Vårdföretagarna: Risk för att samsjuklighetsreformen misslyckas

Regeringen har nu presenterat sin lagrådsremiss om samsjuklighet och väntas fatta beslut om reformen i slutet av april. Ambitionen är både nödvändig och efterlängtad: att samla ansvaret för vård och behandling hos regionerna och skapa en mer sammanhållen vård för personer med beroende och psykisk ohälsa. 

Många nekas vård

Men mitt i denna omställning växer en oro, så även bland Vårdföretagarnas medlemsföretag. Om ansvarsfördelningen inte blir tydlig och övergången inte hanteras rätt riskerar reformen att skapa ett allvarligt glapp – där människor står utan stöd samtidigt som fungerande verksamheter försvinner. 

För den som lever med samsjuklighet är problemen sällan enkla eller uppdelade i separata fack. Det kan handla om en person med odiagnostiserad adhd som använder droger för att dämpa inre stress och få vardagen att fungera.

För att få rätt hjälp behövs en neuropsykiatrisk utredning och psykiatrisk behandling. Men i dag nekas många sådan vård på grund av sitt pågående substansbruk – samtidigt som de inte klarar att sluta just för att de inte får behandling. Resultatet blir att de inte får hjälp för något av problemen fullt ut. 

Otydlig ansvarsfördelning mellan kommun och region

Det är just denna rundgång reformen är tänkt att bryta. Förväntningarna på samsjuklighetsreformen har varit högt ställda. Men som lagförslaget nu är utformat kvarstår en avgörande brist: ansvarsfördelningen mellan kommun och region är fortfarande otydlig. I praktiken riskerar det att bli upp till varje region att avgöra hur stort ansvar man tar. För en målgrupp som redan i dag faller mellan stolarna är det en farlig utgångspunkt. 

Konsekvensen blir också att utvecklingen riskerar att bli ojämlik. Vissa delar av landet kommer att bygga upp fungerande strukturer, andra inte. För den enskilde kan postnumret fortsatt avgöra om man får vård eller inte. 

Risken är uppenbar: fungerande vård försvinner innan ny kapacitet finns på plats

Samtidigt ser vi redan hur omställningen påverkar systemet här och nu. Kommuner avvaktar med placeringar. Behandlingshem och andra insatser för vuxna med samsjuklighet får minskad beläggning eller tvingas stänga. Det gäller verksamheter som i dag utgör en bärande del av vården och som till stor del drivs av idéburna och privata aktörer. Vissa av dem har funnits i över hundra år. Parallellt saknar många regioner både erfarenhet och upparbetade strukturer för att ta över dessa insatser. 

Personer med samsjuklighet har väntat länge nog

Risken är uppenbar: fungerande vård försvinner innan ny kapacitet finns på plats. Psykiatrireformen genomfördes för trettio år sedan på goda grunder, men skapade nya problem genom en otydlig ansvarsfördelning. Nu riskerar regeringen att upprepa samma misstag. 

För Vårdföretagarna är utgångspunkten enkel. Reformen måste genomföras på ett sätt som stärker – inte försvagar – vården för dem den är till för. Det kräver en tydlig ansvarsfördelning, en genomtänkt övergång och att befintlig kapacitet tas tillvara under omställningen. 

Personer med samsjuklighet har väntat länge nog på en vård som hänger ihop. Vi har inte råd att låta denna reform bli ännu ett exempel på när systemet förändras men problemen kvarstår.