Låt inte Arbetsförmedlingen återta hela matchningsuppdraget

En diskussion om Arbetsförmedlingens nedlagda lokalkontor har åter blossat upp. Unionen menar att Arbetsförmedlingens största problem är att den inte finns lokalt, närmare bestämt i endast 81 av 290 kommuner. Det innebär betydande likvärdighetsproblem, enligt fackförbundet.

Rulla inte tillbaka reformen

Arbetsförmedlingen svarar att myndigheten nu prioriterar sitt kärnuppdrag. Myndigheten pekar på att närvaron måste bedömas utifrån hur stödet faktiskt fungerar för arbetssökande och arbetsgivare. Även arbetsmarknadsministern och oppositionen flaggar för att de vill rulla tillbaka reformen som ett sätt att förbättra myndighetens funktion.

Visst finns utmaningar med myndighetens nuvarande närvaro i landet, men fel slutsatser dras om hur detta bör åtgärdas. Givet den höga arbetslösheten borde politiken handla om hur vi ser till att fler arbetssökande kan delta i insatser och utbildningar som leder till jobb. Vägen framåt måste handla om hur samtliga aktörer får rätt förutsättningar att erbjuda arbetssökande ändamålsenligt stöd.

Arbetsförmedlingens låga förtroende är inte en följd av reformeringen, utan ett av skälen till att den genomfördes 

För avståndet till ett myndighetskontor är i sig inte ett tillräckligt mått på en fungerande arbetsförmedling. Fokus på kärnuppdraget är i grunden rimligt, men det borde handla om huruvida myndigheten klarar tillgänglighet, kvalitet och effektivitet i myndighetsutövningen. Här har tillsynsmyndigheter som Justitieombudsmannen under flera år pekat på betydande brister, oberoende av var kontoren ligger.

Företag har lågt förtroende för Arbetsförmedlingen

Att den statliga närvaron har minskat är inte heller ett argument för att Arbetsförmedlingen ska återta hela matchningsuppdraget i egen regi. För arbetssökande är det avgörande att rätt stöd finns, inte vilken aktör som levererar. Udden riktas alltjämt mot fristående aktörer som arbetar på uppdrag av Arbetsförmedlingen, när kritiken borde riktas mot otillräcklig uppföljning och kontroll från myndigheten.

Bekvämt nog glömmer debattörer ofta att hänvisa bristerna i hanteringen av delar av reformeringen. För det är först under det senaste året som Arbetsförmedlingen infört grundläggande styrmekanismer som betyg, resultatöversyner och avtalsuppföljning för de upphandlade leverantörerna på matchningsmarknaden. Över 150 avtal har hävts, vilket är ett nödvändigt steg i rätt riktning. Detta kom dock efter flera år av utebliven marknadsstyrning.

Precis som Unionen nämner finns ett lågt förtroende för Arbetsförmedlingen. Ytterst få företag använder myndigheten som rekryteringskanal, vilket understryker behovet av kompletterande och specialiserade aktörer. Om myndigheten ska lyckas med att prioritera sitt kärnuppdrag måste det också märkas i form av mer träffsäkra bedömningar, större förmåga att lotsa arbetssökande till rätt insats i rätt tid samt bättre och mer varaktiga relationer till leverantörer.

Fler lokalkontor löser inte problemet

Arbetsförmedlingens låga förtroende är inte en följd av reformen, utan ett av skälen till att den genomfördes. Den största utmaningen för Arbetsförmedlingen handlar om att göra rätt arbetsmarknadspolitiska bedömningar och att anvisa arbetslösa till lämpliga insatser och utbildningar. Tvärtemot vad kritikerna hävdar kan fler lokalkontor inte lösa problemet.

Det är styrningen – inte utförarformen – som avgör resultaten. Vägen framåt är därför en renodlad myndighetsroll, bättre uppföljning och kontroll, samt stärkt lokal samordning där den verkligen behövs.