Debatt

Demokratierna i EU och Nato kan inte låta Orbán och Erdogan bestämma

Det är orimligt att demokratierna i EU och Nato ska fortsätta låta de få diktaturerna dominera och bestämma i centrala frågor. Det skriver Lars Jederlund, debattör, författare och initiativtagare till aktionsgruppen Ryssland ut ur Ukraina.

Orbán och Erdogan, två Putin in spe, har under många år lett sina länder i en alltmer auktoritär riktning, skriver debattören.
Orbán och Erdogan, två Putin in spe, har under många år lett sina länder i en alltmer auktoritär riktning, skriver debattören.Foto: AP/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

De demokratiska länderna i Europa har stått starka på Ukrainas sida mot det ryska angreppskriget. Länder har hållit ihop, fattat gemensamma beslut, skickat massor av pengar, humanitärt stöd och vapen. Man gör det därför att man vet att kriget som Ryssland bedriver i Ukraina inte bara är ett angrepp på Ukraina, utan att det också är ett angrepp på hela Europa och på den internationella rättsordningen.

Demokratierna lägger sig platt

Man har lyckats med detta trots att två länder, Ungern och Turkiet, ägnar sig åt rent sabotage mot såväl EU som Nato. Orbán och Erdogan, två Putin in spe, har under många år lett sina länder i en alltmer auktoritär riktning. Varken EU- och Nato-landet Ungern, eller Nato-landet Turkiet, kan längre anses vara demokratier.

De två auktoritära halv-diktaturerna tillåts diktera villkoren för alla andra, skada övriga länder och gynna Putin. I EU är det 26 mot 1. I Nato är det 28 mot 2. Såväl i Nato-fördraget som EUs fördrag är demokrati ett fundament. En icke-demokrati kan inte bli medlem.

Varför lägger sig en politiskt, ekonomiskt och militärt vida överlägsna majoritet av demokratier platt inför två auktoritära regimer? Det beror delvis på utformningen av de bägge organisationernas konstitutioner. De båda organisationerna skapades av demokratier, för demokratier. Så var det, men så blev det inte. Ingen räknade med att EU-länder eller Nato-länder skulle utvecklas till diktaturer.

Orban, ett hot mot säkerheten

I Ungern har Orbán monterat ned demokratin genom angrepp på domstolsväsendet, begränsningar av parlamentets rättigheter, minskad frihet för media och förföljelse av civilsamhället. EU-parlamentet slog 2022 fast att Ungern inte längre en demokrati. Ungern beskrivs som en ”hybridregim med parlamentariskt envälde”. Ungern obstruerar EU:s stöd till Ukraina. Man utnyttjar sitt veto i ministerrådet och sätter käppar i hjulet för EUs önskan att kraftfullt bistå Ukraina.

Varför lägger sig en politiskt, ekonomiskt och militärt vida överlägsna majoritet av demokratier platt inför två auktoritära regimer?

Orbán hotar den rådande europeiska säkerhetsordningen med antydningar om reviderade gränser där han vill återupprätta det gamla Stor-Ungern där delar av Ukraina, Rumänien, Slovakien, Serbien, Österrike, Kroatien och Slovenien skulle bli ungerskt.

Orbán har även nära band med Putin. Vid ett Moskvabesök i februari skröt han om att han mött Putin 12 gånger de senaste 13 åren, och efter Orbáns valseger i april var Putin snabb med att gratulera honom till segern.

Erdogans Turkiet skäms inte för sig. Trots massivt förtryck mot sina egna medborgare och ständig kritik för brott mot mänskliga rättigheter tillåts landet agera på tvärs med Natos intressen.

Inför ny beslutsordning

Turkiet hotade nyligen Grekland med krig. Erdogan vill helt enkelt ta tillbaka delar av Grekland och gör anspråk på flera öar, bland andra Rhodos och Kos. Hur banden till Putin ser ut är oklara, och i sitt agerande för att förhindra och förhala Finlands och Sveriges Nato-medlemskap skadar Turkiet hela alliansen och försvagar Europas strävan att krossa rysk imperialism.

Så vad kan man göra?

Demokratierna behöver mer självförtroende. Det är orimligt att demokratierna, de många, ska fortsätta låta diktaturerna, de få, dominera och bestämma i centrala frågor. En möjlig väg vore att införa beslut enligt principen ”konsensus minus en” i EU:s och Natos fördrag. Där alltså EU:s 26 kunde fatta beslut mot Ungerns vilja. Där Natos 29 kunde fatta beslut mot Turkiet.

Denna beslutsprincip infördes inom OSSE (då ESK) 1992. Man frångick regeln om alla parters aktiva samtycke och fattade beslut över huvudet på Jugoslavien i det nya säkerhetspolitiska läge som rådde i Europa i och med kriget i Jugoslavien. Konsensusprincipen hade blivit omöjlig.

Öppna för uteslutning

ESK lyckades fatta ett sådant beslut för trettio år sedan. I dag står Europa inför ett än större hot i och med Rysslands brutala krig mot Ukraina. Samtidigt ser vi EU-landet Ungern, med sina tvivelaktiga relationer till Putin, obstruera EU från att driva en samlad politik till stöd för Ukraina. Och vi ser Turkiet ägna sig åt krigsretorik mot Grekland och förhindra Finland och Sverige inträde i Nato trots att detta skulle gynna hela Europas säkerhetsintressen. Detta är orimligt.

Det är dags att ändra EU- och Natofördragen så att allt inflytande i centrala frågor tas ifrån ickedemokratiska stater. Eller att öppna för dessas uteslutning.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00