Prenumerera
Annons
Debatt

Fackligt upprop: Våra medlemmar i offentlig sektor är på väg att krascha

”Är kvinnodominansen en av orsakerna till att politiker inte tar de galopperande arbetsmiljöproblemen i offentlig sektor på allvar?”
”Är kvinnodominansen en av orsakerna till att politiker inte tar de galopperande arbetsmiljöproblemen i offentlig sektor på allvar?”Foto: Magnus Lejhall/TT/Viktoria Bank/TT
5 mars 2026 kl. 04:00

F

Se undertecknarna i rutan

Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Samtliga debattörer

Britta Lejon
Ordförande OFR och Fackförbundet ST
Anna Olskog
Ordförande Sveriges Lärare 
Veronica Magnusson
Ordförande Vision 
Sineva Ribeiro
Ordförande Vårdförbundet 
Heike Erkers
Ordförande Akademikerförbundet SSR 
Katharina von Sydow
Ordförande Polisförbundet 
Stefan Morin
Ordförande Officersförbundet 
Caroline Nilsson
Ordförande Försvarsförbundet
Johan Lindgren
Ordförande TULL-KUST 
Magnus Konradsson
Ordförande Förbundet reservofficerarna 
Simon Norrthon
Ordförande Fackförbundet scen och film 

Ohälsan i psykiska diagnoser är stor i offentlig sektor, och arbetsmiljön är orsaken. Nils Öberg, Försäkringskassans generaldirektör, säger att ”det är anmärkningsvärt att den psykiska ohälsan har etablerats på den här nivån” och drar slutsatsen att ”det finns ett ansvar att utkräva av stora offentliga arbetsgivare”.  Efter att ha inspekterat svensk sjukvård och konstaterat stora brister är Arbetsmiljöverkets generaldirektör Lars Lööw tydlig med att arbetsmiljöfrågor måste hanteras på högsta nivå.

Hög arbetsbelastning och bristande återhämtning

Statliga myndigheter har också stora problem. Trenden är densamma i allt från kultur till kriminalvård och handläggande myndigheter: verksamheter som inte står i politikens centrum kvarstår anspråken, men förutsättningarna urholkas.

Rapport efter rapport visar att långvarig sjukfrånvaro i välfärden i hög grad hänger samman med hög arbetsbelastning, låg kontroll och brist på organisatoriskt utrymme för återhämtning och rehabilitering. Ändå formuleras problemet ofta som att det handlar om individens bristande motståndskraft eller rehabiliteringsvilja.

Det är ett bekvämt men felaktigt sätt att beskriva verkligheten. När rehabiliteringsinsatser misslyckas därför att arbetet inte går att anpassa, då ligger inte felet hos den sjukskrivne utan i hur arbetet är konstruerat.

De offentliga verksamheterna är kvinnodominerade. Både kvinnor och män i dessa verksamheter tillåts år efter år ha arbetsmarknadens sämsta arbetshälsa. Är kvinnodominansen en av orsakerna till att politiker inte tar de galopperande arbetsmiljöproblemen i offentlig sektor på allvar?

Mindre resurser och ökade krav

Offentliga verksamheter är politiskt styrda verksamheter. Vi ser stora löften parade med små resurser. Det beslutas om ”effektiviseringar” och produktivitetsavdrag. Vinster med digitalisering och omorganisationer räknas hem innan de uppstår, vilket innebär mindre resurser samtidigt som vi både ska lära nytt och upprätthålla verksamhet. Det går ett tag – i kris eller i övergående förändring – men när det blir normalläge kraschar våra medlemmar.

Arbetsmiljö och verksamhetens kvalitet hänger ihop

Vi utvecklar förutsättningar för arbetsmiljöarbete tillsammans med arbetsgivarna i SKR och Arbetsgivarverket, men traditionellt arbetsmiljöarbete når inte de ekonomiska och strukturella frågor som sätter ramarna för arbetsmiljön i offentlig sektor. Förutsättningarna avgörs genom politiska beslut, och det är där åtgärder måste vidtas och ansvar utkrävas.

Regeringen tillsätter i dagarna en kriskommission för vården. Det är välkommet men otillräckligt. Dels är problemen extremt stora även i resten av offentlig sektor. Dels räcker inte ord. Ska förbättringar ske i vardagen ute på arbetsplatserna måste mer resurser avsättas. Politikerna måste visa att de förstår att deras handlingar formar offentlig sektors arbetsmiljöer.

Investera i de anställda

Vi har ett antal förslag:

  • anslå resurser till våra viktiga arbetsplatser i både kommun, region och stat på en nivå som motsvarar förväntningarna.
  • avsätt medel till forskning och utveckling om riktiga effektiviseringar. Utvecklingsarbete behöver drivas parallellt med den löpande verksamheten.
  • ställ krav på att myndighetsledningar, kommunala nämnder och ledningsgrupper ska kunna redogöra för hälsoläge, arbetsmiljöns status och förutsättningar på samma sätt som de i dag ska kunna redogöra för budget.
  • förstärk reglerna kring systematiskt arbetsmiljöarbete så att återrapporteringen inte bara ska gälla arbetsmiljöarbetet – policy, rutiner med mera – utan också hälsoläge och faktiska åtgärder.
  • gör arbetsmiljöfrågorna till en del i regeringens myndighetsdialog.
  • ställ krav på att bedöma konsekvenserna för arbetsmiljön inför förslag i utredningar, regeringsbeslut, kommunala nämndbeslut och budget.
  • stärk kompetensutvecklingen. Investeringar i anställdas förmåga minskar risken att anställda slutar för att de känner sig negligerade och slitna.

Det handlar inte bara om personalens hälsa. Arbetsmiljö och verksamhetens kvalitet hänger ihop. Frånvarande lärare undervisar inte, sjuka handläggare innebär längre väntetider, vårdpersonal som lämnat jobbet hjälper ingen att bli frisk. När politiken accepterar höga sjukskrivningstal som ett slags normaltillstånd urholkas både kompetensförsörjning och medborgarnas förtroende för välfärden.

Annons
Altinget logo
Stockholm | Köpenhamn | Oslo | Bryssel
Politik på allvar
AdressJohannesgränd 1111 30 StockholmRedaktionen+46 (0)8 12 13 14 24red@altinget.sePrenumerationsärenden+46 (0) 73 529 99 09adm@altinget.seOrg.nr. 556980-5269
Tillförordnad chefredaktör och Stf ansvarig utgivare Anton SällCFOAnders JørningKommersiell direktörLars GrafströmVdAnne Marie KindbergOrdförande och utgivareRasmus Nielsen
Copyright © Altinget, 2026