Låt inte gymnasie- och vuxreformen bli en pappersprodukt

Att tydligare koppla gymnasial utbildning till både arbetsmarknadens behov och elevernas efterfrågan gynnar såväl kompetensförsörjningen som den enskilde eleven. Syftet med planerings- och dimensioneringsreformen är bra, men ska den få effekt måste vissa utmaningar med reformen lösas i närtid. Samtidigt behöver vi alla som är berörda arbeta med att stärka yrkesutbildningarnas attraktivitet.

Etableringen fördröjs

Inom många områden på arbetsmarknaden saknas det gymnasialt utbildad arbetskraft. Detta samtidigt som många yrkesutbildningar har lågt söktryck när unga väljer en högskoleförberedande utbildning. En majoritet går inte vidare till högre studier efter högskoleförberedande program och riskerar då att få en svagare etablering. Det gör att ungas etablering på arbetsmarknaden fördröjs och att kompetensförsörjningen inom välfärd och näringsliv försämras.

Vi ser att det behövs olika åtgärder för att bättre matcha elevernas efterfrågan med arbetsmarknadens behov. Reformen om planering och dimensionering av gymnasial utbildning, som träder i kraft den 1 juli i år, kan bli en viktig pusselbit i detta arbete.

Reformen innebär att arbetsmarknadens behov ska väga tyngre än i dag när huvudmännen dimensionerar utbildningsutbudet. Det betyder bland annat krav på att kommuner ska samverka om planering, dimensionering och erbjudande av utbildning, såväl i gymnasieskolan som i den kommunala vuxenutbildningen.

Marknadens behov ska väga tyngre

SKR ser positivt på åtgärder som bidrar till att ungdomar och vuxna kommer i arbete och att kompetensförsörjningen i privat och offentlig sektor stärks. Vi ser också att det finns behov av att i större utsträckning än i dag samordna och samarbeta kring planering, dimensionering och erbjudande av utbildning.

Så långt ställer vi oss således bakom reformen. Men det finns flera hinder att ta sig igenom för att reformen ska lyckas. Hinder som SKR och även flera kommuner har påtalat tidigare men som ännu inte är lösta. Dessa utmaningar behöver vi hantera tillsammans och i närtid. Med ”tillsammans” menar vi regeringen, Skolverket, Skolinspektionen, Svenskt Näringsliv, branschorganisationer, Friskolornas riksförbund, SKR och skolhuvudmännen.

Den reform som står för dörren är omfattande och är tänkt att adressera riktiga och viktiga problem.

Om det inte sker riskerar reformen att bli en papperstiger med ökad byråkratisering till ingen nytta – något som varken gynnar kompetensförsörjningen eller den enskilde eleven. De frågor vi ser behöver lösas är följande.

1. Tydligare roll för fristående gymnasieskolor

Fristående gymnasieskolors roll i reformen är oklar och utgår inte från principen om lika villkor, bland annat eftersom fristående gymnasieskolor inte omfattas av krav på primär samverkan. För att underlätta och stödja verksamheterna  behövs tydliga nationella riktlinjer för hur samarbetet mellan kommunala och fristående gymnasieskolor bör utformas.

2. Insatser för att attrahera ungdomar och vuxna till yrkesutbildningar

Lågt söktryck gör att utbildningsplatser står tomma på yrkesutbildningar som arbetsmarknaden efterfrågar. Reformen kommer inte göra dessa utbildningar mer eftersökta av ungdomar och vuxna. Här behövs såväl nationella som lokala insatser göras, bland annat för att öka kvaliteten i yrkesutbildningarna men även för att stärka studie- och yrkesvägledningen.

3. Tydligare ekonomisk ansvarsfördelning för dyra utbildningar

Många yrkesprogram som erbjuder utbildning inom bristområden är dyra att både starta och sedan driva. Att få tillräcklig gymnasial utbildad kompetens är en nationell angelägenhet även om den utförs regionalt. Det kan därför behövas någon form av nationellt stöd till dessa utbildningar.

4. Brist på APL-platser

I dag är det brist på APL-platser (arbetsplatsförlagt lärande) vilket ibland innebär att vissa utbildningar inte kan startas eller att antalet platser måste begränsas. Här kan kommuner ofta samarbeta bättre internt mellan utbildning- och arbetsgivarsidan. Kommuner och regioner behöver också hitta bättre lösningar för de yrkesgrupper som berör regionerna. Till sist behövs bättre samarbete för vissa yrken mellan privat och offentlig verksamhet för att lösa frågan tillsammans.

Den reform som står för dörren är omfattande och är tänkt att adressera riktiga och viktiga problem. Vi vill att fler unga och vuxna kommer i arbete snabbare och vi vill att fler ska se yrkesutbildningar som en möjlighet. För att det ska hända måste justeringar och anpassningar av reformen göras och det måste göras nu och vi måste göra det tillsammans.