Det här är den blinda fläcken i arbetet mot mäns våld

Bridgett Stehag
Verksamhetschef Agera kvinnojour
När en kvinna lämnar en våldsam relation borde friheten börja. I stället möts alltför många av ett nytt helvete: eftervåldet. Agera kvinnojours rapport Det som kom efter visar med smärtsam tydlighet hur separationen ofta inte är slutet på våldet, utan början på en ny fas. Förövaren fortsätter kontrollera, trakassera och förfölja, ofta med hjälp av samhällets egna strukturer.
Barnen betalar det högsta priset
I vår samtalsmottagning möter vi dagligen dessa kvinnor. För många är vår kostnadsfria hjälp den enda de får. Våldsutsatta kvinnor upplever ofta att myndigheterna är illa rustade att ge dem den hjälp som de behöver.
Rapportens berättelser är djupt oroande. Kvinnor vittnar om hur myndigheter, rättsväsende och socialtjänst misslyckas med att se helheten och saknar kunskap om eftervåld. När en man missbrukar sitt föräldraskap för att trakassera modern, när han systematiskt utnyttjar vårdnadsprocesser för att upprätthålla kontrollen och ruinerar kvinnan ekonomiskt, då blir staten en ofrivillig medspelare i våldet.
Barnen är de som betalar det högsta priset. Samtliga kvinnor i vår studie som hade gemensamma barn med sina förövare upplevde eftervåld kopplat till föräldraskapet. Alla utom ett barn, i vår rapport, hade kontakt med den våldsutövande pappan och efter separationen ökade våldet mot barnen. Barnen tvingas till umgänge med en våldsutövande förälder och deras rätt till trygghet åsidosätts.
Socialtjänsten saknar kunskap
Det är en skandal att kvinnor och barn lämnas ensamma i detta. Sverige har länge framhållit sitt arbete mot mäns våld i nära relationer, men vi saknar beredskap att hantera våldets fortsättning efter separationen. Eftervåldet är den blinda fläcken.
Rapporten pekar på flera avgörande brister. Rättsväsendet misslyckas med att se mönster av systematiskt trakasserande beteende. Varje incident behandlas som isolerad, vilket gör att helheten går förlorad vilket speglas av minskningen av åtal gällande kvinnofridskränkning.
Rättsväsendet misslyckas med att se mönster av systematiskt trakasserande beteende.
Socialtjänsten saknar kunskap om eftervåld och riskerar att prioritera föräldrars rättigheter framför kvinnors och barns säkerhet. Trots ny lagstiftning till skydd för barnen prioriteras fortfarande förövarens ”rätt” till kontakt med barnen. Myndigheternas samverkan brister, vilket gör att kvinnor bollas mellan instanser utan helhetsgrepp.
Skydda utsatta kvinnor
Med kunskap om eftervåld kan myndigheterna inte längre förvänta sig att en lösning på mäns våld är att kvinnor tar hela ansvaret och lämnar. Kvinnorna lämnar och tar åtgärder för att skydda sig, men våldsamma män fortsätter utöva våld mot både kvinnor och barn.
Kvinnorna i vår rapport har själva formulerat lösningar:
- ”Tvinga inte barn till umgänge – de är rädda!”
- ”Kraven för gott föräldraskap måste vara lika höga för pappor som för mammor. Att utöva våld mot sina barns mamma är inte ett gott föräldraskap.”
- ”Ni som arbetar i myndigheter måste vara vaksamma så att ni inte blir förövarens förlängda arm.”
Det är dags att ta kvinnornas röster på allvar och skydda dem som utsätts för mäns eftervåld. Det måste vara slut på mäns möjligheter att använda våra myndigheter och våra skattemedlen för att fortsätta sitt våld år ut och år in. Det måste vara slut på att barnen ska bära konsekvenserna för vuxnas misslyckanden.














