MR-institutet: 13-åringar hör inte hemma på Kumla

Under våren har vi besökt fängelser för att få en bild av vad som händer bakom murarna. Besöken sker inför att Sverige snart ska granskas av både FN:s och Europarådets tortyrkommittéer.

Fängelse är destruktivt för barn

Vid besöken har vi pratat med personal, ledning och intagna. Vi har sett överbelagda utrymmen och vilka konsekvenser det får. Besök och kontakt med anhöriga försvåras, trängsel leder till mer hot och våld och fler situationer där intagna isoleras.

Även om betongväggarna målas i lugnande färger, mellanmål erbjuds, kläder sys upp i mindre storlekar, gosedjur tillåts och telefonkontakt med förälder tillåts 15 minuter i veckan så är fängelse destruktivt för barn.

När regeringen föreslår att 13-åringar ska kunna häktas och dömas till fängelse måste kraven på rättssäkerhet och säkerställandet av barns grundläggande rättigheter vara mycket höga. Dessa krav är inte uppfyllda i förslaget som riksdagen ska ta ställning till inom kort.

Ingen remissinstans har tillstyrkt sänkt straffbarhetsålder. Kriminalvården anser inte heller att 13-åringar ska sitta i fängelse. Landets främsta jurister i Lagrådet menar att reformen inte kan anses förenlig med barnkonventionen, att det finns omständigheter som talar för att den också strider mot regeringsformen.

Riksdagen måste rösta nej

Intagna barn kan i högre grad undervisas i ämnen av obehöriga lärare, få flera lektioner genom fjärrundervisning och för de lite äldre barnen även genom distansundervisning. Detta trots att barnkonventionen är tydlig med att rätten till utbildning ska gälla för alla barn utan diskriminering. Det är tunga skäl för riksdagen att inte rösta igenom förslaget.

Ett barn på 13 år är inte en liten vuxen

När regeringen ändå avser att driva igenom en reform som är i konflikt med grundlagen och konventioner om mänskliga rättigheter, får rättsstatens kontrollmekanismer stor betydelse. Talmannen kan överväga om förslaget bör hänskjutas till konstitutionsutskottet i stället för att tas upp för votering. Skulle det ändå röstas igenom har vi självständiga domstolar som ska bedöma om en beslutad lag strider mot grundlag eller annan överordnad författning.

Vi har varnat för att regeringen lämnar en normkonflikt mellan svensk rätt och barnkonventionen. Dessutom skapar modellen med olika straffbarhetsålder beroende på brottets art betydande rättsosäkerhet.

Tuffare tag är fel lösning

Ett barn på 13 år är inte en liten vuxen. Det är ett barn mitt i en känslig utvecklingsfas, där skolgång, trygga vuxna, stabil vardag och fungerande relationer är avgörande skyddsfaktorer.

Internationella erfarenheter visar att barn i fängelse är förenat med negativa effekter på psykisk hälsa, skolgång och ökade risker för framtida brottslighet. De olika typer av isolering som används på Kriminalvårdens anstalter innebär stora risker för barns hälsa och utveckling på både kort och lång sikt.

Barn som begår allvarliga brott behöver omedelbara och ingripande åtgärder, ibland även låsta vårdformer eller skyddsplaceringar. Men sådana åtgärder måste vara barnanpassade. Att sätta 13-åringar på Kumla kan möjligen vinna kortsiktiga applåder, men långsiktigt får vi betala priset när allt yngre barn riskerar att bli fast i en kriminell livsbana som politikens ”tuffare tag” inte kommer kunna bryta.