Timbro: Det luktar populism om Liberalernas skärmhat

Dagens debatt om skärmens roll i barnuppfostran och skolan påminner om när Maj Britt Theorin (S) ville förbjuda parabolantenner på 1980-talet. Men i dag är det inte vänsterpartierna som agerar som Astrid Lindgrens Prussiluska. I stället är det Liberalerna som greppat pekpinnen och tillsammans med borgerliga opinionsbildare försöker uppfostra folket.

Teknik slår politik

På äkta folkpartistiskt manér vill Johan Pehrson sätta barnlås på sociala medier och hans partikamrater pratar om att ”gå från skärm till pärm” i skolan. Intentionerna kan tolkas som goda, men Liberalernas skärmhat har gått för långt.

Teknik slår nämligen alltid politik. I ett fritt och öppet samhälle går det inte att förbjuda teknikutvecklingen. I stället måste vi lära oss att integrera den nya tekniken i skolan, arbetslivet eller barnuppfostran.

Det nya skärmhatet rimmar illa med den svenska traditionen.

Precis som med TV:n eller datorerna har skärmarna blivit en naturlig del av vårt samhälle. Att försöka förbjuda eller rensa ut dem från skolans värld är därför poänglöst. Självfallet ska inte skärmen ta över undervisningen eller ersätta föräldraskapet. Men precis som att jag ibland fick titta på film i undervisande syfte under min skoltid måste skärmarna också kunna integreras i dagens undervisning.

För vad är egentligen alternativet? Ska vi i Sverige försöka uppfostra en generation som inte tillåts använda ny teknik?

Osvensk syn på teknik

Det är ett ganska osvenskt sätt att se på tekniska hjälpmedel. Vårt lands styrka bygger mycket på utvecklingsoptimism och svenskarnas förmåga att snabbt ta till sig ny teknik. Det nya skärmhatet rimmar illa med den svenska traditionen.

Visst finns det problem med skärmarna. Föräldrar som sätter en skärm i händerna på sina barn i stället för att umgås med dem kan möjligen beskrivas som lata. Men kritiken mot skärmarna är onyanserad. Min generation växte upp med TV och datorer. Många av oss spelade dator- eller TV-spel flera timmar varje dag – men det blev folk av oss också.

Och självfallet ska inte skärmarna ersätta handskrift eller läsning i skolan. Miniräknaren ersatte inte huvudräkningen, men den används naturligt i matematikundervisningen. Samma sak bör gälla för skärmarna. Skolan kan inte vara en skyddad verkstad där ny teknik inte släpps in bara för att Liberalerna tycker att ungdomarna slösurfar för mycket. Det viktiga med skolan är att man lär sig, inte hur man lär sig.

Skadlig moralpanik

Att fasa ut skärmarna från skolan eller börja peka finger åt föräldrar som ibland låter sina barn titta på telefonen eller plattan är destruktivt. Liberala politiker ska hålla sig borta från barnuppfostran och fokusera på sådant som de faktiskt kan påverka, inte göra tomma utspel om skärmtid och sociala medier.

Moralpanik är aldrig bra. Den har fått skärmdebatten att spåra ur. Äldre kommer alltid förfasas över dagens ungdom. De kommer alltid vilja förbjuda och reglera deras påstått destruktiva vanor. Men i slutändan är det lönlöst. Liberalernas fäktande mot de digitala väderkvarnarna är inget annat än desperat populism.