Har regeringen glömt bort Sendai-ramverket?

Klimatförändringar och miljöförstöring gör att naturkatastrofer blir vanligare och mer allvarliga, något som också bidrar till konflikter. Trots detta har nuvarande regering nedprioriterat arbetet för katastrofriskreducering. Vi som arbetar med frågorna vill uppmana till en förnyad satsning på det riskförebyggande arbete som räddar liv och sparar in stora kostnader för återuppbyggnad, samtidigt som det dämpar risken för konflikter.

Den 2-6 juni möts världens länder på den globala FN-konferensen Global Platform for Disaster Risk Reduction i Geneve för uppföljning av genomförandet av Sendai-ramverket för katastrofriskreducering vilket antogs 2015. Sverige har historiskt varit en av de främsta finansiärerna av FN:s organ för katastrofriskreducering, UNDRR, med ett aktivt engagemang i frågan. Det engagemanget har dock backats de senaste åren, trots att detta är ett erkänt effektivt sätt att skapa motståndskraft och möjligheter till hållbar utveckling även i de mest utsatta områdena och länderna.

Årets tema, Every Day Counts, Act for Resilience Today, är ett högst relevant tema. Civilsamhällesorganisationerna inom det Svenska resiliensnätverket samarbetar med lokala organisationer och aktörer i de mest utsatta områdena, i de mest katastrofdrabbade länderna, för att stärka motståndskraften mot katastrofer i lokalsamhället och samtidigt arbeta för strukturella förändringar.

Det är ett arbete där varje dag räknas.

Katastroferna är återkommande

Det kanske största problemet med de katastrofer som orsakas av klimatförändringar och miljöförstöring är att de återkommande, och ofta i det tysta, trycker tillbaka miljontals människor i fortsatt fattigdom och utsatthet. Människor i redan utsatta positioner drabbas regelbundet av lokala naturkatastrofer, ofta utan att det skapar några större rubriker. Och erfarenheter visar att en större nationell katastrof kan trycka tillbaka en positiv ekonomisk utveckling i hela landet.

När det Svenska resiliensnätverket bildades 2014 var det med stolthet vi noterade att Sverige var ett föregångsland i att stödja det globala arbetet med katastrofriskreducering inom Sendai-ramverket. Sida var den första institutionella givaren till Global Network of Civil Society Organisations for Disaster Reduction (GNDR) när detta globala nätverk bildades 2007, och som nu består av 1 835 civilsamhällesorganisationer i 130 länder. Fram till 2023 var Sverige den största enskilda bidragsgivaren till UNDRR och såväl UD som Sida hade ett aktivt engagemang inom UNDRR (totalt bidrag 78 miljoner kronor). Detta förändrades snabbt när den nuvarande regeringen tillträdde. Stödet från UD till UNDRR avslutades i början av 2023 och under 2025 är det svenska stödet endast 35 miljoner kronor (Sida).

Detta trots att varje dollar som investeras i riskminskning och förebyggande enligt UNDRR:s beräkningar sparar upp till 15 dollar som annars krävs för återställningsarbete efter katastrofer.

Den svenska närvaron under FN-konferensen i juni verkar bli lägre än någonsin och UD har inte tagit initiativ till något intressentmöte med civilsamhället, vilket skett inför tidigare Global Platform-konferenser.

Detta är tydliga indikationer på regeringens minskade engagemang, och vi frågar oss om den svenska regeringen har glömt bort Sendai-ramverket?

Prioritera katastrofriskreduceringen

Vår uppmaning till Sveriges regering är att åter prioritera det globala arbetet för katastrofriskreducering och fokusera stödet på stärkt resiliens i de mest utsatta områdena. Detta är ett effektivt sätt att motverka fortsatt utsatthet och istället bidra till fattigdomsbekämpning och möjlighet till en hållbar utveckling även i de mest utsatta kontexterna.

• Vi förväntar oss att regeringen ökar sitt globala engagemang för katastrofriskreducering och att det ger genomslag i kommande strategier och i ökat finansiellt stöd till det civila samhället, inklusive GNDR, samt UNDRR i en tid när andra givarländer drar ner sitt bistånd.
• Vi förväntar oss en förnyad dialog med civilsamhället om hur vi tillsammans kan utveckla det globala arbetet för ökad katastrofriskreducering och resiliens, där vi ser att lokalsamhällena och civilsamhällsorganisationer kommer att spela en allt större roll när institutionella givare och enskilda stater nu ger frågan en allt lägre prioritet.
• Vi förväntar oss en sammanhållen politik som kopplar samman katastrofriskreducering med klimatanpassning, ett föregripande humanitärt bistånd, fredsbyggande och arbetet för biologisk mångfald.