Prenumerera
Annons
Debatt

De statliga lärosätena är öppna för politiskt godtycke

I januari gick Johan Pehrson ut med att regeringen ska utreda om lärosätena ska sluta vara statliga myndigheter. Det är ett förslag som cirkulerat förut, men inte genomförts, delvis på grund av fördelarna med nuvarande arrangemang. Kanske är senaste årens dåligt förankrade beslut ämnade att skynda på just den utvecklingen, skriver debattören.
I januari gick Johan Pehrson ut med att regeringen ska utreda om lärosätena ska sluta vara statliga myndigheter. Det är ett förslag som cirkulerat förut, men inte genomförts, delvis på grund av fördelarna med nuvarande arrangemang. Kanske är senaste årens dåligt förankrade beslut ämnade att skynda på just den utvecklingen, skriver debattören.Foto: Viktoria Bank/TT
5 februari 2025 kl. 04:00

D

Senior utredare, Nationella sekretariatet för genusforskning

Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Osäkerhet kring forskningsfinansiering underminerar villkoren för akademiskt arbete och speglar en oansvarig forskningspolitik som inte värnar om sin sektor. Ett uteblivet besked från Vetenskapsrådet påminner om den akademiska frihetens sårbarhet.

Presskonferensen då forskningspropositionen presenterades den 12:e december var en frustrerande affär för oss som följde den live. Frågorna från närvarande journalister riktade sig nästan uteslutande till Ebba Busch (KD) och handlade om de då dagsaktuella elpriserna. Ytterst få frågor handlade om forskningspolitik. En fråga som Johan Pehrson (L) i egenskap av ny utbildningsminister gärna hade fått svara på var denna: Kan han lova att det inte blir några mer plötsliga och godtyckliga förändringar av förutsättningar för högskolesektorn framöver? Kommer han vara mer lyhörd för sektorns behov och synpunkter än sin företrädare?

Den akademiska friheten saknar skyddsräcken

Tidigare under mandatperioden har ett antal tveksamma beslut fattas. En utlysning från Vetenskapsrådet rörande medel till utvecklingsforskning ställdes hastigt och lustigt in, vilket fått stora konsekvenser för forskningsfältet och har påverkat förtroendet för regeringens forskningspolitik, något som Mats Benner, professor i forskningspolitik, påpekade i Vetenskapsrådets tidning Curie. Samma sak hände när en utlysning från Vinnova om ”Civilsamhällets lösningar för ett resilient samhälle – klimatanpassning och social resiliens” ställdes in. I båda dessa fall kom beslutet sent i processen, ansökningarna som krävts hundratals timmar av förberedelser var redan inskickade och klara. I samma sammanhang kan också nämnas att regeringen utan mycket till förvarning beslutade att förkorta mandatperioden för universitetens styrelser.

Läs också

När Universitetskanslerämbetet (UKÄ) förra året presenterade sin stora undersökning av akademisk frihet i Sverige visade sig att det som forskare ser som det största hotet är statlig styrning. Det näst största hotet uppfattades komma från forskningsfinansieringssystemet. Som professor Shirin Ahlbäck Öberg påpekat på dessa sidor: De statliga lärosätena är öppna för politiskt godtycke. Den akademiska friheten saknar skyddsräcken. Denna sårbarhet har givetvis funnits så länge lärosätena varit i statlig regi, men ovanstående beslut har påmint sektorn om vilka risker som finns.

Förra veckan kom ytterligare en sådan påminnelse: Vetenskapsrådet har haft en utlysning om forskning om det civila samhället som stängde i början av mars 2024, där beslut skulle meddelas i november 2024 och beviljade projekt dra igång 1 januari 2025. Men beslutet har ännu inte meddelats, och den enda information de sökande fått är ett meddelande från Vetenskapsrådet som på grund av en osäkerhet i regleringsbrevet innebär att de inte ännu kan meddela beslut om fleråriga projekt.

Det skadar möjligheten att bedriva forskning långsiktigt

Återigen: ansökningarna är skrivna, bedömningarna gjorda, hundratals timmar har lagts ned, och även om detta till slut avlöper väl och forskningsmedel betalas ut: oförutsebarheten, osäkerheten detta beteende för med sig är oacceptabel. För fastanställda forskare är det inte hela världen, även om det har konsekvenser för forskningen. Men för dem som behöver externa medel för att finansiera sin anställning är det ett jätteproblem, som kan innebära att de inte kan vara kvar vid universiteten. Prekära anställningar är sedan länge ett välkänt problem inom akademin, och den här typen av beslut ökar osäkerheten och oförutsebarheten.

Möjligheten att bedriva forskning långsiktigt skadas

Det finns två olika problem här. Ett rör forskningsfinansieringssystemet och existensen av riktade utlysningar överlag. En del ifrågasätter om detta är förenligt med genuin akademisk frihet, medan andra menar att regeringen naturligtvis bör kunna rikta medel till områden där samhället är i behov av mer kunskap. Vad alla torde vara överens om är dock att godtyckligt förändrade förutsättningarna för en bransch som redan lider av osäkerhet är oacceptabelt. Att det sker sent i processen är nytt. Det skadar möjligheten att bedriva forskning långsiktigt, det bidrar till stress och osäkerhet, och det innebär ett enormt slöseri med skattemedel när nedlagda arbetstimmar visar sig vara bortkastade.

I januari gick Johan Pehrson ut med att regeringen ska utreda om lärosätena ska sluta vara statliga myndigheter. Det är ett förslag som cirkulerat förut, men inte genomförts, delvis på grund av fördelarna med nuvarande arrangemang. Kanske är senaste årens dåligt förankrade beslut ämnade att skynda på just den utvecklingen.

Annons
Annons

Insikt

Annons
Altinget logo
Stockholm | Köpenhamn | Oslo | Bryssel
Politik på allvar
AdressJohannesgränd 1111 30 StockholmRedaktionen+46 (0)8 12 13 14 24red@altinget.sePrenumerationsärenden+46 (0) 73 529 99 09adm@altinget.seOrg.nr. 556980-5269
Tillförordnad chefredaktör och Stf ansvarig utgivare Anton SällCFOAnders JørningKommersiell direktörLars GrafströmVdAnne Marie Kindberg
Copyright © Altinget, 2026