Debatt

Riksförbundet DHB: Inför nationell strategi för distansundervisning

DEBATT. Det är av yttersta vikt att skollagen efterlevs så att elever med språkstörning får rätt stöd även vid distansundervisning. För att hjälpa skolorna bör Skolverket införa nationella riktlinjer, skriver Jan Höglund och Anna Gabrielson, Riksförbundet DHB. 

Foto: Jessica Gow/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.
Jan Höglund
Ordförande, Riksförbundet för döva, hörselskadade barn och barn med språkstörning
Anna Gabrielsson
Generalsekreterare, Riksförbundet för döva, hörselskadade barn och barn med språkstörning

I den pågående pandemin stänger skolor, men undervisningen kan inte avstanna. Det har inneburit att skolor har varit tvungna att ställa om till att ha lektioner på distans. Det kan öppna nya möjligheter för undervisning, men när stora delar av den flyttas in i den digitala världen ställs större krav på lärare såväl som elever.

Just nu är det av yttersta vikt att det finns en tydlig plan för distansundervisningen. Lärarna och elever måste ges förutsättningar för distansundervisning så att elever som har språkstörning inte hamnar på efterkälken.

Bristfällig kompetens

Redan innan regeringen rekommenderade landets gymnasieskolor att undervisa på distans, kunde vi i årsredovisningen från Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) se att elever med språkstörning uppnådde kunskapskraven endast i begränsad omfattning.

Utöver det har samma myndighet i en enkät som heter ”Vi behöver öka kunskapen kring språkstörning” (från 2018 visat att lärare har bristfällig kompetens i att stötta elever med språkstörning.

Varje gång en elev med språkstörning inte får rätt förutsättningar för att göra sitt bästa i skolan, sviker skolan den här individen. 

Jan Höglund och Anna Gabrielsson, Riksförbundet DHB

För elever med språkstörning framkommer det i enkäten att det bara är ”drygt hälften av gymnasieskolorna (175 skolhuvudmän och 365 skolor) som svarar att de har rutiner för att följa upp kunskapsresultaten för elever med språkstörning”. I samma studie uppger närmare 80 procent av tillfrågade grundskolor (F-9 och F-6-skolor) att de hade rutiner för uppföljning.

Uppföljning är avgörande

Att man inte följer upp elevers kunskapsutveckling, och att den siffran ökar ju högre upp i utbildningssystemet man kommer, är oroväckande. Om vi inte vet hur det går för elever med språkstörning, och inte heller kan ta reda på varför resultaten uteblir, så blir det svårt att sätta in effektiva stödåtgärder.

Att lärarna kontinuerligt följer upp elevernas kunskapsresultat är avgörande för att ge eleverna goda förutsättningar i skolan.

Uppenbara brister

Vidare handlar det om att ha en lärmiljö där eleven har möjlighet att tillgodogöra sig undervisningen. När det brister i kompetens innebär det en påverkan på den lärmiljö som finns på skolorna.

Drygt 66 procent av skolorna upplever sig ha tillgång till specialistkompetens, under det att nästan alla (94 procent) av de tillfrågade skolhuvudmännen hävdar att specialistkompetens, som specialpedagog, finns att tillgå på central nivå. Det tycks alltså vara oklart för många skolor hur de kan få kompetenstillskott och därmed är risken för brister i lärmiljöer uppenbar.

Stor utmaning

Behovet av kompetens torde inte minska när eleverna nu ska studera hemifrån på egen hand framför sin dator. Studier på distans för personer som tidigare varje dag har gått till ett klassrum med en lärare som leder undervisningen, är en utmaning för de flesta elever. Emellertid är det en ännu större utmaning för elever som skolan redan tidigare har uppgett att de inte har tillräckliga resurser att stötta. Därför har nu skolorna ett oerhört viktigt uppdrag i att säkerställa att elever med språkstörning, oavsett skolnivå, ges de insatser de har rätt till.

Behov av riktlinjer

Varje gång en elev med språkstörning inte får rätt förutsättningar för att göra sitt bästa i skolan, sviker skolan den här individen. Därför vill vi se att skolor upprättar riktlinjer för hur lärare kan stötta elever med språkstörning. Riktlinjer där pedagogik, hjälpmedel, samverkan med andra aktörer runt elever, elevhälsoinsatser och distansundervisning ska framgå.

Skolan behöver samla, vässa och dokumentera sin kunskap om språkstörning. Riktlinjerna kan finnas på skolhuvudmännens hemsida.

Ambition räcker inte 

Många skolor har ambitionen att efterleva skollagen och ge eleverna den bästa undervisningen, men att ha ambitionen är inte tillräckligt och en elev har bara en begränsad tid på sig att uppnå resultat. Skolan måste efterleva skollagen så att elever med språkstörning får det stöd de behöver och har rätt till, trots att de nu ska studera hemifrån.

Nationell strategi

Distansundervisningen innebär möjligheter men också risker i form av bristande stöd och ledning. Den situation vi befinner oss i kan inträffa igen. Det finns elever som redan i dag, till exempel på grund av långvarig sjukdom, inte kan vara i skolan stadigvarande. Därför är det viktigt att det finns en beredskap för hur sådana här situationer ska hanteras.

I dag har vi en nationell strategi för digitalisering av skolan, men vi har inte en strategi för distansundervisning. Det behövs en nationell strategi för distansundervisning och uppdraget bör ges till Skolverket.

Det är skolans ansvar att se till eleverna får förutsättningar för att nå sina kunskapsmål. Oavsett om lektionerna sker på plats i skolan eller digitalt hemifrån.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00