Ratio: Vi behöver fler äldrevänliga jobb

Per Skedinger
Docent i nationalekonomi, verksam vid forskningsinstitutet Ratio
Sveriges befolkning åldras snabbt. Samtidigt står många branscher inför en akut kompetensbrist. Äldre kan arbeta längre och bidra positivt till kompetensförsörjningen och till samhällsekonomin, men samtidigt är det tydligt att arbetsmarknaden inte alltid är optimalt anpassad efter deras behov.
I en ny rapport som lanserats av Ratio introducerar jag begreppet ”äldrevänliga jobb”, definierat som yrken med hög förekomst av jobbattribut som äldre värderar högt, till exempel måttlig fysisk belastning, autonomi och inflytande över arbetet samt möjlighet att påverka arbetstidens omfattning och förläggning. Betalningsviljan för sådana jobbattribut – i form av lön man är beredd av avstå från – och förekomsten av attributen kombineras i ett index för äldrevänlighet som visar yrkens relativa attraktionskraft för äldre i förhållande till yngre.
Resultaten visar stora skillnader mellan yrken i äldrevänlighet:
- Mest äldrevänliga: Chefsyrken och it-inriktade yrken med hög utbildningsnivå.
- Minst äldrevänliga: Yrken med hög fysisk belastning och kortare utbildningskrav, som undersköterskor, byggnadsarbetare och städare.
Åtta av tio i äldrevänliga yrken tror att de kan arbeta till önskad pensionsålder, jämfört med knappt hälften i mer belastande yrken. Många i de minst äldrevänliga jobben tvingas alltså lämna arbetslivet tidigare än de själva vill. Det är en förlust både för individen, som förlorar inkomster och social samhörighet, och för samhället, som går miste om de äldres erfarenhet och deras produktion av varor och tjänster.
Många i de minst äldrevänliga jobben tvingas alltså lämna arbetslivet tidigare än de själva vill
Det mest slående resultatet är dock att äldre inte i någon större utsträckning arbetar i äldrevänliga jobb. Tvärtom finns ett svagt negativt samband mellan hur äldrevänligt ett yrke är och hur stor andel äldre som jobbar i det, vilket kan indikera hinder för seniorers deltagande på arbetsmarknaden.
Många av Sveriges seniorer verkar alltså vara felmatchade – inte för att de saknar vilja, utan för att arbetsmarknaden inte erbjuder rätt typ av jobb eller tillräcklig flexibilitet.
Det måste vara attraktivt att arbeta längre
Att skapa fler äldrevänliga jobb är viktigt för att möjliggöra ett längre arbetsliv. Sverige har kommit långt på utbudssidan – bland annat genom höjd pensionsålder, starkare ekonomiska incitament och reformerade socialförsäkringar. Men hindren finns i hög grad på efterfrågesidan.
Jag föreslår tre åtgärder för ett äldrevänligare arbetsliv:
- Flexiblare kollektivavtal. Standardiserade avtal minskar transaktionskostnader, men de hindrar också individanpassade lösningar. Äldrevänliga miljöer har samhällsekonomiska fördelar men kan också medföra kostnader för arbetsgivare, exempelvis för anpassning av arbetsplatsen, administration och schemaläggning. Möjligheten för seniorer att gå ner i arbetstid, byta arbetsuppgifter och att samtidigt anpassa lönen nedåt bör utökas.
- Livslång kompetensutveckling. Eftersom många seniorer arbetar i mindre äldrevänliga yrken krävs bättre möjligheter att vidareutbilda sig till mindre fysiskt krävande jobb.
- Bekämpa åldersdiskriminering. Arbetsgivare som vill profilera sig mot erfarna arbetstagare bör uppmuntras. Certifiering av företag som ”äldrevänliga” har visat sig användbar i USA och kan inspirera svenska arbetsgivare.
Sammanfattningsvis måste svensk arbetsmarknad ställas om för ett längre arbetsliv – inte genom tvång att arbeta längre, utan genom att göra det möjligt och attraktivt att göra det.












