Att hjälpa långtidsarbetslösa är vårt viktigaste uppdrag

Arbetsförmedlingen har, precis som Edward Hamilton skriver, ett lågt förtroende i olika mätningar. Det är allvarligt.

En orsak är att vi inte gör det vi ska tillräckligt bra. Kötiderna i telefon är, till exempel, precis som Hamilton nämner, för långa. Vi arbetar hårt och målmedvetet för att komma till rätta med det. Under våren har kötiderna kortats och i dagsläget får alla som ringer in en köplats. Vi har mycket kvar att göra, men utvecklingen går åt rätt håll.

Stödja personer som riskerar att bli långtidsarbetslöa

Men jag tror också att det låga förtroendet handlar om att Arbetsförmedlingens uppdrag inte motsvarar det som människor förväntar sig.

Arbetsförmedlingen har tre huvudsakliga uppgifter: att kontrollera att ersättningar används som avsett, att bekämpa välfärdsbrottslighet och sist, men inte minst, att stödja dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa. Det handlar om personer som är utomeuropeiskt födda, arbetssökande med högst förgymnasial utbildning, de arbetslösa som är 55 år eller äldre samt personer med en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. 70 procent av de inskrivna arbetslösa tillhör en eller fler av de här grupperna.

Arbetssökande som står nära arbetsmarknaden och som har utbildning, erfarenhet och nätverk förväntas klara sitt jobbsökande på egen hand med stöd från våra digitala tjänster. Det är så vårt uppdrag ser ut.

Forskningen visar vad som fungerar

Hamilton frågar om insatser i form av sammanhållet matchningsstöd i myndighetens regi är rätt väg att gå. Forskning visar att det är detta – skräddarsydda insatser i form av arbetsmarknadsutbildningar, praktik eller subventionerade anställningar – som fungerar för de arbetssökande som står långt ifrån arbetsmarknaden. I vissa fall behövs även stöd på annat håll först för att arbetssökande ska kunna tillgodogöra sig Arbetsförmedlingens insatser. Om hälsan är ett hinder kan det behövas insatser från vården; om bristande skolgång eller kunskap i svenska är ett hinder har kommunerna ett ansvar.

Till sist: Det är Sveriges arbetsgivare som skapar sysselsättning och vi kan aldrig lösa vårt uppdrag utan ett nära arbetsgivararbete. I det arbetet fokuserar vi, i enlighet med vårt uppdrag, på de arbetsgivare som är öppna för breddad rekrytering, med eller utan statligt stöd.