Arbetsmarknad
Jimmie Åkesson har varit den mest framgångsrika partiledaren på 2000-talet, sett till utvecklingen av väljarstödet. Hans ställning i partiet är ohotad och tidigare interna bråk har antingen lösts genom att kritiker har uteslutits eller blivit flyttade på.
Under hans ledning har flera partier omprövat sin hållning till SD och partiledare i både Moderaterna och Liberalerna har fått sluta delvis på grund av sin relation till Sverigedemokraterna.
Jimmie Åkesson har varit den mest framgångsrika partiledaren på 2000-talet, sett till utvecklingen av väljarstödet.
Framgångarna har gjort honom oantastlig. Inte ens när det blossar upp till plötsliga stormar – som senast när partiet ställde sig bakom ett beslut av vapnet AR15 eller när en MC–topp går på hans bröllop – så påverkar det förtroendet för partiledaren i någon större utsträckning, varken bland de partiaktiva eller bland väljarna.
Han har partiet i sin hand så länge han vill.
Jimmie Åkessons rockstjärnestatus inom SD är väl dokumenterad. Det är ingen metafor, han är den enda partiledaren som haft en festival i sin hemstad.
”Ett historiskt bakslag”
Förra året gjorde Sverigedemokraterna ett dåligt val för första gången under sin tid med Jimmie Åkessons som partiledare. Partiet backade med två procentenheter, men försvarade sina mandat i Europaparlamentet. 13 procent var en missräkning, och på vissa håll i partiet började besvikelsen pysa ut.
I valanalysen som partiet delvis offentliggjorde för ungefär två månader sedan kallades resultatet för ett ”historiskt bakslag”. Två av orsakerna till valresultatet var strategiska, menade riksdagsledamoten Martin Kinnunen och referensgruppen som skrev rapporten. Den ena anledningen var samarbetet med regeringen, något som gör att partiet inte kan samla samma missnöjesröster som tidigare.
Den andra anledningen var att gräsrötterna i för stor utsträckning var soffliggare i valet, något som också kan förklaras med att SD har fler EU-skeptiska väljare än andra partier.
Men den tredje orsaken som pekades ut är den som är mest intressant.
Partiet själva medgav påverkan
TV4:s omtalade och sedermera prisade granskning ”Undercover i Trollfabriken” slog ner som en bomb i valrörelsen, delvis för att Jimmie Åkesson själv plockade upp handsken och gick till motattack mot TV4 i ett tal. Rapporteringen beskrevs av partiledaren som ”utstuderad manipulation” och en ”gigantisk inhemsk påverkansoperation” i ett tal på Youtube.
Motattacken var ingen valvinnare.
”Huruvida detta avskräckte väljare i någon omfattning är osäkert men sannolikt finns en negativ indirekt effekt genom att enskilda företrädares förtroende drabbades negativt”, skrev Kinnunen med flera i valanalysen.
Deras ständigt oppositionella retorik har stuckit ut i den politiska debatten och det har tidigare burit frukt i form av ett ökat väljarstöd. Men när han höjde tonläget mot TV4 blev reaktionerna så pass påtagliga att det till och med togs upp i partiets egna valanalys.
Även relationen med övriga Tidöpartier påverkades, om än kortsiktigt.
Men frågan är hur länge han blir kvar på scenen.
Vem skulle kliva fram om han slutar?
Jimmie Åkesson har haft som uttalat mål att SD ska sitta i regering. Just nu ser det inte särskilt lovande ut i opinionen, eftersom oppositionen har en tydlig ledning i mätningarna. Men kommer han vilja sitta fyra år till i opposition om det går illa för SD i valet nästa år? Partiet har professionaliserats i riksdagsarbetet, men räcker det? Överlever ens Liberalerna i riksdagen, och finns det överhuvudtaget en sportslig chans för Tidöpartierna att hålla kvar vid makten då?
Vem skulle kunna kliva fram om han slutar? Förut sa man Henrik Vinge, Tobias Andersson eller Jessica Stegrud, men det tar tid för en partiledare att få förtroende bland väljarna. Det är ganska profillöst bakom Åkesson just nu, det problemet har varken Socialdemokraterna eller Moderaterna, de två andra stora partierna som dominerar svensk politik just nu.
Med Vinge eller Stegrud fortsätter professionaliseringen av partiet. Men med Tobias Andersson kan man vänta sig något helt annat.
Den nya generationen dansar inte efter samma pipa
Partiet har en ny generation Sverigedemokrater som har kommit in i partiet långt Jimmie Åkesson, många är i samma ålder som Jimmie Åkesson var när han själv tog över partiet.
Partiledarveteranen lyckades städa upp i leden, ta partiet in i riksdagen och sedemera hela vägen till ett regeringssamarbete, men vad händer sen då?
Om Jimmie Åkesson kliver av kommer partiet att ställas in för en ny verklighet. Det finns falanger i partiet som är mer radikala än Jimmie Åkesson och hans partiledning. Det stod mer än tydligt när partiledningen beslutade sig för att stå bakom ett förbud av AR15-gevär. Missnöjet var högljutt, till och med näringsutskottets ordförande Tobias Andersson kritiserade partiledningen offentligt.
Vid förlust ser läget helt annat ut för partiet.
Tobias Andersson är en nyckelperson i den mer högljudda och konfliktsökande delen av partiet. Tidigare pekades han ut som en möjlig framtida partiledare.
Under Åkesson har SD blivit en folkrörelse
Det finns europeiska exempel på partier med liknande värderingar som har fått stora problem när den starka ledaren avgått. Det har i vissa fall slutat med splittringar, andra med helt nya partier. Fram tills nu har Jimmie Åkesson och hans allierade kunnat utmanövrera interna kritiker genom att antingen utesluta dem eller flytta på dem.
Men trots det är ställningen för Jimmie Åkesson fortfarande stark. Jimmie Åkesson har bidragit till att Sverigedemokraterna i Sverige har blivit en folkrörelse som finns i hela Sverige.
Om han vill sitta kvar efter valet och om Tidöpartierna vinner valet vill Jimmie Åkesson bli minister. Det har varit det långsiktiga målet under hela 2010-talet. Då sitter han med största sannolikhet kvar.
Vid förlust ser läget helt annat ut för partiet.
Med sina 20 år vid makten är han den längst sittande partiledaren sedan Alf Svensson. Om han själv känner för det kan han säkert sitta i minst tio år till. För partiets bästa kanske han inte ens har något val.
anton@altinget.se
