Assistanskooperativ: Låt inte Försäkringskassan ställa sig över lagen
Försäkringskassans godtyckliga beslut har gjort situationen för dem med personlig assistans fullständigt rättsosäker. Det skriver Jonas Franksson och Annika Taesler från assistanskooperativet STIL.
Jonas Franksson och Annika Taesler
Ordförande respektive vice ordförande STIL (Stiftarna av Independent Living i Sverige)Det är bra att regeringen tydligt visar att den personliga assistansen behöver stärkas. Det behöver den verkligen. I dag är det väldigt svårt att både få rätt till och behålla sin assistans. Drygt åtta av tio får nej på sin första ansökan. Vi lever ständigt med oron, ofta befogad, att timmarna ska dras ned. Det är många människor med omfattande behov av personlig assistans som inte längre kan arbeta, utbilda sig och delta jämlikt i samhället.
Försäkringskassan skär ned och omprövar
På pappret har det varit omprövningsstopp av personlig assistans sedan 2018. Regeringen ville få tid på sig att utreda hur lagen behövde förändras, efter att flera domar förändrat praxis på ett så omfattande sätt att väldigt många skulle förlora sin rätt till personlig assistans.
Paradoxalt nog har omprövningstakten ökat efter 2018. Försäkringskassan har fortsatt att skära ned i och dra in befintliga beslut. Rätten till personlig assistans förändras inte längre enbart av politiska beslut eller domar, utan av myndighetsinterna strategier och regelsamlingar.
När Försäkringskassan upptäcker medvetet fusk ska de naturligtvis agera, men i färre än hälften av alla återkrav görs en polisanmälan. Vanligare är att ned- eller indragen personlig assistans enligt Försäkringskassan beror på att det har skett ”väsentligt förändrade förhållanden”. Väsentligt ändrade förhållanden är enligt Socialförsäkringsbalken till exempel hälsotillstånd, utlandsvistelse eller sjukhusvistelse. Det är stora förändringar i liv eller hälsa.
”En fördom och ett förtryck”
Trots det ifrågasätter Försäkringskassan personers rätt till assistans även när det inte handlar om stora förändringar i liv eller hälsa. Det kan handla om att assistansanvändare har slutat simma eller fått avliva sin hund. Det är inga stora förändringar i livet. Val av träningsform eller beslut om att ha husdjur är heller inte något som avgör om en person har rätt till personlig assistans eller inte.
Det är som om Försäkringskassan ser personlig assistans som en räcka tidsbestämda insatser avsedda för bestämda aktiviteter. Det är fel. Så är hemtjänsten och ledsagningen konstruerad, inte den personliga assistansen. Dessutom kan man fråga sig vad det säger om människosynen i stort? Skulle personer med funktionsnedsättning – till skillnad från andra – leva statiska liv med inrutade rutiner? Det är en fördom och ett förtryck.
Bristande utredningar
Sedan omprövningsstoppet har också kontrollen av oss assistansanvändare outsourcats på assistansanordnarna, det vill säga kooperativ och företag som bedriver vår personliga assistans. Före 2017 stod det i Försäkringskassans vägledning att assistansanordnare inte skulle efterforska våra behov. Den ströks och därefter började Försäkringskassan kräva att assistansanordnarna själva skulle efterforska oss användare och överpröva våra beslut för att inte riskera stora återkrav.
Det är stora brister i Försäkringskassans utredningar och ofta svårt att förstå vad besluten om återkrav grundas på.
Men assistansanordnare ska inte, och får inte, ta del av besluten i sin helhet om personlig assistans. Våra beslut innehåller ofta en stor mängd känsliga personuppgifter och omfattas därför av sekretess. Försäkringskassans vägledning kan inte stå över sekretesslagstiftningen.
Det är stora brister i Försäkringskassans utredningar och ofta svårt att förstå vad besluten om återkrav grundas på. Dessutom är det mycket svårt att få svar från Försäkringskassan. I en del fall handlar det om att Försäkringskassan rättar sina egna beslut och menar att någon fått rätt till assistans som inte borde fått det – och ställer assistansanordnaren till svars för detta.
Rättsosäker situation
Försäkringskassan kan inte tillåtas ställa sig över lagen. Situationen i dag är fullständigt rättsosäker för oss med assistans och rädslan att bli övervakad och ”tjallad” på är ovärdig. Vi kan inte skilja på människor utifrån funktionalitet. Vi har alla rätt till ett självbestämt liv.