Marco Rubio låter som Benjamin Dousa

Nyligen kallade Elon Musk den amerikanska biståndsmyndigheten USAID för ”en kriminell organisation”. Myndigheten, menar Musk, är ”bortom möjlighet till reparation” och därför ska tjänsterna minskas i antal, anslag dras in och den politiska kontrollen öka. Det sätter hela världens utvecklingsarbete i gungning.

USA är världens största biståndsgivare och står för 42 procent av det humanitära biståndet. När landet nu ska minska sitt internationella engagemang drabbas allra främst jämställdhetsarbetet hårt. Beslutet om USAID är i linje med Trumps tidigare kvinnofientliga politik. Vid maktskiftet var presidenten rekordsnabb med att besluta om en ny Global Gag Rule som villkorar biståndsorganisationers finansiering med att de avslutar sina projekt för sexuell och reproduktiv hälsa.

Kanske hämtade Musk och Trump inspiration från Sverige? Här har Tidöregeringen mer än halverat Sveriges stöd till FN:s jämställdhetsorgan UN Women sedan 2022. Och sedan dess har regeringen fortsatt minska biståndet till kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa. Det klassiska enprocentsmålet – det vill säga att en procent av Sveriges bruttonationalinkomst ska gå till internationellt bistånd – är avskaffat och bortglömt.

Rubio låter som Dousa

Nu behöver Sverige en feministisk utrikespolitik mer än någonsin. Den tidigare S-märkta utrikespolitiken innebar att Sverige gick före med ett stärkt jämställdhetsarbete i de globala klimat- och miljöfonderna. Det intensifierade fokuset på kvinnorättsfrågor bidrog till ett ökat kvinnligt politiskt deltagande och inflytande genom ny lagstiftning i flera länder. Ett dussintal länder tog efter, däribland Frankrike och Tyskland. EBA:s experter som utvärderat politiken är eniga om att den gett avtryck. En feministisk utrikespolitik var ett ställningstagande mot ökade familjekonservativa krafter i världen.

I stället för att vara en humanitär röst i världen har Tidöregeringen och biståndsminister Benjamin Dousa tagit av sig den feministiska ledartröjan och avslutat viktiga kvinnorättssatsningar i biståndspolitiken. När USA:s utrikesminister Marco Rubio sa att biståndet "misslyckats att främja nationella intressen” skulle lika gärna kunna vara Benjamin Dousas ord. Men än så länge är biståndsverksamheten i Sverige inte lika drastiskt igenbommad. Här kvävs i stället fattigdomsbekämpningen långsamt ihjäl av det populistiska ihopflätandet med migrations- och handelspolitiken. Regeringens diffusa nya skrivningar i reformagendan om att utrikeshandeln ska genomsyras av jämställdhet är ingen tröst. När regeringen ska skära ner är det kvinnors rättigheter som får ta smällen.

Tänk om, regeringen

För SSU råder det inga tvivel – Sverige behöver återinföra både den feministiska utrikespolitiken och enprocentsmålet. I stället för att skära ner på det svenska biståndet måste regeringen markera mot USA:s misogyna politik. Politiska prioriteringar ska speglas i finansiella medel. Våra anslag till Sida borde peka uppåt på ett lika självklart sätt som anslagen till Försvarsmakten pekar uppåt. Annars är Sverige inte mycket bättre än Musk och Trump.