Det här missar Produktivitetskommissionen

Nyligen presenterade Produktivitetskommissionen sitt slutbetänkande. Målet har varit att identifiera brister som hämmar svensk konkurrenskraft och att presentera en åtgärdslista då hög produktivitet och konkurrenskraft leder till ökat välstånd.

Uppmärksamma immateriella tillgångar

Bland de många förslagen finns ett kapitel med rubriken ”Immaterialrätt – en konkurrensfördel för Sverige?” Observera frågetecknet! Det är välkommet att detta rättsområde äntligen uppmärksammas då det har en avgörande betydelse för svensk konkurrenskraft. Det är länken mellan utvecklingsresultat och ekonomiskt värdeskapande.

Några av problemen är höga rättegångskostnader vid svenska patenttvister och svag information, vilket rapporten också nämner. Det gäller nuvarande lagstiftning, avsaknaden av studier över innovatörernas rättssituation samt myndigheternas ointresse för de mindre aktörernas situation.

Kan avsaknaden på information bero på att rättssystemets svagheter sannolikt skulle blottläggas? Värt att notera är att mer än 90 procent av västvärldens börsvärden utgörs av immateriella tillgångar – både skyddade och oskyddade.

Dyrt att finansiera en tvist

Vi vill lyfta några andra fundamentala luckor som inte har lyfts av Produktivitetskommissionen och som förtjänar mer uppmärksamhet.

”Nya företag bidrar inte bara med nya produkter, tjänster och teknologier utan skapar även ett konkurrenstryck som pressar befintliga företag att förbättra sin produktivitet och förnyelseförmåga medan lågproduktiva företag läggs ned”, skriver två forskare i en färsk SNS-rapport. Patenttvister är mycket vanliga. Var tionde mindre företag i EU som innehar patent rapporterar att de blivit utsatta för intrång. De höga rättegångskostnaderna gör dessa nya företag sårbara. De körs enkelt över av etablerade företag vid tvister.

Nya generationer av entreprenörer tvingas hela tiden att skaffa sig egna dyrköpta erfarenheter.

När företag med högproduktiva lösningar omsätter mindre än en miljard kronor riskerar en intrångstalan företagets existens. Vid en lägre omsättning har bolaget ofta svårt att finansiera en tvist.

En annan faktor är lagen om företagshemligheter, den är inte anpassad till de mindre aktörerna. Trots att den uppdaterades nyligen omfattar den inte kommersiella nyheter. Den kräver omvänd bevisbörda och rättegångarna blir ofta kostsamma. Exempelvis kostade ”BankID-målet” 50 miljoner kronor för den förlorande parten.

Svensk produktivitet missgynnas

Ett annat problem är att det saknas studier av immaterialrättens effekter i Sverige. Det finns ingen elementär statistik över de mindre aktörernas kostnader och skyddens effekter. Aktuella kostnader och utfall av tvister och rättegångar saknas likaså. Det betyder att entreprenörer, myndigheter och policymakare tvingas bygga sina strategier på mycket tunt underlag. Skillnaden mot evidenskraven inom medicinsk och naturvetenskaplig verksamhet är milsvid.

Erfarenhetsåtervinningen hos både myndigheter och mindre aktörer är således undermålig. Nya generationer av entreprenörer tvingas hela tiden att skaffa sig egna dyrköpta erfarenheter.

Regeringskansliets arbetsgrupp för att utveckla immaterialrätten har ett stort pensum att hantera. Det är en fråga om flera decenniers försummelser. Det missgynnar svensk produktivitet och kostar mindre aktörer mångmiljonbelopp varje år.