Forskare: Förvänta er folkliga protester efter pandemin

Missnöjet kommer att öka i takt med att restriktionerna tas bort och friheten blir större. Det följer mönstret för alla större kriser.

Den paradoxala spådomen kommer från de två forskarna Silas Harrebye och Anders Ejrnæs från Institut for Samfundsvidenskab og Erhverv på Roskilde universitet i Danmark.

15 europeiska länder

Anders Ejrnæs och Silas Harrebye har nyligen publicerat en studie av krisers påverkan på den politiska kulturen och det demokratiska deltagandet i samhället.

Forskarna har analyserat data från 15 europeiska länder från 2002 till 2016 – en period då Europa skakades av finanskris, en flyktingkris och en demokratisk tillitskris som gav sitt tydligaste uttryck i Brexit.

Chock-handling-missnöje

Slutsatsen är klar. När en kris inträffar hamnar befolkningen först i chock, men när chockens förlamning avtar inträder behovet av handling. Och det är de missnöjda som tar täten.

I början av en kris är människors fokus ren överlevnad, men efter en tid sker en nyorientering som leder till ökat deltagande

Silas Harrebye
Lektor, Roskilde universitet

– I början av en kris är människors fokus ren överlevnad, men efter en tid sker en nyorientering som leder till ökat deltagande, säger Silas Harrebye till Altinget.

Det mönstret motsvarar vad forskarna har sett under det första året med corona.

– Vi har sett en del protester, men det stora flertalet har följt myndigheternas riktlinjer och stannat hemma. Nu kan man tänka sig att det kommer att ske en ökning av deltagandet, säger Silas Harrebye.

Känner sig lurade

Förklaringen till mönstret finns i den relativa deprivationsteorin. Den handlar enkelt uttryckt om att känna sig lurad. Det kan till exempel vara om grannen – som man i vanliga fall känner sig socialt och ekonomiskt jämställd med – köper en Alfa Romeo, medan man själv får nöja sig med en Hyundai.

Plötsligt känner man sig missnöjd, trots att Hyundaien egentligen är såväl driftsäker som bränslesnål.

– Ju större diskrepansen är mellan dina förväntningar på din levnadsstandard och den reella levnadsstandarden, desto större är sannolikheten för att du kommer att protestera på ett eller annat sätt, förklarar Anders Ejrnæs.

Ökade förväntningar

Och vid en kris som corona aktiveras den här mekanismen.

Och om man då inte upplever att ens livsvillkor förbättras tillräckligt mycket, då ökar missnöjet

Anders Ejrnæs
Professor, Roskilde universitet

– När det uppstår en kris skruvar man först ner sina förväntningar till nollpunkten, men när man sedan kommer över den värsta krisen så ökar förväntningarna igen. Och om man då inte upplever att ens livsvillkor förbättras tillräckligt mycket, då ökar missnöjet. För några leder det till demokratiskt deltagande, säger Anders Ejrnæs.

Och det är inte alls något fel med det, om man frågar de båda forskarna.

– Att kunna framföra kritik om man upplever orättvisa är ett uttryck för en sund demokrati, säger Anders Ejrnæs.

Tilltron ett friskhetstecken 

Det är med andra ord ett demokratiskt sundhetstecken när befolkningen visar sitt missnöje genom att samla in underskrifter, bojkotta produkter eller gå ut på gatorna. Det visar att vi lever i ett rättssamhälle, där medborgarna generellt har tilltro till att deras rättigheter skyddas.

Därför är det demokratiska deltagandet också högre i länder som de nordiska, jämfört med till exempel Östeuropa.

– Du vågar gå ut på gatorna, för du behöver inte vara rädd för repressalier och förtryck som i vissa andra regimer. Det är det ena. Det andra är att du faktiskt tror att det kan göra skillnad att gå ut på gatorna. Och båda sakerna handlar om tillit, säger Silas Harrebye.

Missnöjda i nöjda länder

Det är en paradox, medger de två forskarna: Det demokratiska deltagandet är högst i länder där tilliten är så pass hög att missnöjda medborgare vågar visa sin misstro mot makthavarna. Och missnöjda medborgare i de mest nöjda länderna deltar mest.

I den självmotsägelsen finner man också svaret på varför protester kommer till uttryck i oorganiserad form genom exempelvis snabbt växande grupper på Facebook i stället för genom de redan etablerade kanalerna i civilsamhället.

Etablissemang

För de formella organisationerna är en del av det etablissemang som de missnöjda reagerar mot.

– I ett land som Danmark är civilsamhälle och stat sammanvävda. Civilsamhället blir i hög grad finansierat av statliga medel, så därför finns det en tät koppling mellan den sortens organisationer och staten, säger Silas Harrebye.

Anders Ejrnæs fortsätter:

– När man går med i en formell organisation kan det vara för att man egentligen backar upp systemet och tror att man kan ändra på saker inifrån.

Förväntningar och verklighet

Tillbaka till spådomen om ökande missnöje i takt med återöppningen av de skandinaviska länderna. För när de tittar på kunskapen som studierna av 15 års kriser i Europa har gett, vågar Anders Ejrnæs och Silas Harrebye sticka ut hakan och spå att fler protester är att vänta.

– Med de brasklapparna vi måste ha som forskare, så kan jag tänka mig att vi kommer att se ökande deltagande på olika områden av de skäl vi har varit inne på, säger Silas Harrebye.

Anders Ejrnæs fortsätter:

– Och så kommer det finnas några lite orealistiska förväntningar kring hur bra allt kommer att vara när allt öppnar igen. Och den förväntningspressen kommer inte att kunna uppfyllas. Då uppstår diskrepansen mellan förväntningar och verklighet, som är utgångspunkten för missnöje och deltagande.

Risk för radikalisering

Om de folkliga protesterna ökar, så är det inte samma sak som att ledande politiker kan luta sig tillbaka och bara se det som ett tecken på att demokratin fungerar. Det finns två sätt att se det på, ett demokratiskt och ett politiskt.

Om man inte tar in den kritik och det deltagande som sker, finns det risk för en radikalisering, där kritiken kör runt i slutna cirklar i stället för att luftas på gatorna

Anders Ejrnæs
Professor, Roskilde universitet

– Demokratiskt är det hundra procent positivt att folk deltar mer – om de deltar på fredligt vis i övrigt. Politiskt är det inte bara positivt. För det ökande deltagandet är ju också ett uttryck för att människor är verkligt bekymrade. Och det är något som politikerna måste ta på allvar, säger Silas Harrebye.

– Om man inte tar in den kritik och det deltagande som sker, finns det risk för en radikalisering, där kritiken kör runt i slutna cirklar i stället för att luftas på gatorna. Då uppstår ett parallellt spår där slutna grupper bekräftar varandra i sina egna ekokamrar. Och det är farligt, säger Anders Ejrnæs.