Personer med NPF möts av stängda dörrar på arbetsmarknaden

Rapporterna om hur svårt det är att rekrytera personal duggar tätt i dessa dagar. Företagen skriker efter folk i många olika branscher gällande alla möjliga olika yrken – industrin, åkerinäringen, taxi, it-företagen, vården och äldreomsorgen är några av dem som inte kan fylla sina vakanser. Bristen finns inte bara i storstäderna utan också i tillväxtregioner runt om i landet. Resultatet blir att Sverige går miste om viktiga investeringar och att samhällsekonomin påverkas negativt.

Unga fast i utanförskap

Märkligt nog har personalbristen inte gjort det lättare för personer med funktionsnedsättningar såsom adhd, och autism eller annan neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) att få jobb. Där är arbetslösheten fortsatt skyhög. Gruppen unga som varken arbetar eller studerar fortsätter också att växa. Särskilt svårt är det för unga med funktionsnedsättningar som också har en psykiatrisk problematik.

Att aldrig någonsin komma in på arbetsmarknaden är ett gigantiskt mänskligt och samhälleligt resursslöseri som vi inte har råd med.

På pappret finns många olika stödåtgärder som ska råda bot på dessa svårigheter. En bred arsenal av såväl statliga som kommunala insatser i form av lönebidrag, SIUS-konsulenter, information, vägledning, utbildning, arbetsträning/praktik, arbetsmarknadsanställningar, arbetshjälpmedel ska förhindra att dessa unga fastnar i långtidsarbetslöshet.

Tyvärr är våra medlemmars upplevelse att insatserna är okända, svårtillgängliga och ganska sällan används. Brist på stöd från psykiatrin, skolsvårigheter som ingen tog tag i tillräckligt tidigt, en ineffektiv Arbetsförmedling och stuprör som förhindrar en effektiv samverkan mellan de olika aktörerna gör att denna grupp blir kvar i utanförskap.

Stängda dörrar

Socialstyrelsen publicerade för ett par år sedan en registerstudie som visar att långt under 50 procent av vuxna med adhd har ett jobb. Även om vi saknar färsk statistik för våra övriga medlemsgrupper vet vi att många möts av stängda dörrar när de söker jobb. Alldeles för många arbetsgivare väljer bort arbetssökande som med bra inskolning och adekvat stöd skulle kunna bli en stor tillgång i verksamheten. Detta är en stor förlust både för både individen och för samhället. Dagens unga har ett långt, 50-årigt arbetsliv att se fram emot. Att aldrig någonsin komma in på arbetsmarknaden är ett gigantiskt mänskligt och samhälleligt resursslöseri som vi inte har råd med.

Oavsett vilken regeringen som tar vid efter valet är detta ett område som kräver krafttag och politiska beslut. En statlig kommission med bred sammansättning med representanter från skolan, vården, arbetsmarknadens parter, Arbetsförmedlingen samt Försäkringskassan bör få i uppdrag att komma med förslag på hur de glapp som finns i systemet och som hittills inte kunnat knäcka långtidsarbetslösheten ska lösas.

En modern syn på mångfald

Kraven från oss vänder sig också till arbetsgivarna som i en tid av brist på arbetskraft måste förändra sina attityder och tillämpa en modern syn på mångfald, där alla tillåts vara med och bidra efter förmåga. Vi befinner oss trots allt i en tid där möjligheterna att påverka sin egen arbetssituation hela tiden ökar. Egna hjälpmedel, flexibel arbetstid och individuella anpassningar blir alltmer självklart och används som ett säljande argument när man beskriver en attraktiv arbetsplats.

Vi uppmanar er att se en rejäl introduktion och adekvata anpassningar som investeringar. Det kommer att vara bra för er verksamhet och berika hela arbetsplatsen.