Fler föreningar borde upplösa sig själva

Har du någon gång varit på ett årsmöte för en döende förening? Ibland känns det i rummet. Mellan raderna i verksamhetsplanen finns det en trötthet. Bakom ordförandens peppande inledningstal hör man en pliktkänsla. I valberedningens hoppfulla uppmaningar att fylla styrelsen finns det undertoner av desperation. En tidigare lysande stjärna har då kollapsat till ett svart hål som suger åt sig allt engagemang som kommer i närheten av det.

Då kan det vara dags att sluta medan man fortfarande har kul.

Jag förstår hur det händer och varför man vill rädda föreningen. Det handlar om organisationer som har spelat stor roll i Sverige, föreningar som förändrat samhällsdebatten eller verksamheter som till och med räddat liv.

Men hur viktigt ideellt engagemang än är för Sverige räcker det inte till för evigt.

Ibland växer världen ifrån föreningen

I vissa fall blir ledande personer oumbärliga, fastnar i gamla strukturer eller tappar motivationen. När nyckelpersonerna slutar kämpar de som är kvar med att hålla ihop bitarna. Ju längre en organisation finns, desto fler gamla konflikter, strukturer och desto mer historia har det. Med tiden blir det svårare att komma på nya idéer, ta initiativ och ge medlemmar en känsla av momentum.

Likaså kan det vara världen som har vuxit ifrån föreningen. Det som gjorde föreningen aktuell för tio år sedan kan vara samma sak som gör den irrelevant idag. Andra aktörer dyker upp, samhällsproblem förändras och behov hos olika målgrupper skiftar. Det är inte säkert att en sådan organisation kan räddas även om den helt ändrar verksamhet och syfte.

Ifall man förgäves har försökt i två eller tre års tid att väcka liv i en förening kan det vara dags att tänka om.  

Valberedningar lyckas ofta hitta engagerade människor med visioner om att återuppliva organisationen. Men risken är att de, precis som förra styrelsen, återvänder till årsmötet trötta och uppgivna

Ifall man förgäves har försökt i två eller tre års tid att väcka liv i en förening kan det vara dags att tänka om.

Avsluta på era egna villkor

Att lösa upp en förening är tufft. Det tar tid att bygga engagemang, strukturer, medlemsbas och ett anseende. Men precis som med en trädgård full av ogräs kan det vara bättre att sätta stopp, rensa och börja om på ny kula. Antingen genom upplösning eller att slå ihop sig med en annan förening. I bästa fall ger det dussintals personer ett avslut på en utdragen och slitsam historia.

När man väljer avslutet själv kan man göra det på sina egna villkor.

Arrangera en avslutningsfest. Skriv en rapport. Bjud in och intervjua alla som varit viktiga för organisationen. Skänk resten av pengarna till andra som i dag lyckas bättre. Gråt, skratta, fira och beröm varandra för allt ni gjorde.

Det är bättre än att organisationer långsamt tynar bort till den går i konkurs eller måste lösas upp av tre utbrända personer över Zoom.

Med det sagt är det ibland värt att försöka. Jag har själv sett föreningar gå från en konfliktfylld soppa på gränsen till konkurs till välfungerande organisationer med gott anseende. Målgruppen behövde dem fortfarande. Ett sätt att komma dit är att skala ner och prioritera. En förening som går tillbaka till kärnverksamheten och de viktigaste behoven hos målgruppen har större chanser än en som gapar efter mycket.

Det finns så många föreningar i Sverige att det sällan bara finns en som kämpar för en särskild grupp eller fråga. Fråga din styrelse när det är dags att lösa upp föreningen. När är ni färdiga och när är det bättre att ni lämnar utrymme till andra initiativ?

Det finns inget egenvärde i att varje förening existerar för alltid.