ som på något sätt har samarbetat med Belarus måste säkerställa att absolut inga medel går till regimens fickor. Oppositionen måste få stöd. Sen måste rättvisa skipas.

Lukasjenka bär ansvar

Att Lukasjenkas regim helt saknar respekt för människovärdet är inget nytt. Den senaste tiden har hela världens ögon riktats mot situationen vid den polska gränsen. Vi ser i realtid hur regimen cyniskt utnyttjar människor i ett politiskt maktspel. Migranter från oroliga delar av världen luras av skrupelfria människosmugglare till Belarus med falska löften om att det skulle finnas säkra stigar genom de belarusiska skogarna till en ljusare framtid i EU.

Händelserna har rubricerats som hybridkrigföring. Oavsett vad man väljer att kalla det så är denna statssubventionerade människosmuggling ett ytterst medvetet drag från Lukasjenka att skapa en kris som leder bort omvärldens blickar från det förtryck han just nu utsätter Belarus befolkning för.

Det är dags att omsätta sympatier i handling.

Att den högerpopulistiska regeringen i Polen inte levt upp till det humanitära ansvar man kan förvänta sig av ett EU-land och avstått från det bistånd EU har erbjudit är djupt ovärdigt. Men, det hindrar inte att vi måste se och förstå vem som bär ansvar för att detta kunnat ske.

Diktator – inte president

Det råder ingen tvekan om att Lukasjenka är kapabel att göra i princip vad som helst mot sin egen befolkning för att klamra sig fast vid makten. Våld, valfusk, förföljelse av journalister och aktivister har länge varit en del av vardagen för det belarusiska samhället. Men i dag räcker det att bara klä sig i rött och vitt, det fria Belarus färger, för att slängas i häktet. Nästan 900 personer sitter nu frihetsberövade och vi nås av vittnesmål om tortyr. Bland de fängslade finns omyndiga tonåringar, barn.

Till det ska man lägga en spektakulär flygkapning där migflygplan tvingade ner ett civilt plan på väg mellan två EU-länder, kidnappningar och att han har försökt använda Interpol för att grips politiska opponenter.

Lukasjenka är inte en president. Han är diskvalificerad för länge sen. I över ett kvartssekel har han roffat åt sig makten och i desperation försöker han nu klamra sig fast trots att han vet att hans dagar är räknade.

Använd internationella regler

Det är dags att säga som det är. Lukasjenka är en internationell skurk. En sådan ska åtalas och dömas för de brott han begår. Men han är inte heller ensam gärningsman. Det finns en lång rad personer som borde göra honom sällskap när rättvisa ska skipas. Det är dags att omsätta sympatier i handling och använda de internationella regler och konventioner som finns för att på allvar visa att vi inte accepterar att våld och förtryck som metod. Belarus frihet handlar också om vår frihet.

Att hålla fast vid en skarp och kompromisslös kritik mot Europas sista diktator är det enda som hjälper för att hantera situationen på både kort och lång sikt. Och det som ger de nödvändiga signalerna till Putins Ryssland som är allt annat än en passiv åskådare till detta humanitära haveri. Om den senaste attacken inte ska vara en i raden av många fler är det hög tid att lyssna till Tsikhanouskaya.