Sjuksköterskeupprop: Utvisa inte våra kollegor!

Vi uttrycker stark oro och besvikelse över de utvisningar som drabbar våra kolleger inom hälso- och sjukvården. Samtidigt visar aktuell rapportering hur äldreomsorgen och delar av hälso- och sjukvården i hög grad upprätthålls av medarbetare med utländsk bakgrund. Detta synliggör en tydlig motsättning mellan vårdens behov och hur nuvarande migrationsregelverk tillämpas.

Kompetenta vårdmedarbetare tvingas lämna Sverige

Sverige står inför omfattande kompetensbrist inom hälso- och sjukvården. Regioner och kommuner beskriver återkommande svårigheter att rekrytera och behålla utbildad personal. Samtidigt utvisas sjuksköterskor och andra vårdmedarbetare som utbildats i Sverige, etablerat sig i samhället och under lång tid bidragit till vårdens kvalitet, kontinuitet och patientsäkerhet. Konsekvenserna drabbar inte endast de personer som tvingas lämna landet, utan även patienter, arbetsmiljö och vårdens långsiktiga hållbarhet.

Motsägelsen blir särskilt tydlig när svenska regioner bedriver internationell rekrytering av sjuksköterskor från bland annat Iran och Turkiet. Dagens Nyheter har nyligen rapporterat om hur Sverige söker sjuksköterskor i Iran och Turkiet för att möta vårdens personalbrist. Det väcker grundläggande frågor om konsekvens och ansvar i den förda politiken. Hur kan Sverige rekrytera vårdpersonal från dessa länder och sedan utvisa personer från samma länder? Dessa kollegor som utvisas talar redan svenska, är utbildade, yrkesverksamma och etablerade här.

Detta kan inte enbart förstås som enskilda administrativa beslut. Situationen synliggör strukturella brister i hur regelverk tillämpas i relation till vårdens behov och till grundläggande etiska principer. När vi aktivt gör oss av med kompetenta och engagerade vårdmedarbetare på grund av stelbenta processer eller administrativa omständigheter väcker det frågor om både systemets rimlighet och politikens trovärdighet.

Patienter hamnar i etiskt oacceptabla situationer

Vi i Svensk sjuksköterskeförenings etiska råd anser att regelverk och myndighetsutövning behöver präglas av större flexibilitet, rättssäkerhet och etisk medvetenhet. Beslut som får långtgående konsekvenser för människors liv och för vårdens funktion måste också vägas mot samhälleliga konsekvenser, mänskliga rättigheter och vårdens grundläggande värden.

Ett samhälle som värnar vårdens etiska principer kan inte aktivt göra sig av med personer vars kompetens vården är beroende av 

Rådet ser även med stor oro på hur patienter hamnar i etiskt oacceptabla situationer. Det förekommer att människor i behov av palliativ vård riskerar utvisning eller inte får sina grundläggande vårdbehov tillgodosedda på grund av osäker rättslig status eller avsaknad av fullständigt personnummer. Detta strider mot sjuksköterskans etiska kod och mot den etiska prioriteringsplattformen som fastslår alla människors lika värde och rätt till vård utifrån behov.

Vård ska ges på god etisk grund och inte utifrån juridisk status. När människor inte får tillgång till vård på lika villkor riskerar tilliten till hälso- och sjukvården att försvagas. Det påverkar inte endast enskilda patienter utan även vårdens professioner, vars uppdrag är att lindra lidande och värna människors värdighet.

Vilket samhälle ska Sverige vara?

Frågan handlar ytterst om vilket samhälle Sverige vill vara. Ett samhälle som värnar vårdens etiska principer kan inte aktivt göra sig av med personer vars kompetens vården är beroende av. Det krävs politik och myndighetsutövning som är förenlig med vårdens etiska grund och med de värden som hälso- och sjukvården är satt att upprätthålla.